kennelskogstassen

i alla fall mot arbetsgivaren. Visserligen trivs jag alldeles förträffligt på mitt jobb, men nu tror jag i alla fall att jag bevisat det tillräckligt. :=)  

Satt i sammanträde i fredags eftermiddag - folk tyckte jag såg "lite risig ut", för att inte säga "rent för jävlig ut"...hmmmm. Men eftersom mina kära arbetskamrater är både artiga och väluppfostrade, så valde de att säga det förstnämnda. Det sistnämnda är mitt eget konstaterande. Nåja, jag kände mig inte som mitt allra vackraste, nytraste och präktigaste jag heller. Men man går inte hem en fredag eftermiddag, anmälandes sig sjuk. Det gör man bara inte! Lika lite som man anmäler sig sjuk en måndag morgon! Det finns väl gränser, fniss.  Så jag uthärdade till klockan 15.oo i vanlig fredagsordning. Och sen stapplade jag mig till bilen och för säkerhets skull, för att inte falla ihop under de 700 m som jag måste gå för att hitta min älskade "missibischi", så ringde jag upp en pratglad dotter, som naturligtvis inleder med ".... å du låter inge förkyld, eller....." Jisses, jag blev ännu sämre. När det t o m hörs hur dålig man är. Stackars.... stackars Nilsson.
På lördag var jag SJUK, på riktigt. Ögonen rann, näsan rann och benen bar inte. Skojsigt värre alltså. Men med tanke på att det är exakt 22 månader sedan förra gången samma sak hände så kunde jag liksom inte tycka att jag var förfördelad på något sätt. Bit ihop och kom igen. Och så blev det söndg. Och hopbitningen fungerade ganska bra. Benen bar igen och så bidde det måndag morgon och jag vaknar i vanlig god måndagsmorgonordning strax före fem, pigg som en jäkla kolibri, med samma fart på benen som en kolibri på vingarna. Kul! Här har man spenderat sina dyra lediga veckodagar med att vara sjuk.................  Visst är det bussigt, Karlstad kommun?? Är jag inte värd en extra liten bonus?  Detta ska banne mig tas upp i nästa löneförhandling.

Annars är det bara JANUARI, överallt, hela tiden. Inte så speciellt spännande alls med andra ord. Men här har i alla fall varit besök av små kottar med föräldrar

Farbror Erik, "Tunten", försåg alla tre barnen med små ficklampor och gissa om det skulle belysas överallt.
Vet ni inte vem "Tunten" är. Fråga den 2,5 åriga damen. Lillaste raraste Alva pratar ibland hellre än bra, så att "Tunten" är TOMTEN. Och eftersom farbror Erik är försedd med ett rejält tomteskägg, så köpte hon gärna mormors förklaring att "detta är mormors tomte".  Hmm, "mommos tunte". Och nu är jag ju inte alltid så snäll, så jag översatte på mitt eget sätt och då blev det inte tunten, utan det blev en vokalväxlig - vilken vokal som kom i stället för u kan ni ägna er åt att gissa själva.   





Om det är något som lilla Tasselina Bråkstake älskar, förutom mat, så är det barn. Man kan ALLTID lura sig till en skön stund i ett barnknä!




Bus Erik var still några sekunder, så det gick att få honom att fästa på bild




Och Alva fortsatte att belysa det mesta - du ser väl ljuset i ögat?!





Och det var nog häxigt ljus för helt plötsligt förvandlades Alva till en trollunge




Och när nu tråkiga januari snart är till ända och februari kommer med mer ljus och mars med ett par semesterveckor och april med försmak av sommaren - ja då längtar vi ut till Hundskär igen!



Tjingalong januarisäsong