Konsten att ha semester.....
Jag skickade ut ett nödrop på Facebook för snart 14 dgr sedan " Jisses - har just kommit underfund med att jag har lyxproblem. HUR GÖR MAN NÄR MAN HAR SEMESTER??????????????????? Jag har cyklat med stövarna, stökat över det som ska stökas över i huset och dessutom duschat. VAD GÖR MAN SEN?"
Behöver jag säga, att jag fick diverse hurtiga förslag på hur man ska fördriva ledig tid, såsom åka till dottern och rida, läsa en god bok och äta choklad, ta en löprunda med hundarna (HAHAHA - moi, löprunda), träna inför pensionen m m. Nu har jag avverkat mina lediga dagar, som i o f sig inte var semester, utan enbart kompensation för all den flit jag lagt ner på arbetsplatsen på övertid. Så semestern är ograverad till behövande tider..... Och när jag nu tittar tillbaka på dessa dagar så må jag säga - TROR INTE JAG VILL HA PENSION, OM ALMANACKAN KOMMER ATT SE UT SOM DEN GJORT DESSA 14 DAGAR!! Tro nu för all del inte att jag haft tråkigt, nähärå, jag har haft aktiviteter till bredden, även om den första måndagen lurade mig lite........ Just nu funderar jag mest på huruvida jag ska orka ha pension om några år! Jag vet av erfarenhet att det är jättesvårt att planera saker ihop med f d arbetskamrater som är pensionärer, för de har så himla späckad agenda. Det är helt annat för mig som vet att jag går till jobbet fyra dagar av sju och dessemellan är "ledig", bortsett från gubbe, hus, hem trädgård (nåja, på mina egna villkor nu för tiden) och fyra fyrbeningar. Varje år åker "tantgänget" till Stockholm. Tre mogna damer, åsså jag som aldrig verkar mogna över huvud taget. Nåja, de som har svårast att få till den där dagen är pangsjisarna! Någon som är förvånad över detta? Inte jag i alla fall. Problemen började direkt när den första av oss övergick till statlig anställning. Det är resor hit och dit och tusen och en göromål. Den enda de kan "lita på" är Nilsson, som alltid kan resa vilken onsdag som helst under hela våren. Så det där med pensionen tar vi allt och struntar i så länge, för så här jobbiga veckor vet jag inte om jag pallar med! Min almanacka var helt utan streck och bokstäver ända tills fram till den 19:e ds! Det har varit födelsedagar, veterinärbesök, vovvehämtning i Vagnhärad, skapat hemsida åt en kompis, resor till England (Bjurtjärn förstås), Gräsmark och två dagars golvläggning och idag blir det LOPPIS! Jag är ingen loppisfreak, men min lekkamrat kan det här med loppisar och nu ska jag läras upp! Åsså var det ju det här med "tevagnen" som vi såg i Vagnhärad. Ett loppisfynd som jag avundas. Skulle passa precis till min altan. Duka upp inne i köket och sedan rulla ut hela alltet på en fin vagn till altanen! Så här ska jagas tevagnsloppisfynd!
Hämtat hundunge
Fotograferat på hemmaplan
och "kört" hund
Bättre än så här blir nog ingen komp.ledighet. Nu ska jag fixa till lockarna och få på mig s k anständiga kläder (till skillnad från den morgonrock jag bär nu, som tydligen inte är anständig) och ge mig iväg på förmiddagsfika på flera hektar Silkesta samt därefter avresa till loppis
Tjingalong - ha-så-roligt-säsong!
Dessa mångsysslare - människor
Jag vet inte hur många kvinnor det är som ständigt tjatar på sina äkta och oäkta hälfter om att det är en mängd olika grejor som måste uträttas i t ex hemmet. Det är ju inte bara den dagliga dammsugningen, när man lever med ett gäng hundar, det är ju det där med "förslitningen" oxå. I flera år har vår hallmatta näst intill givit mig "spunk". Kolla nedan! Hundarnas framfart i 720 km/tim varje eftermiddag, när de kommer inrusande från hundgårdarna samt en herrans massa annan slitning genom åren på en matta som legat på golvet sedan nittonhundrakallt. SLUT, SLUT. Men skogstassehusse har STORA projekt på G, d v s slå ut väggar, sätta in vedspis, lägga golvvärme m m. Dessa framtida projekt har hittills satt stopp för alla försök att få nämnde husse att begripa att NU ÄR DET NOG!!! VI MÅSTE BYTA MATTA i alla fall - tills vidare. Med tanke på, att jag är helt förvissad om att samtliga andra planer ligger sisådär 5-10 år framåt i tiden har gjort att jag inte tänkt leva med nedan beskrivna matta. Det fanns en uppenbar risk för att vi skulle slitá oss genom golvet oxå och landa i källaren.....
Och åker man till Afrika och lämnar undertecknad hemma så händer det grejor! Lena fick invigas i konspirationen och "hämtades hem" från Saxdalen, eftersom hon ärvt sin fars tumplacering, d v s den är helt användbar och hjärnan är dessutom koordinerad med tummetott. Det vore snällt att påstå, att mina tummar är placerade mitt i handen, som man normalt brukar säga om icke-praktiker. Mina tummar är inte ens "i handen", de är placerade någonstans strax nedanför armbågarna. Men jag kan sätta på te och breda smörgåsar och agera hantlangare i största allmänhet.
Stuvbutiken har fått besök och matta har shoppats och släpats hem tillsammans med 102 andra pryttlar och pinaler som man tydligen behöver...... inte ens det begriper jag!
När jag sedan ser mängden matta och känner tyngden av den så börjar jag förstås starkt betvivla att någon människa ska kunna "få till den" i vår E-formade (utan mittstrecket i E) hall. Och inte lugnar väl direkt Lenas ord; "Ja, jag har aldrig lagt in någon matta förrut, men jag vet hur man SKA göra." Men jag har sett den här tjejen sätta upp tapeter, och kan hon hänga saker uppåt väggarna, så kan hon säkert lägga dem på platten oxå, eller??? Lite spännande var det!
In på längden först - jag lovar att det var tungt på riktigt att baxa dit den över fem meter långa mattan! Men kvinnokraft är inte att förakta. Inte ens när en av kvinnokrafterna har tummar vid armbågen.
Det är ju inte BARA mattan som ska på plats - det ska sättas upp nya lister oxå (en av de där 102 andra prylarna som skulle införskaffas)
Lena ger sig i kast med geringsågen. Inget fuskverk här inte!
Och listerna är på plats!
Jag kan sitta och försjunka i diverse tockna däringa heminredningsprogram på tv, där man bygger om, målar om, flyttar väggar hit och dit och sedan visar en massa "före-och-efter" bilder. Och nu ska jag vara tv-mässig. Här kommer "efter-bilderna". Jag är SÅ nöjd och redan nu är Lena och jag i planeringstagen för vilket "bus" vi ska hitta på till nästa år, när gubben-pappan försvinner på semester. Eller så törs han aldrig mer åka bort? Det tenderar att hända saker, när han är borta för länge................
Jiiihaaa - tjingalong renoveringssäsong
Dessa mångsysslande hundar
Såååå, Gräsmark och Maria, here I come! Och here Skogstassens Fatou comes too!
Att ha jakthundar på vintern är en ganska behaglig tillvaro för en Skogstassmatte - husse är i skogen och sköter motionerandet själv av sina (nåja, sina och sina. Det kan faktiskt diskuteras......... men säg det inte åt honom!) fyrbeningar och det behövs bara lite lagoma promenader och cykelturer så länge det är barmark. Ergo, ganska lagom motion för matte. Men det finns ett liv bortom jaktsäsongen oxå. Och hälften av de tvåbenta i familjen ägnar sig inte åt hundpromenader..... eller cykelpromenader.......
Och för att bygga lite styrka i hundarna, och inte bara "springkondition", så gäller det att försöka hitta lite nya grepp. DRAG är skojigt, tycker matte. Nu är frågan, tycker fyrbeningarna det oxå?? Detta skulle nu utrönas.
Så här skulle alltså åkas till Maria och testas - "dragmotion"
Nu ska skogstassematte lära sig nya grejor - russkaja gontjaja-tiken Bala hjälper till att visa hur saker och ting ska se ut
Vagnen förspänd med ett stycke rysk stövare (åsså en hälsning till Nina - tror du Lille-Pille-Bror skulle bli helt rysk av detta??)
Och efter en liten tur i regnblötan med ryskan så skulle så Skogstassens Super Diva Fisförnäma få göra entré mellan skaklarna.
Finns det någon som tror att Super Divan skulle hitta på något extraordinärt som att krångla? Den som tror det har fel (förstås).
"Stackars" lilla våta Super D - matte släpar ut henne i regnvädret - hujedanemej!
JAG HAR ÅKT MED MIN HUND!!
Okej, här ser hon inte helt lycklig ut. Men jag skyller på regnet! Vissa Super D:s har ju alltid regntäcke annars!
Och nu kommer nästa "prövning"- Super D får en dragkompis!
Dessa underbara stövar-packhundar. Inga krusiduller här inte - spänner ihop två icke bekanta hundar bredvid varandra och "drar" iväg!
"Nyihopspända"
En gång i tiden körde jag parhästar - två welsh ponnier. Den ene av dem hade i vissa sammanhang samma tendens som en viss Super D - kolla selen. Ryskan drar och svenskan springer bara omkring mellan skaklarna med slaka draglinor! Man får inte vara dum!
Men hon lärde sig - här kommer de båda stövarna i fullt trav med Maria i vagnen
Tjingalong körsäsong
Världens ände, nästan
att resa till världens ände, Trosa, tar en stund om man startar resan på flera hektar Silkesta. Nåja, nu skulle vi ju inte riktigt ända fram, vi skulle bara till Vagnhärad. Men sisådäringa knappa 30 mil blev det. Men lekkamraten och undertecknad har en nästan magisk förmåga att pricka in bra väder på utflykterna. Resan på tvärs genom tre vårfagra landskap blev lite av en nostalgitripp eftersom vi bl a passerade den ena efter den andra av mina barndomsminnen i Sörmland. Man ska inte underskatta en tidig vårdags magi. Det är underbart vackert när blåsippor och andra tidiga blommor är i full fägring och björkarna slår ut, men även en marsdag i full sol över gnistrande nyöppnade sjöar med lite svart is här och där, hänför ögonen. Sörmländska hagar med enar och mäktiga ekar är vackra även utan kossor! Och en del höstsådda åkrar på östra sidan Kilsbergen hade även börjat grönska, så till den grad i ett speciellt fall att det fick lekkamraten att utbrist att "det var allt onödigt grönt"! Jajaja, det var förvisso ett gärde av det grönaste gröna. Det var nästintill självlysande. Vi hälsade på många gäss, många svanar och fyra tranor! På hemmamarkerna, där det vanligtvis finns mycket tranor, har de inte dykt upp ännu, men väster om Katrineholm fanns det fyra på plats.
Nu var det ju inte riktigt vilken utflykt som helst. Det shoppades taxameter! En liten Dammlöt´s Xaga. Och hon är inte bara liten för att hon är valp, hon är liten för att hon aldrig kommer att bli speciellt stor - en dvärgtax! Det här blir Xagas och några av hennes syskons, egen lilla fotoblogg - välkommen till flera hektar Silkesta! 
Man brukar säga om vissa pratglada sportkommentatorer på tv, att de "pratar sönderna bilderna". Detta är visserligen inte tv och inte sport, men jag säger inget ändå. Njut av bilderna av Xaga och hennes x-yskon.
Tjingalong valpsäsong
En ointräffad födelsedag.......
Att skogstassarnas matte älskar hundar är väl ingen större välbevarad hemlighet, snarare tvärtom. Att kärleken har pågått sedan i mitten av förra århundradet torde inte heller vara något som är ägnat att förvåna någon i bekantskapskretsen. Min käre far berättade ofta historien om hur han var ute och gick med mig, när jag nyssens blivit så stor att jag kunde knalla runt på egna ben och hur jag i ett obevakat ögonblick snabbt som attan hade sträckt ut mina treårsarmar och kramat dem frenetiskt runt en boxerhals. Det var ju tur att jag gjorde ett så bra val av hundras – boxern var på den tiden bland det gladaste och snällaste man kunde krama på. Något min stackars pappa dock inte kände till, eftersom hans kontakter med hundar dittills i livet enbart hade bestått i ett irritationsmoment som min mamma i tid och otid släpade med sig på deras dejter i början av bekantskapen. Käre far vågade inte närma sig min mamma när den ettriga lilla foxterriern var med………… Smart mamma, frustrerad pappa.
Av treårsincidenten minns undertecknad inget utan det dröjer ytterliggare några år innan det första alldeles egna, inte återberättade, minnet dyker upp vad gäller vovveriet. Och det var förstås åter en promenad i centrum, till Djurgården i Eskilstuna och det var vårvinter. Tryggt placerad mellan båda föräldrarna var jag på promenad. Kanske placerad mellan föräldrarna för att inte någon mer boxerhändelse skulle kunna äga rum? På Djurgården gick det denna vårvinterdag en massa hussar och mattar med schäferhundar som hade PULKOR bakom sig och i pulkorna satt det lyckliga barn och fick åka. MEN INTE JAG!!! Jag är faktiskt inte helt säker på att jag ännu i denna dag förlåtit mina föräldrar denna ”oförrätt”. ALLA andra fick åka, men inte barnet Carlsson, som säkert älskade dessa stora hundar mer än alla andra barn sammanlagt……….. (min egen bedömning och saknar all vetenskaplig grund).
En högst betydligt senare bild i livet - den älskade Super Diva Fisförnäma som alldeles utomordentlig draghund
Nåja, tiden gick och den första egna schäferhunden dök upp. Och naturligtvis införskaffades en PULKA och i denna pulka åkte barnen sina första vintrar efter tiken Laica.
Laica, som blev 100 år gammal och som ständigt var barnens beskyddarinna. Sedan barnen föddes vaktade hon barnsängar, barnvagnar, sandlådor och barnpooler och vistades ständigt i närheten av dem!
Nämnda pulka hängde med länge – ända tills barnen blev så stora att de i stället för att spänna pulkan bakom Laica tog ett par tömmar och spände den bakom den stora halvblodsvalacken Dick. Om vi säger som så – det var en himmelens tur att mamma inte alltid såg vad som pågick. Samtidigt kan det ju ses som en megabrist att mamma INTE såg vad som hände. Men för mammanervernas skull var det kanske bra att det var som det var! Dick var INTE inkörd. Ett faktum som de tre barnen inte brydde sig mycket om. Han var stor, gul och snäll och ställde upp på det mesta. Och med ”det mesta” förstås alltså att helt plötsligt få en liten 11-åring på ryggen (som definitivt inte nådde ner till sadelkåpans kant), ett par tömmar spända i sadelgjorden, en pulka bakom innehållande först en lillebror och sedan dessutom en lekkamrat. Jag är synnerligen glad att jag inte såg ekipagets framfart efter byvägen (o nej då, trafikerad väg förstås!!!) mellan snövallarna. För att tänka sig att just mina barn skulle ha förstånd nog att med ekipaget ta sig ut på en åker och låta hästen dra i snön med lämpligt underlag, är att ge dem alltför mycket "kredd" för lämpliga barnsysselsättningar. NIX, man ”selar på”, drar iväg efter byvägen med dess understundom sandade snöunderlag, och galopperar iväg ner till byn (i det här fallet Grums). Hämtar upp en kompis till nämnda 11-åring och galopperar hem igen.
Nåja, efter den turen var bottnen i pulkan sig inte riktigt lik. Men barnen hade skoj!!! Och förmodligen även Dick, som i vissa lägen var tramsig men alltid tog hand om de små, sina 1,65 cm över havet till trots. Undrar just om Anna Panna Storasyster var med på det här upptåget. Jag minns banne mig inte, minns bara de två yngsta. Men det var ”egentligen” Annas häst. Men det är inte så säkert att någon hänsyn togs till det. Nina förträngde ofta sådana oväsentligheter.
Men NU kommer vi till den ointräffade födelsedagen (det satt långt inne, yes). Den ointräffade födelsedagen inträffade nämligen söndagen den 11 mars i år. (Och när den verkligen inträffar hör inte till denna story). NU SKULLE JAG ÄNTLIGEN SJÄLV FÅ ÅKA PULKA MED HUND. HIKE!!!
Carl har tagit kort med mormorkameran
Dax att hälsa på hundgänget
Och Långe Andersson serverar kaffe
Och matte presenterar sina hundar
Och sedan blir det körsång!!
Och höga glädjefnattiga hopp i selarna
Känslan.... ooooohhh - barndomsdrömmen
Skogstassehusse har provkört
Linn ska provköra med Elvira i pulkan och en sovande hund framför......
Den Långe Andersson ska oxå köra hundspann
Och här kommer Nina med sina två små i pulkan
Det är mycket tillfredsställande att upptäcka att barndomsdrömmar inte blir sämre med åren och att de kan vara värda att vänta på. En underbart fin dag i Branäs med barn, barnbarn, måg och sambo – bättre blir det inte här i världen!
http://www.hikehuskytours.se/index.htm
Jag rekommenderar fler som har barndomsdrömmar i den här branschen att omsätta dem!
Hike bike huskysäsong!
