Allt för att undvika E 18
Monicas Rum En mindre utställning om Monica Zetterlunds liv, enligt turistsidorna på Hagfors.se
Mycke grejer på ett järnspett......
Du å ja´, Alfred
Vi har varit till Karlskoga! Låter väl inte speciellt upphetsande, men vi lyckades bli - om inte upphetsade - så i alla fall lite kulturuppfyllda och lite oimponerade av en icke-kunnig turistinformatör.
Ofta görs det upp någon form av plan inför våra utflykter. Så ock denna gång. Huvudmålet - om man nu kan säga så utan att mena mat - var Alfred Nobels Björkborns Herrgård, som var hans sista hem. Vi skulle bese hans herrgård med boksamlingarna bestående av såväl sköntlitterära som vetenskapliga verk, och hans laboratorium från 1890-talet.
Fast nu går jag visst händelserna i förväg, för när vi väl startade vår resa, en timme senare än vi brukar, så hann vi ungefär bara till Väse Rasta, 7 km från startpunkten, innan vi halvt hysteriskt konstaterade av vi var kaffesugna de luxe. Men vi kan väl för höge farao inte dricka kaffe redan efter 7 km?? Nä, som vuxna personer borde vi väl kunna hålla oss fram till resmålet, där vi var övertygade om att det fanns ett café. Men väl anlända fram till Karlskoga, var kaffetörsten så stor att vi chansade på att fika på ett annat ställe, FÖRE Björkborn. Svänger så av E 18 och kör till Grönfeltsgården. Men det såg så oöppet och obesökt ut, att vi blev som lite oinspirerade. Sen lyckades vi nästan virra bort oss - så fort det finns en E 18, E 20, E 4 eller E-whatever så går det lätt att köra två varv i en rondell och komma tillbaka till utgångsläget. Men det är JUST SÅ som vi får se en massa som inga andra sett, ja, turister alltså. Fina hus, blommande trädgårdar och återvändsgränder.
Men nu var kaffesuget AKUT, ilfart mot Björkborn, för där finns det i alla fall ett café.....
Tar ena långa benet före det andra
bara för att konstatera att cafét visserligen var öppet, MEN att en ensam macka och en gammal bulle inte direkt frestade smaklökarna. Suck! Kontrakurs tillbaka till sta´n och nu fick det bli en tur till centrum. Nåja, centrum å centrum........ Jämfört med t ex Kungsör, så är det ju stort, eller inte......
Men vi hittade i alla fall räddaren i kaffenöden - ett bageri med MASSOR av goda wienerbröd, kakor, bakelser, nyttiga limpor, onyttiga limpor och en sällsamt gott doftande kaffekanna i ett hörn!
Jag är inte så förtjust i grodor, så detta var lekkamratens val - och eftersom jag syndade värre än en munk på en bordell, så tog jag inget kort av mitt överlastade fat. Men jag nöjde mig inte med en liten groda, om man säger så......
Efter intag av kaffe och underbara onyttigheter fick det bli shopping! Konstigt det där - man bor i en relativt stor stad med ett otal affärer, men så hittar man det man sökt en tid i en liten stad mitt i ingenstans.
En sedan en tid tillbaka "efterletad" pion - åsså råkade det finnas en vit vas oxå. Najs, najs
Men NU blev det i alla fall Björkborn IGEN (and I went to see the president again, Nina)
Men först besiktades (förstås!!) div shopping inom museiområdet. Å nu blev det en hemvävd duk till köksbordet, varken" efterletad" eller speciellt nödvändig, men...
SEN blev det i alla fall besök på själva museet!
I laboratoriet satt herr Nobel själv - spöklik......
Och just det kan förklara varför vi blev lite skrämda en stund senare.....
Men först betittar vi en busslast kineser, som låter fotografera sig själva och sin busschaufför tillsammans med Alfred Nobels byst utanför herrgården.
Sen är det dax att få en liten föreläsning av vår guide på trappen och i hallen till herrgården. Intressant. Men alldeles extra intressant var de kinesiska turisternas absoluta disrespekt för situationen, varför guiden vid flera tillfällen helt enkelt bad dem "shut your mouth". Vilken verkan det nu hade, när endast ett litet fåtal av dem förstod engelska. Men till slut var det så pass tyst att vi släpptes in i herrgårdens matsal, där en "ny" Alfred Nobel satt vid sitt bord, i ordning för att ta emot kung Oskar II, som skulle gästa honom på Björkborn efter hans hemkomst tillbaka till Sverige. "Och herreminje så fina vaxdockor de kan göra". "Javisst är de duktiga", svarar vår guide varvid Alfred Nobel själv reser sig och tar hand om berättelsen om sitt liv och om den stora roll som just herrgården Björkborn med sitt stall bestående av tre vagnshästar kom att spela i den svenska historieskrivningen vad gäller de kommande nobelprisen. Mycket intressant historia, och vill ni höra den får ni åka till Björkborn, för mer än så skriver jag inte! Men gissa om vi fick s k hjärtsnörp, när vaxdockan helt plötsligt reser sig och tar över föreställningen!
Lekkamraten, som uppenbarligen inte tror på gengångare från 1800-talet, frågade försiktigt vem Alfred Nobel var, och fick svaret "Alfred Nobel", "Jamen på riktigt!?" Samma svar; Alfred Nobel.
Och numera är jag inte bara "du" med kungen, utan även med självaste Alfred Nobel!
Eller hans gengångare......
"Du å ja´, Alfred"
Och tänk så underbart bra uppfinning det s k nätet är! För där avslöjas det mesta, typ;
"På museet berättar Alfred Nobel (livs levande i skådespelaren Peter Sunds skepnad) vilken central roll Björkborns Herrgård och Karlskoga kom att spela vid Nobelprisens tillkomst för mer än hundra år sedan."
Efter skrämselhicka och intressant föreläsning och titelbortläggande var det dax att fortsätta att synda, Mc Donalds, minsann! Och vi tittade på de vackra, stegrande hästarna i rondellen i Karlskoga
Tidigare under dagen, vid besök i museishoppen på Björkborn fick vi veta, att dessa hästars förlaga ligger begravda strax utanför en av kyrkogårdarna i Karlskoga, och deras husse, cirkusdirektören, ligger begravd strax intill, men på insidan av kyrkogårdsmuren. Så kan det gå för kända cirkushästar, i alla fall kunde det gå så för länge, länge sedan.
Även roliga dagar tar slut - och sa jag förresten, att vi hade fint väder?
Tjingalong - bloggsäsong!
Mer plagiat :=)
Lite plagiat
Ny teknik - minsann
Måste ju prova på att använda nyheter som kommer på webplatsen - typ som att göra ett bildkollage. Najs!
Tjingalong - nyhetssäsong!
Helt i otakt med tiden
Utflykt var det alltså - bussutflykt! Och det var inte så fel. Bli upplockad med buss, sägas till när det är dax att gå ur bussen, gå in genom den eller den dörren, gå ut igen till klockan 10.10 och sätta sig på bussen, fraktas till nästa ställe för att få kaffe och macka, samlas klockan si och så, stiga på bussen igen, kliva ur och bli "serverad" mer kultur på nästa ställe, kliva på, åka en bit, kliva ur och få en bit mat, kliva på, släppas av "på stan", stiga på kl. 16.10, skeppas till nästa anhalt för kaffe och våffla. SÅ HIMLA PRAKTISKT!! Någon annan har fixat, " och tajmat och klart i minsta detalj" som en viss Jönsson säger. Och lekkamraten och jag behövde inte alls fundera över hur vi skulle förlänga hemvägen genom att irra bort oss från E 18. Det var också tajmat och klart i minsta detalj. Fast nåja, tajmat och tajmat. Och inte bortirrade heller. Vi kom nog hem ca 2 timmar efter beräknad hemkomst, men SPELAR ROLL. Ingen skulle hem och mjölka kor denna dag!
Och vi åkte med Väse Taxi, men jag tyckte det var roligare för Ingrid, om det hette som jag fotat det
Första stopp hos keramikerparet Eva och Lars Bodin
Många fina bruksföremål fanns det och själv kom jag hem med ännu en "älsklingsmugg" för te! Och den är så fin att jag nog kan fundera på att ha den på bordet bara för att stå och vara fin!
Eva Bodin i arbete under vårt besök
Och nu hade vi förstås blivit kaffesugna! Bara att kliva på bussen och köras till nästa ställe!
http://www.fryksta.com/
Och kaffet bjöds i den vackert och smakfullt renoverade ladugården hos Catarina Segersten Larsson och hennes man Jan i Eskebohl
Och Gun-Britt var minsann med!
Sen blev det besök i Boda kyrka
I kyrkan skulle betraktas något av den glaskonst vi lite senare skulle få betrakta hos de båda glaskonstnärerna Håkan Blomqvist och Karin Westman
Ett mycket vart votivskepp i ett av kyrkfönstren lixom en en tolkning av vårt kristna kors med solens strålar lysande mot dem. För mer info www.blomqvist-westman.se http://www.kahawk.net/frameset.htm
Vi fick höra om deras olika tekniker att jobba med glas - lätt inte så enkelt precis så jag får använda mig av uttrycket "tagit del - ej förstått", men imponerande var det!
Och hos glasparet fanns det oxå en blomsterträdgård med många, många sorter av sommarblommor av det perenna slaget. Denna kejsarkrona var nog bland det ståtligaste
och den här "borttappade" parkbänken hade ingen mod nog att sätta sig på..............
konstigt glas fanns det även i trädgården
Nu var vi faktiskt HUNGRIGA!! Bara att sätta sig i bussen och bli fraktad till Gate Värdshus i Arvika. En god middag med inlagd lax - och alla blev mätta och belåtna och nu var det minsann inte att lägga sig på sofflocket för att ta en liten siesta - nix, nu var det dax för dagens andra kyrkobesök. Trefaldighetskyrkan i Arvika. Och nu fick Skogstassematte "se ljuset"
Vår underbart kunniga guide i och utanför kyrkan
För att få veta lite av det hon berättade om kyrkan och om dess tillblivelse rekommenderar jag nedanstående länk;
http://www.racken.com/Trefaldighetskyrkan/
Och nu var jag lat - för jag orkar inte berätta om denna guide och hennes till synes outtömliga förråd av kunskap beträffande kyrkan. Men med ovanstående länk kommer lite fram av de historier vi fick oss till livs om alla dessa jössehäringar, både kända och okända, som bidragit till kyrkan.
Och det var när kyrkporten - den så underbart vackra
som Skogstassematte "fick se ljuset". Relischöseriet höll inte i sig så länge, men det var ett tänktvärt ögonblick då kyrkporten öppnade sig och kyrkans vackra, något "udda" interiör uppenbarade sig. Ett sånt där "aha-ögonblick" som man inte riktigt kan förklara, och nog inte helle SKA förklara. Ni får åka dit själva.....
Efter åsynen av ljuset var det inte lätt att koncentrera sig på annat, värdsligt, men lite promenerande på Arvikas gator blev det och vi mötte förstås
Elis i Taserud med sin cykel
Lär känna Elis, den "riktige" Elis, och inte bara mannen om vilken det berättas tusen och en historier, mer eller mindre sanna
http://www.rackstadmuseet.se/mobelverkstaden/elis-elias-eriksson
Nu blev det bussåka igen - Glafsfjordens västra strand med stopp för kaffe och våfflor i Älgå
Folk säger alltid till mig - du har alltid kameran på dig och tar massor av kort, men själv är du aldrig med på bild. Nähä, men nu är jag det!
Och lekkamraten köpte sig en tygtax! En "bälteshund". Fem kronor till den som vet vad det är för något (och Ingrid får inte tävla!)
Och söt är den och Ingrid ser nöjd ut över att den ville följa med hem till flera ha Silkesta och de övriga taxametrarna
Och nu - efter att vi laddats från fotabjället till skallbasen med kaffe och våfflor så blev det hemfärd!
Sa jag förresten att vädret var bra?
Tjingalong kultursäsong!
Amatörmässigt de luxe
Att man aldrig lär sig! Detta konstaterande har jag gjort många gånger, men idag tror jag att jag slog mitt eget amatörmässighetsrekord. Hur amatörmässigt är det inte att gå till skogs utan
1. att ta på sig antimyggmedel?? Absolut urkorkat! Varför skulle myggorna sova just idag?
2. att ta med sig gps:en, när man vet att skogen totalt ändrat utseende p g a avverkning m m?
3. att ta med sig något att plocka alla gula svampar ?
AMATÖRMÄSSIGT DE LUXE!!!!
Nåja, både jag, Super Diva Fisförnäma och Adorable Dolly Piraja överlevde skogsvandringen, trots avsaknaden av ovannämnda ting, myggbetten för väl klia, ingen gick "till vilse" och svamparna får väl glädja någon annan.
Det är blött i skogen! Överdrivet mycket vatten, trots att solen sken och fortfarande skiner i skrivande stund. Det har varit uppehåll i flera timmar minsann! Den lilla ettriga "Rajjan" var egentligen anledningen till den rejäla skogspromenaden. Det är dax att börja skogsträningen! Springa och nosa, leka, hoppa i, över och igenom vatten, komma på inkallning m m. En liten oförvägen skogshund är hon och rör sig tufft och kavat bland ris, stubbar, träd och diken. Orädd och kaxig och ännu så länge följsam. En följsamhet som väl snart "går över", när signalerna i nosen blir starkare än lusten att kolla vad matte har för sig.
Och hur tänkte jag, när jag fick för mig att skaffa en stövare med lång päls??? Vått blir det!
Tjingalong OS-säsong
