kennelskogstassen

Jag har en längre tid gått och funderat över hur jag ska kunna få min sambo att begripa, att vi faktiskt BARA MÅSTE behålla  en liten "voffla" ur den kull, som vi hoppas ska födas frisk och pigg under julen. Puuhhh, hur mycket övertalning ska jag behöva mobilisera, för att få igenom min vilja (och som bekant, det är ju min vilja som styr världen, eller???). Vissa saker är så självklara för mig - och kanske inte riktigt lika självklara för husse i familjen. Vi BARA MÅSTE ju få fram en "harpiska" efter Dolly. I synnerhet nu eftersom vi vet att Dolly inte ska paras någon mer gång.  Men, men, jag minns den övertalning jag var tvungen att genomföra, när vi behöll Fatou. Det var den gången ingen självklarhet att spara en tik. Ska jag lyckas en gång till? Här gäller det att vara listig som en räv! Men inte har jag lyckats hitta någon rävlist bakom örat. Vilka argument ska jag locka med för att få behålla en liten blivande harpiska??  Vi BARA MÅSTE ju ha en jagande tik! Dolly är faktiskt nästan pensionär!  Visserligen åtta år ung, men ändå.........  Jag t o m "döpte" vår blivande lilla harpiska i början av veckan. Namnet kom flygande, bara så där! Hon skulle naturligtvis heta Yuntang, uttalas Jonta. Jag vet, hela utställningssverige funderar över namnet på våra egna hamilton. De vi sålt har alldeles vanliga "präktiga" jakthundsnamn, som Dolly, Bessi, Banjo, Adam o s v. Men våra egna - Fatou och Xsora. Uridiotiskt.  Och jag har mer än en gång hört olika uttal från speakers på utställningar. Men i alla fall ingen annan heter så! Fatou och Xsora är namn från Gambia, för den som inte vet. Fatou är familjens fadderbarn, Xsora är hennes far. Och Yuntang är Fatous två år yngre syster. Svart som sot - vacker som en dag! Självklart ska Skogstassens Fatous lillasyster heta Skogstassens Yuntang.
Men så var det ju det där med att få husse att förstå, att hund nummer fem ska flytta in hos oss!

Nåja, någon riktigt bra rävlist hade inte uppenbarat sig, men vad gör det när husse och matte går och grunnar på samma tanke och båda dessutom går och funderar på vilken rävlist de ska använda för att övertyga den andra om att vi
BARA MÅSTE ha en tik till i huset. Fyra hundar är faktiskt ganska många - fem är riktigt många. Men, så var det där med BARA MÅSTE.
I förrgår kväll kom husse upp ur duschen, (man tänker tydligen bra där) med en mycket bekymrad, tankfull min. Satte sig på bordet mellan soffan och TV:n, där jag min vana trogen kollade Judys Domstol på 4+ på kvällskröken. Hur oförskämd får man bli !!!!!?????  Bryta mitt  TV-tittande??? Haha. 

 - Du matte, jag har funderat...................................  (det började lite olycksbebådande tyckte jag, som letade i mitt minne efter eventuella oförrätter....)

- Jaha, och.....?

- Vi måste nog behålla en tik ...

- Ja jag vet, hon heter Yuntang!

Det goda skratt jag fick till svar efter den repliken har hörts i mig sedan dess.
- Här är jag nästan rädd för hur du ska reagera på en femte hund i huset åsså har du redan döpt henne! Hahahaha, och till Yuntang. Hahahaha, det är underbart. Det är klart hon heter Yuntang.......................

Husse reste sig, försvann innåt köksregionen och jag hörde hur han muttrade och skrattade för sig själv där ute - Yuntang, ahahaha, det är för bra, Yuntang........

Så listigare än så behövde ingen av oss vara! Efter tio års samboende har husse inte lärt sig att matte kan ha hela huset fullt av jyckar........... Sover hellre på golvet än knuffar ner en sovande hund ur sängen.