VILKEN SOMMAR - VILKEN HÖST

Det är helt osant, men det känns som sommaren inte riktigt har försvunnit ännu, varför det har blivit så förbaskat svårt att försöka göra en sammanfattning av sommaren. Den är ju inte färdig, ju.....  Och vilken sommar det varit! En kall vår, men med mycket solsken, följdes av en i mina ögon alldeles lagom varm sommar, d v s inte alltför många dagar med + 25 gr men med många dagar mellan + 20 - 25. Härligt. Och aktiviteterna har varit många, det blev jag varse, när jag skulle försöka välja lite kort till mitt "sommarmemento". Har jag över huvud taget varit stilla någon dag? Ligger jag i hårdträning för att bli pangschis?
Här kommer ett gäng bilder, dock utan någon som helst kronologisk ordning!
 
Operation av avsliten sena  - blir nog bra....
 
Visst ser det läskigt ut? Gips av för stygntagning och i skrivande stund väntar jag ivrigt på att få av gipset för gott så att töltningen kan återupptas. Vet att en liten ljuvlig Saeta väntar på "mormor"
 
 
Den här sommaren, för första gången, visade hackspetten upp sin unge vid fåglarnas matbord.
 
Lilla ljuvliga Majken började sommaren med att få en valpkull på Åsen! En glädje att få följa de små de första åtta veckorna, innan de flyttade hem till sina nya familjer.
 
 
Nina fick sin första alldeles egna islandshäst, den underbart vackra Freisting från Kolungens Gård 2
 
Vårt lilla skogstroll, Rara Rajjan, debuterade i utställningsringen på internationell utställning, Ransäter. Duktig handler i Ninas frånvaro, var (förstås) Jeanette Spångberg, som lyckades få ihop hela visningsdagen med att visa mina hammiesar, skogstrollet och dessutom sina egna hundar. Ännu en gång, tack Jeanette. Kort varsel, men ändå så bra. Och lilla Rara Rajjan fick ett härligt excellent och matte blev så stolt!
 
 
En vecka senare, på stövarutställningen i Mjönäs, var Nina i farten igen och visade vovvar. Bla a Gunilla och Gunnars underbart vackra lilla finnstövartik - Trajens Qiira. Intet öga var torrt när hon fick "alla bokstäver" i betyget.
 
 
Lekkamraten på Åsen och skogstassematten hade en MÄNGD utflykter för sig, bl a besågs det nya Brigadmuseet och Lerinmuseet i Karlstad. Utflykten avslutades med mat i Mariebergsskogen. Kul att turista i egen stad någon gång!
 
 
Åsså var det pojkfotboll i Karlstad och Carl sparkade bollar över högt och lågt och även in i mål!
 
 
 
En liten islandshäst föddes i hagen i augustimorgon - Thor från Väsby Gård, har sett dagens ljus och stolt mamma är lilla "Kvarten", Skima. Och stolt husse är Carl
 
 
Heldagsutflykt med pangschisgänget till Falköpingsbygden - utflykten har en alldeles egen sida på bloggen, så den ordar vi inget mer om!
 
 
 
En hastigt påkommen lördagsutflykt med lekkamraten och ytterligare en lekkamrat, Ulla från Kristinehamn.
Så kan det bli! OCH FIKAS SKULLES DET FÖRSTÅS!!!
 
Och Carl cyklade både på backen och i luften
 
Besök i Horrsjön - ett härligt sommarminne med barn och barnbarn
 
 
Taxutställning i Kristinehamn i september. Tina vinner Veteran BIS med Bibbi! Jippppeeee!
 
 
Och det blir DM på Idjas fina bana i Arvika och Nina töltar, galopperar och far fram i div gångarter med ljuvliga Saeta från Skärmnäs
 
och Linn testar hur det är att tävla med Freisting
 
 
Och så får Anna Maria för sig att det är dax att lufta tävlingskläderna och lånar jättelikaste hästen och startar hoppning i Kil
 
 
Åsså dyker det upp små taxungar på Åsen - och vi som trodde magen var tom! Härligt!
 
 
 
MASSOR av utflykter, massor av aktiviteter - en ljuvlig sommar att lägga på minnet! Hoppas du njutit av bilderna!
 
Tjingalong fotosäsong nästan jämt!

Inte tillräckligt ambidexter, trots allt

Äntligen fick jag hjälp med min totalt olydiga tumme i måndags - d v s jag hamnade under kirurgens kniv igen. Börjar kännas vant att ha gips någonstans. Det är ju inte alltför länge sedan jag fick bort gipset på högerfoten. Men nu var det äntligen dags att fixa senan på vänsterhandens tumme, en sena som rymde iväg någonstans den minnes(o)värda morgon den 28 december förra året, när jag åkte rutschkana utför vår bedrägligt hala yttertrappa. Att jag gick ut med foppatofflor i snöbuset, har vi väl alla förträngt, eller?? Jag behöver i alla fall ingen som helst minnesuppdatering därvidlag........
Och gissa om jag är trött på alla lustiga kommentarer om att "tur att det är vänsternäven"  HALLÅ - JAG ÄR VÄNSTERHÄNT !!!!!!!!!!!!!! Man skulle kunna tro, att jag är den enda vänsterhänta i hela världen, när t o m sjukvården utgår från att ALLA människor använder högern mest och gör sig lite smålustiga över samma faktum - "tur det är vänstern....."
 
 
Tjusigt, eller hur? Fingrarna är mer lika små löjliga prinskorvar, än en prinskorv själv. Och lille tummetott har försvunnit helt in i en egen hydda!
Att dammsuga - helt ok, behövs tydligen bara ungefär 1,5 hand, att stryka - njaaaa, klumpigt med fel hand, att bre´ en macka  -skrattretande fel, stora smörklumpar på fel ställe, att borsta tänder - en UTMANING de luxe, att gå på ett visst ställe - hmmm, man lär sig, att plocka i-och-ur diskmaskinen, tar tiiiiid, att sitta vid datorn och blogga - pekfingervalsen med ena handen, en utmaning som heter duga, att prata  i telefonen - svårare än någon kan fatta, eftersom jag tydligen är "vänsterörad" också och tycker det är skitjobbigt att hålla telefonen med högern och lyssna med högerörat, att sköta stekpannan - tjaaaa, finns tillfällen man kan utnyttja maken.
Jaa, listan skulle kunna bli hur lång som helst - en sak vet jag - att KLIPPA finns inte chans med högern, inte heller  att sy och inte att skära bröd, så tack alla bagerier som säljer färdigskivade brödskalkar! Jag har alltid berömt mig av att vara tämligen ambidexter, eftersom jag är en fena att skriva med båda händerna, t o m  samtidigt och åt två håll, men nu har jag insett att min ambidexterhet nog egentligen enbart hänför sig just och enbart till den färdigheten. Att skriva! I övrigt är jag tämligen "enhänt" - en ny upplevelse så här i ungdomsåren.
 
Jag har EN unge av tre, Nina, som mer än de andra gått i mors fotspår i mångt och mycket. Så igår kom det ett SMS och ett samtal från nämnda dotter - "sitter på sjukhuset i Mellerud, har fått en flygtur av en häst och remitterats till Karlstad. Kan du möta upp med lämpligare kläder?"
Jahapp, en till i familjen med armen i gips! En fuling till rejält brott i handleden med åtföljande kompression i leden. AJAJ, flera timmar på akuten blev det med spring emellan akuten och röntgenavdelningen. Men nu är det fixat och klart - omgång 1. Man var från doktorhåll inte helt på det klara med om utdragningen av leden lyckats, eller om det kan krävas en operation om någon vecka för att rätta till avståndet mellan handbenen. Men först hägrar Tysklandsresan med Ninas egna lilla underbara Freisting och ett par andra hästar som tränats hela sommaren för visningen i Tyskland nästa vecka. Nu får Daniel Jonsson rida Freisting - hoppas han uppskattar det! Och Nina får sitta på läktarplats. Det kunde ha gått så mycket värre! Med facit i hand, bättre att landa på airbagen därbak, men trettioelva gånger bättre att mosa en handled än ett huvud!
 
 
Ninas snygga "paket" - hon har en fri tumme och känner jag unga damen rätt så sitter hon snart på hästryggen igen - typ efter Tysklandsresan nästa vecka.
                                                                  
 
 
Freisting
 
 

Tjingalong gipssäsong!

Vafför då, vafför då? Mommor, vafför då

Fyraåringar är kul små typer med en helt underbar logik och en enorm nyfikenhet. Tänk så mycket man glömmer, sen de egna barnen var i "vafför-då-åldern"! Igår tillbringade jag några av dagens timmar tillsammans med dotter Anna och hennes familj vid sommarstugan i Horrsjön, 16 km norr om Filipstad. Mitt i vildmarken, upplysning för er som inte kan placera denna lilla by på ett kartblad. För att umgås med fyraåringar en dag, borde man läsa på allt från evolutionsteorin till raketvetenskap, Astrid Lindgren till Bröderna Grimm. Alltså fullt upp! Vafför då, vafför då, vafför då. Vafför växer det svampar där, mormor? Vafför ligger det en tjärn där? Vafför har korna horn? VAFFÖR??? Jaaa, vafför då då? Inte fanken vet väl jag, men jag är gammal nog att ha förlikat mig med att man inte har svar på allt här i världen. Men visst är det retligt, att som vuxen inte kunna leverera de svar en fyraåring borde få!? På en så enkel sak, som varför korna har horn? Det vet väl alla, eller???
Horrsjön borde vara värd en alldeles egen blogg - där har mina egna tre småttingar tillbringat åtskilliga härliga sommardagar. Ett paradis på sommaren med en sommarstuga, en jättelik äng, en liten sjö som fort blir varm och natur i form av skog i obegränsad omfattning, med kossor som går med koskälla på naturbete, med skogsvägar där man kan köra ut på kvällen på älgsafari. Horrsjön i mitt hjärta! Ängen som mina ungar lekte på, där jag tog ett underbart foto av dotter Anna hennes första sommar, sittande bland ängsblommor iförd en liten solhatt. Där vi hörde ungarnas glada tjut, när de doppade fötterna i sjön, där pappa Gunnar testade flytvästen på Anna genom att slänga henne i sjön....... jäklar så ilsken hon blev........
 
Anna, 8 mån gammal, hennes första "sommarlov" i "Horris"
 

Vi tar en liten vända ut i svampskogen och grabbarna motionerar genom att cykla första biten
 
 
 
 
 
 
Titta, där har  liljekonvaljen fått vackra, men giftiga bär. Du får inte äta dom!  Vafför då, vafför ä dom giftiga, mommor?
 
 
                                                   Alva har tagit kort av en utsikt uppe i skogen.
 
 
Sen skulle grisstian, som vi gick förbi på en gammal gård, förevigas, efter att vi kontrollerat att det nog inte bodde några grisar där längre. Men att ta kort på en grisstia, som man står alldeles intill, med hjälp av ett teleobjektiv, kan bara resultera i att det blir en mängd plankor - vafför då mommor?
 
 
Och vi hittade härlig skägglav på ett träd och broder Filip skulle prova hur han kan komma att se ut när han blir äldre.
Vafför växer det skägg på träna, mommor. Är det tomtens skägg? Nej, Alva, det växer så här fin skägglav på träden, där det är ren och fin luft! Vafför då, mommo? Vafför är det ren luft här?
Någon längre föreläsning om luftföroreningar och människans del i det hela, kändes lite som överkurs för en fyraåring. Fast fanken vet, kanske är det redan i fyraåringen vi måste implementera kunskapen? Men jag överlämnar med varm hand åt skolfuxarna, att ta över utbildningen.......
 
 
 
 
Sen tog Alva kort av sin mamma - och det lyckades ju nästan i alla fall
 
 
Vafför växer den svampen där mommor?
Finns det ormar här? Nej, inte idag, det lite för kallt ute, ormarna har krupit ned i sina bon! Vafför då? Därför att det är lite för kallt, de tycker om värme. Vafför då?
Nu kom solen mommor, kommer dom fram nu?
Jaha, vad svarar man nu då?
Skogspinnar kan man visst ha till mycket
 
 
Och vem behöver klätterställningar på en lekplats, när hela skogen är full med skojiga grejor!
 
 
 
 
 
Titta Alva, en så fin flugsvamp! Vafför är dä en flugsvamp, mommor?
Ja, vafför då då - någon som vet?
 
 
Mommor, finns det troll här?  Nej, Alva, de finns bara i sagorna! Vart är sagorna då, mommor?
Ridå!
Mommor, finns det vargar här? Ja, Alva, det finns varg här, men den hör när vi pratar och den går undan för oss, för den tycker inte om oss. Vafför då, mommor?
Mommor, äter vargar svamp? Nej, Alva, de tror jag inte de gör. Vafför då? För att de har inga stekpannor Alva! Och ett jublande, bubblande barnaskratt bröt fram! Äntligen kunde mormor ge ett logiskt svar på en fråga!
 
 
Så bra att ha en duktig och hjälpsam storebror, när marken försvinner under fötterna
 
 
Några kantareller kom det i påsen i alla fall
 

Finaste små twinsen!
 
 
Tänkte få mig en liten stund vid bryggan, för tankar, eftertanke och bara ren skär njutning.
Men, men.........
Vafför har kossorna bjällror på sig? Jag vet inte Alva, men kossorna på den här gården har alltid haft koskällor på betet. Det lät så här i Horrsjön, när din mamma var liten också. Vafför då? För att farbror Bengt ville kunna höra var i skogen kossorna var? Vafför då?
 
 
Kossor på andra sidan viken
 
 
 
Mommor, vafför är en del moln så mörka - titta det är BLÅTT där borta! VAFFÖR DÅ?
 
 
 
En fyraårings underbara logik under en liten biltur till ett annat svampställe;  Alva och Filip gjorde mormor sällskap i lillfinaste Volvon;  Nu är vi framme! Nej, Alva, säger Filip, full av storebrorsvetenskap, det är vi inte.
Joho, för HÄR är vi framme!   Och det var vi ju!  Just DÄR, var vi faktiskt framme!
 
Tack finaste dotter Anna för en jättefin dag i Horrsjön, med gamla minnen och nya blivande minnen tillsammans med den barnaskara som nu intagit Horris, efter att min egen lilla skock vuxit upp!
Tjingalong "vafför-då-då-säsong!
 

RSS 2.0