kennelskogstassen

Jag kan inte riktigt låta bli att retas lite. Men kära vänner, kära kollegor, kära allesammans, visst är det lite retligt att det är kanonvackert väder på onsdagarna, när det regnar både tisdagar och torsdagar?? Nåja, den här veckan stämmer inte detta, det är SOMMAR, på riktigt och inte bara på onsdagar. Ljuvliga morgnar, när jag vaknar före tuppen och skakar liv i honom och dessutom blir fullkomligt utskälld av fem hundar, som hur tidigt jag än vaknar, anser att jag inte vaknar tillräckligt tidigt. Jag hinner väcka tuppskrället, mata fem gafflande hundar, rasta desamma och gå ut med dem till respektive hundgårdar, mata blom – förlåt, vattna blomkrukorna, och ta mig en kopp te, INNAN Skogstassehussen ens har insett att det är en ny dag och dags att gå upp. Vi är inte riktigt samstämmiga där, käre maken och jag. En av oss går upp på morgonen och gör ett dagspensum innan den andre ens vaknar, medan den som går upp först, naturligtvis kroknar  först på kvällen medan den andre börjar sitt andra arbetspass……… Så har vi det 

Men nu var det alltså onsdag  – och äntligen utflyktsdag med lekkamraten igen! Diverse bestyr med en livlig hög basset-fauve-valpar på Åsen har  gjort längre utflykter  omöjliga några veckor tillbaka, men nu har valparna fått nya hem och endast en liten eftersläntrare är kvar, som ska till sin nya familj nästkommande helg. Och just igår fick valpen nöja sig enbart med mamma Majkens sällskap några timmar mellan matningarna och Åsbackenmatten och Skogstassematten tog sig ut på egna äventyr i det vackra, varma vädret. S O M M A R

"Sune" - 9 veckor

Bilen styrdes mot Bjurtjärn och Gunilla i England. En liten pratstund och upphämtande av Skogstassarnas rullande utställningsväska, som varit på helrenovering efter att fullständigt ha slitits ut under Super Diva Fisförnämas turnéer i vårt avlånga land.

Och inte nog med att den helrenoverats – nytt tyg i väskan, så har den fått en ”innerpåse” och fiffiga Gunilla har försett den med en champagnehållare på insidan – jiiipeeeee  Stockholms Hundmässa 2013 är räddad!!!! Någon i vår bekantskapskrets har infört champagnefrukost vid ringside på Älvsjömässan. Och det vore väl dumt att bryta den trevliga (o-)vanan!  Jajaja, på bilden är det en Grapeflaska, men i december är det champagne!  Och i Ransäter om 1,5 vecka så är det säkert vatten till vovvarna i flaskan……………

Efter  besök hos Gunilla skulle det åkas till Bjurbäckens Slussar, som vi visste ligger ”någonstans i trakten”. Men att titta på kartan för att hitta typ närmaste vägen är fusk! Här åks det på känn! Och det gick alldeles utmärkt (förstås, vi är ju proffs, så länge  vi håller oss ifrån E 18).  God våffla i cafét servades av Veronica ”Virre” Göransson och hur underbart är det inte att fika i skuggan av ett stort träd en riktigt fin sommardag!

 Hej Virre!

 

 

 

 

 

 

 

Nu skulle vi till Kristinehamn, och vi var mycket ense om att det måste bli sydost, som gäller. Näsan söderut och första bästa sväng till vänster, så skulle det lösa sig. Klart det gjorde! Vi åkte några mil, hit och dit på gamla kulturvägar, och så helt plötsligt står det ”Storfors  9”. Vi har egentligen inte alls förflyttat oss något längre söderut! KUL – påminner om en viss lustresa till Kumla förra våren, då vi åkte fem mil FRÅN Kumla, men vid en vägskylt efter diverse körande på småvägar insåg att vi inte flyttat oss mer än 14 km från centralorten.  Men mycket vackert får vi se!

Och idag är det torsdag och sommaren bara vräker ner utanför kontorsfönstret. Jajaja, smällar man får ta. Kanske blir det lite sommar över till nästkommande veckor också, då jag ä n t l i g e n själv ska leka ledig en period.

Tjingalong alla-andra-har-semester-säsong

 Jag blir sååå trött – på uppenbara saker som är SÅÅÅ svåra att banka in i skallen på någon, och jag säger inte vem, ”men det var i alla fall inte jag”……. (för jag är 99 %, hihihi)

 För hur svårt kan det vara att stänga dörrar och fönster, när man har fyra (nåja tre i a f) rymningsbenägna hundar i huset och med vilka man levt hela deras olika långa liv? Inte svårt alls, säger den till kontrollfreakets hysteriska noggrannhet hysteriska Skogstassematten, som helst har dubbla grindar mellan ytterdörren och husets fyrbenta innevånare. Men men, två rymningar på en dag får även den mest luttrade matte, att nästintill ge upp om sin käre make.

Det är lite surt i vårt hus, vad beträffar dessa grindar och låsta dörrar, MEN DE ÄR SÅ FÖRBASKAT NÖDVÄNDIGA, för stövare är så intill gränsen för intelligens påhittiga, när det gäller att ta sig ut om andan faller på. Och andan faller alltid på! Fråga bara stackars lekkamraten Ingrid som bittert fick erfara, att inte ens pålagda fönsterhakar kunde stoppa en frihetslängtande Dolly Polly Supermamma på den gamla goda tiden. Behöver jag säga, att hundvakteriet vad beträffar nämnda Supermamma tog slut……… Och det var tyvärr inte första gången som Dolly hittade en fönsterhake att öppna med sin stenhårda harpiskenos!

Dessförinnan hade hon en minnesvärd julafton lyckats öppna ett fönster i dotter Ninas hus, bara för att ta sig ut till jaktmarken igen. Husse och matte hade lämnat henne (dock för bara några få timmar) i ett främmande hus och DÅ TAR MAN SIG UT – till varje pris. ”Husse sitter säkert uppe i skogen där vi jagade tidigare under dagen!” En lätt frusen Dolly Polly Supermamma hittades ganska omgående, sittande på den plats hon kopplats under dagens tidigare jakt….. Suck, hjärtstillestånd får man lätt vid sådana tillfällen, i synnerhet när väg 175 befinner sig på 100 m avstånd!

Nåja, detta är historia.

                                             Super Diva i en lättsam pose ute på Hundskär

När jag igår var ut med mat och till två små tillfälliga ”fångar” i hundgården (löptik i huset och av biologiskt tvång nödvändigt att sära Lille Pillebror från damen ifråga) kom det fyra små tassar raskt emot mig – HUR I HELA FRIDEN KOM HON UT?? Man måste lära sig hur många utgångar ett hus har och dessutom förvissa sig om att alla är stängda, när man har fyrbenta inne! I den bästa av världar, vilken jag definitivt inte lever i, så lämnar ingen hund huset utan att få lov. Dessa enkla regler gäller inte på 2 ha Solberg! Här smits det så fort möjlighet ges! Och Super Diva hittade en så lämpligt öppen altandörr, när hon ätit sin mat och ville ut! Och tänka sig!!! Matte var i trädgården! Jag är SÅ tacksam för min underbara hammietjej som alltid traskar i mina fotspår, om hon kan. Undantag dock för vistelserna på  Hundskär, där hon försvinner som en avlöning i vassruggarna, när hon ser att vi packar ihop i båten och ska åka hem. Tji Super Diva i sikte! Men å andra sidan, hon kommer när jag ropar tillräckligt högt, den lilla damen börjar bli döv, eller så hör hon bara det hon vill höra. Jag har inte riktigt bestämt vilket. Och nu kom hon alltså glatt springande, för att tala om att husse glömt altandörren. Tack och lov att det bara var  hon som hann uppmärksamma detta!

 Och nu kan man ju tycka att den som haft pinne i rumpen och glömt altandörren, borde ha fått sig dagens varning. Men ack nej. Två timmar senare kommer en viss Skogstassehusse och säger med låg, förlägen röst – ”jag hittar inte Rajjan, hon måste ha rymt”.  RYMT, hur f-n har hon lyckats rymma med en låst grind och en stängd ytterdörr??????????? ”Jag ställde ytterdörren öppen, för det blev så varmt när jag jobbade med fönstren, åsså måste jag ha glömt kolla grinden……” Det hjälper inte med både hängslen och livrem om man glömmer att dra upp de ena och stänga den andra.

Nu blev jag nog ganska svart i ögonen………..

Ut och leta hund! Hur länge hade hon varit borta? Hur långt kunde hon ha tagit sig? Det jävla tåget, den jävla E 18. Hos oss får inga hundar ”komma lösa” – farligheterna avlöser varandra!

Lillebror hämtades i hundgården för att eventuellt kunna locka fram den löpande Rajjan. Husse har en mycket stor tilltro till hormonernas möjlighet att få en tik att söka upp en hanne. Jag, som kvinna, är betydligt mer skeptisk därvidlag………….. Att Lillebror skulle söka upp Rajjan var nog okej, men att Rajjan skulle vända för att umgås med honom – näää, knappast,

SÅ sugen är hon inte riktigt.

Som väl var hittade vi henne fort – på grannens tomt! Hallå, hur lämpligt kändes det! Och ni som känner nämnda familj förstår varför. Nåja, inga bilar var hemma på granngården så att Rajjan utforskade stallet en stund hade inte så stor betydelse, men att få tag på henne! Det var inte så enkelt. Tänk att en hund kan springa rakt fram till dig med glatt viftande rumpa bara för att den sista metern tvärkasta sig åt ena eller andra hållet för att undgå infångandet. CYKELN! Självklart, jag hämtar cykeln, hon älskar ju att springa vid den. Jorå, hon kom som skjuten ur en kanon, när jag kom med cykeln, men att FÅNGA henne var fortfarande lika hopplöst. Ända tills jag – för att inte locka henne ännu närmare E 18 och järnvägen, kom på att cykla in på verkstadsgården med en glatt galopperande Rajjan fem meter vid sidan, bakom, framför, runt mig. Åsså fick hon se hönsen, som helt lugnt spatserade utanför hönsgården. Sen blev det inte så lugnt promenerande för hönsen några minuter. Men jag fick tag på olydingen, men vi efterlämnade en höna som definitivt inte värper några fler ägg……..

Och bara för att inte vara alltför elak och sur på en gubbe med pinne i ändan, så är det lika bra jag berättar om mina egna tillkortakommanden, för annars kommer nämnda Skogstassehusse att göra det. Han har lovat att jag ska få ”äta upp det”, nämligen.  Men jag släppte i alla fall inte lös några hundar, hihihi

Vi kom hem från sjön i lördags kväll, och lite ringrostig efter en lång vinter så hoppar jag lite lagom ovigt i land för att säkra upp båten i fören, medan husse lägger till. Det var bara ett litet fel, JAG HADE INTE LANDSTIGNINGSREPET  i handen!!! ”Putta ut mig då”, ropar husse, för att jag ska skjuta ut båten för att han ska kunna fästa aktertamparna. Visst, jag PUTTAR UT båten, UTAN SNÖRE. Buy buy husse och vovvar!!! Tur det finns motor och att det går att köra intill bryggan en gång till.  Jajaja, detta kommer jag att få höra till leda denna sommar för det var visst ohyggligt roligt (och jag är böjd att hålla med)!!!!

                                                  Tjingalong - landstigningssäsong