Nya mantra
Jisses, en tocken vanemänniska man är! "Det går inte att lära gamla hundar sitta" - vilken superduperklyscha!! Visst går det! Och det går även att lära 25-26 åringar att sit.... -GÅ, menar jag! Fast det tar tid! Besökte ortopedkliniken i måndags. Något jag verkligen sett fram emot. Gipset skulle bort! Och visst är det märkligt? Man har hoppat omkring i nära sex veckor med foten i paket och lärt sig att göra de flesta vardagssysslorna med hjälp av en "normalfot" och en fot med bara fungerande yttersida och häl på, och de sista två dagarna, när man börjar se ljuset i tunneln, DÅ står helt plötsligt tiden stilla! Det var den längsta helgen på evigheter! Nåja, måndag den 27 maj kl. 11.15 dök faktiskt upp till slut. Och gipset föll av och vad hittade vi där?
Ser rätt läskig ut! MASSOR av torrt skinn som snöade av, men efter div spabehandling så kändes den rätt okej, förutom en viss svullnad fortfarande. Sandal på! Och så skuttar man ut från doktorns mottagning och vad gör man då? Jo, man "skuttar", precis som man skuttat i sex veckor. På yttersida och häl! Vanans makt är stor och nu är det alltså dax att lära den gamla hunden sitta. Och det går väl sisådär.......
Kommer ni ihåg Sällskapsresan, Sun Trip, med Stig-Helmer, när han ska flyga ner till Kanarieöarna? Han stolpar iväg till terapeuten för att få ordning på sin flygrädsla och får med sig en mening att repetera i sitt inre - jag är inte rädd, jag kan flyga,
jag är inte rädd, jag kan flyga
Jag behöver inte någon terapeut (än så länge i a f), men jag behöver ett mantra,
jag är inte rädd, jag kan gå på foten,
jag är inte rädd, jag kan gå på foten
Kan ju säga att det går "sisådär" med mantrat! Jag rabblar och haltar och rabblar och haltar. Mest av gammal vana, tror jag! Men det blir bättre - jag har ju inte ont längre!
Åsså är det vår i luften, grillning på altan, blompyssel och BÅTEN HAR INTE KOMMIT I SJÖN! Vad är det här för skojeri???
Och hos lekkamraten finns det valpar, snosvalpar som luktar så gott......
Två veckor gamla nu och börjar plira lite smått med nyöppnade ögon mot omvärlden.
Och när värsta "vill-ha-valp"-suget drar igång så påminner jag mig sommaren 2012 och en viss liten Rara Rajjan, som inte alls var rar utan enbart piraya.
Tjingalong fot- och valpsäsong
Reparationer
Fortsättningen på bloggen om en hallux valgus i försvinnande (förhoppingsvis) och andra reparationer.
Visst är det en jäkla tur att man kan reparera saker och ting och MÄNNISKOR - typ 25-åringar som inte fattar att de har fyllt 25 år så många gånger att det kanske är dax att uppdatera facebookstatusen till åtminstone 26 år......
Berättade jag någon gång om min nästan tilltänkta hädanfärd, när jag for på rumpen den 28 december 2012 utför trappen på 2 ha Solberg? Iförd bästaste foppatofflorna på ett isglaserat underlag? Berättade nog inte det - känns "sisådär" att erkänna, att foppatofflor inte är Guds gåva till mänskligheten. Nåja, ONT gjorde det och akuten fick glädjen att se dåvarande fru Nilsson på besök. Och röntgenavdelningen fick samma ynnest, flera gånger. Men det var bara någon sketen liten spricka som minsann skulle fixa sig med hjälp av bandage och lite smärtlindring. Hoppsan Kerstin - det blev en mindre lyckad grej, denna rutschkana! Besök på ortopeden minsann, förra veckan igen, efter att fru Nilsson - Lindholm uppdagat att minsann tummen varit lite obrukbar sedan armbandageringen upphört samt att handleden är ond och vinglig. Senan av - putz weg gegangen! MEN, man tager vad man haver, och man haver två senor till pekfingret och behöver egentligen bara en. Man har två av den enkla anledningen att man då kan låna ut den överflödiga pekfingersenan till tumetott. Fru Lindholm är SÅ tacksam - så till hösten blir det nytt femveckorsgips. Men reparabel är man!!! Fast skadade ledband i handleden var visst lite för mycket även för en duktig handkirurg. Men en så fantastisk tajming - septembergips blir bra. Hela sommaren kan det ridas och galopperas! Och för all del töltas några mil då och då - jipppeeee.
Och stygnen har tagits i onda högertassen - och se så grann fossingen var då, för några veckor sedan. Stortån pekar faktiskt rakt norr ut igen efter att ha varit vägvisare åt nordost i flera år. Inte undra på om man tar snedsteg!
Och om en vecka är det gips bort! Är inte helt olycklig över det! Men det är förvånansvärt så anpassningsbar man är. Jag kan t o m nästan springa med gips på."Nordosttån"
Helt plötsligt, som ett klubbslag i huvudet, slår sommaren till! Och vad upptäcker man då? Gulligaste lillvolvon har glömt hur AC:n fungerar. Men då REPARERAR man igen. Med goda vänner i rätt bransch så blir det på detta viset
När blev bilverkstäder till rena operationssalar?? Bilmekanikern går omkring med plasthandskar för att inte ge fina Volvon baciller från föregående Toyota och han sticker in en liten dator i ett uttag under förarplatsen och hips vips kommer det upp meddelande på dataskärmen att det fattas lite vätska för att AC:n ska fungera. Åsså kopplas lilla finbilen till sladdar och mojänger och jag förväntade mig nästan att bilmek Mathias skulle sätta på sig munskydd oxå. Men F-N så kallt det var på hemvägen från operati - bilverkstan menar jag. Blev tvungen att sätta på värmen.
Reparationer är bra!
TJINGALONG AC-säsong
