Merry X-mas
Och tänk, det är faktiskt sant - det är kallt, det är snö och det är JUL. Det är flera, flera år sedan vi hade snö över julhelgen. Precis på 2 ha Solberg är det inte mycket snö att pulsa i precis, men det är i alla fall vitt! Den vita varan har fallit ymnigt över Sverige senaste veckan, men just här är det inte ymnigt, men som sagt, i alla fall vitt! Underbart! Vovvarna kommer in med tassarna fulla av ren vit snö i stället för grus och lera. Det är synnerligen okej i min kennelvärld!
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, ...
När dotter Anna Maria var liten, var hon inte speciellt lätt att få att somna. Hon var rent ut sagt tämligen besvärlig. Och när vi precis trodde hon somnat, så vaknade hon med ett missbelåtet läte och så var det dax att börja sövningsproceduren igen. Denna procedur bestod nästan till 100 % av att vi lade oss i sängen och läste en saga till de små barnaögonen blev så tunga, så tunga. Någon stans i tvåårsåldern blev ovannämnda dikt av Viktor Rydberg
en nattsagefavorit. Dikten hade nog, skriver "nog", för minnet sviker lite därvidlag, inhandlats i illustrerad bokform av barnets mormor. Underbara bilder, sida efter sida med versstroferna i nederkanten. DEN boken, och ingen annan, skulle läsas. Kväll efter kväll efter kväll. Men vad gör man inte för att få en tvååring att tyst och snällt somna frampå kvällskvisten? Barnets far läste, barnets mor läste, eventuella barnvakter läste. Och någonstans runt "Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner. somnade barnet med två fingrar i munnen. TRODDE VI!! Man lade försiktigt ihop boken och vad hände då? Barnet spärrade upp sina ljusblå och tittade anklagande på uppläsaren och fortsatte så själv att "läsa" Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
Att Tomten fick heta "tonten" och vissa andra svåra ord misshandlades lite var en bagatell i sammanhanget. Stroferna kom klockrent i rätt ordning, kväll efter kväll efter kväll.
Föräldrarna lärde sig att aldrig försöka lura detta barn! En dikt är en dikt och den läses till slut. Som föräldrar lärde vi oss dock att avsluta läsningen mycket tidigare, eftersom barnet ändå "läste" resten själv! Man vände bara blad och så kom rätt versrad till rätt bild. Jag undrar, kommer hon fortfarande ihåg den? Jag måste nog ringa henne frampå dagen, och inte bara för att det är julafton, utan för att utröna huruvida dikten fortfarande finns i minnesbanken.
Och för Dig som inte kan din "Tonten" så kommer den här:
| TOMTEN av Viktor Rydberg (1828-1895)
Midvinternattens köld är hård, Står där så grå vid ladugårdsdörr, För sin hand genom skägg och hår, Går till visthus och redskapshus, Går till stängslet för lamm och får, Tomten smyger sig sist att se Så har han sett dem, far och son, Tomten vandrar till ladans loft: Då har hon alltid att kvittra om Tyst är skogen och nejden all, Midvinternattens köld är hård, |
Jmorgon, på Juldagen 19.10 på 1:an eller 2:an, kommer han den RIKTIGE tomten. Ett måste varje Jul.
Kram Sussa
