kennelskogstassen

Den rubriken kräver sin förklaring, eller?  Den skulle kunna tolkas lite hur som helst, i alla fall vad gäller det där med - 70, och lik förbaskat skulle det vara sant. - 70 vad gäller räknade år, ja det är helt riktigt när det gäller  Skogstassematte. Fast sanningen är egentligen närmare 60 + än - 70, om ni förstår hur jag tänker.
Närå, det var matchvikten!!! Den är - 70 för första gången på sisådär 12 år.....................Mmmmm, känn på den du! Långsamt men säkert vänjer sig vågen vid att inte säcka ihop totalt när matte kommer. Skulle man kunna tänka sig att försöka med - 5 kg till? Eller är det för optimistiskt?  Men om det blir sisådär - 65 strax före jul så kanske man kan unna sig en chokladask igen, åsså kan man banta igen till nästa jul, eller?

Annars kan det där med 70 -  stämma rätt bra när det gäller åldern - ibland. När man vinglar upp ur sängvärmen på morgonen, ivrigt påhejad av tre tokiga morgonpigga stövare och en tax som ALDRIG sover med båda ögonen, DÅ kan man minsann känna sig mer som 70 än 25 (yes, mentalt blir jag aldrig mer än 25. Fråga mina barn som har lite problem med sin unga moder). Man öppnar ögonen - tyst (för att inte hundarna ska HÖRA att matte vaknar) och ligger sen och funderar i cirkus 10 sekunder huruvida det är dax att gå upp eller inte. Kanske ska man t o m vända sig åt andra hållet och blunda igen? Ooooh shit, taxen hörde att jag öppnade ögat och så drar morgonkoncerten igång! Alltså, ett ben i taget stilla och försiktigt över sängkanten. Hoppsan, ramlade visst ner i horisontalläge igen. Nya försök och till slut är båda benen på golvet men rumpan envist fast i den gungande vattensängen. Ibland borde man ha en trampolin - UR vattenbädden. Nåja, upp och stå, töja lite försiktigt. Å  f-n så steeeelt det är...... Sen upprätt, nej men se hela havet gungar. Snurr snurr, gick visst för fort för det stackars blodtrycket som måste ha liten vänja-sig-vid-lodrätt-läge stund. Men va´ gör det. Man har väl händer att hålla sig i väggarna med! Ett steg, två steg, och se det går ju jättefint det här. 25 igen! Åsså kommer Ridgenosen och man blir påmind om varför man behöver en rätt stadig matchvikt! Det gäller att stå emot attacken av en vilt hoppande tokig ADHD-hund!

Men som sagt - GOING STRONG!!  Den minskade matchvikten är inte bara ett resultat av ingen choklad, inga chips, ingen potatissallad till grillningen. Närå, det cyklas hejvilt! Med en ADHD-hund och en som älskar att cykla med matte i största allmänhet, så har cykeln blivit ett bra hjälpmedel för att få ha husets kvarvarande dunkuddar intakta. Det ordineras cykling mot dunkuddeätning på apoteket! Så Ridgenosen får cykla för att bli av med sin extrema smak för att tugga i sig vårt hus och Super D får cykla därför att hon efter vinterns alla veterinärbesök började se ut som en spillra av sitt forna jag och konditionen var rutten. Men nu så!! Nu håller de två stövardamerna på att fixa matchvikt mot 65 - för matte! Och den älskade Super Divan har återtagit fräschören.


Husse och matte Skogstass tog sig en bilpromenad igår. Vi åkte till England. Lite kul att se hur England och trakten däromkring ser ut när det inte är en halvmeter snö! Det var fint och Gunilla i England fångade vi i morgonrocken kl 13.oo. Sån´t är SÅ  härligt! Ska aldrig mer ringa och tala om för folk, när jag tänker dyka upp!
Men kaffe fick vi och sedan skulle det provas pälsmössa! Nästan färdig - fodret kvar 





Här ska banne mig inte frysas om hårbotten nästa vinter! Och vantar blir det över till oxå. Eftersom jag bor på landet så törs jag dessutom gå ut med alldeles äkta skinn på mig. Inga vandaler här som släpper ut minkar. Men å andra sidan så finns det inga minkar att släppa ut! Missförstå mig inte nu - jag hatar att se dessa underbara små djur i de förfärliga minkfarmsburarna. Men jag vet att de som släpps ut inte riktigt är anpassade till ett liv i frihet och de flesta körs ihjäl på vägar eller svälter ihjäl. Idag skulle jag inte komma på tanken att klä mig i farmad mink. Men min pågående minkväst hos Gunilla, den ska bli go! Men dom minkarna har levt lika fina liv som de rävar jag tänker sätta på skallen! Så det så!





Hela England och hela trakten runt Storfors var helt invaderad av

                                               

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

åsså var det dax igen! Nya djärva mål! Ni som varit med på bloggen en tid vet att ett tjusigt sällskap förtjusande damer/tanter/panschisar (kalla det vad du vill) har en stående årlig upptäcksresa till Stockholm på agendan. Den 25 ds var det så tajm igen att äntra SJ:s intercitytåg från Karlstad till kungliga huvudkommunen.

Resande Ingrid och Ingegärd, och trevligt verkar de ha!




Nästa resande, Skogstassematte och Gun-Britt, helnöjda tydligen!





och vid sidan av tåget schvisar Skogstassemattes hundcykelpromanadväg förbi
och i fjärran morgondiset syns hemmabyn svepa förbi fönstret

Framme!! Och först MÅSTE Axelssons lager av inkomna sommarkläder besiktas - allt enligt traditionens påbud.

och vart är fru Kasslert på G?

På Sergels torg var det full kommers, förutom gängse marknad ni vet  - lite annan internationell marknad med ostar från Holland, sylt från England,

 och trägubbar och div annan hantverkskonst från Afrika

Har man sett på maken - har man inte tillräckligt med mark att odla på så kan man ju alltid utnyttja taket! Något nytt för 2 ha Solberg - har inte tänkt på att taket skulle kunna vara en resurs

Halli hallo fru Larsson - vem är i etern?

Tar igen oss lite på en bänk för att invänta färdmedel och kollar samtidigt in Norrmalmstorgsfasaderna

Men nu ska minsann nygamla sätt att färdas i huvudstaden användas - HÄR SKA MINSANN ÅKAS SPÅRVAGN något i alla fall inte Skogstassematte gjort sedan småskoleåldern.  Nygamla återuppväckta linjen mellan Sergels Torg och Valdemarsudde.


    

För nu ska här varas kulturella!

Vackra huvudstad - vackra vyer över Söder och kolla till höger om de tre stora punkthusen på höjden, minsann sticker inte Globens silhuett fram i soldiset!

På grönbete utanför prins Eugens  Valdemarsudde






Ledsen att inte kunna erbjuda något i bildväg från utställningarna, men på Valdemarsudde går det ca 2 vakter på en besökande, så det är inte lätt att använda kameran!
Hoppas länken ovan kunde vara till någon hjälp att förstå vad som begluttades  med förtjusta pip och rop och titta på DEN och tittta HÄR

Man blir omåttligt hungrig av att vandra omkring. Och någonstans precis utanför Gröna Lund, mittemot Skansen, tog sockernivån totalt slut för samtliga. MAT, MAT, MAT.
Och god mat fick vi (nåja, KÖPTE vi) på Lilla Parkkaffeet


Och naturligtvis åt vi något så jättesmaskigt som ingen männsja är i stånd att komma ihåg MEN med hjälp av google kan man lösa det mest. Det var pljeskavica vi åt, med röstpotatis, ajvar, lök och gräddfil. MEN så mumsigt!


avica



Och här någonstans i berättelsen bröt huvudpersonerna ihop - en GOD middag, gott vin (med fnitter) och så hämtar fru Kasslert kafe och kaka! Någon som behöver hjälp med ett förstoringsglas för att se KAKORNA!



Nåja, större kakor har vi sett, och godare kakor har vi ätit, men pljeskavican förlät allt!


En liten spårvagnstur igen och vi landar utan för DRAMATEN och faller förstås i stum beundran inför stadsträdgårdsmästarens planteringar 

Lite shoping, eller i alla fall fönstershoping ska göras. Svenskt Tenn tillhör måstena på dessa utflykter. Nu har affären flyttat från Strandvägen och en liten bit upp på Östermalm, i en gammal biosalong.



Östermalmshallarna traskas förbi denna gång, men byggnaden är verkligen underbar. Den stod färdig 1889 och är ritad av arkitekten Isak Gustaf Clason.

Men här ska handlas bubbel - ett litet tack till den kvinna som senare ska fullända vår Dramatiska resa! 

Nu till Dramat(-ik)en!








Men först måste vi förstås hälsa på en av de allra största.....

Margareta Krook i ledig och avslappnad stil - kängorna är väl alldeles underbara





Va´håller du på med??????????????






Vi träffar Cilla, vår alldeles egna guide på en underbar rundtur på Dramaten och med ett outsinligt förråd av kunskap om byggnaden och dess både döda och levande människor.



Slingrande trappor  ända upp under taknocken - kostymförrådet!!!! Visste ni att man kör recycling i hög grad. Bli inte snopen om någon gammal lady i publiken piper fram, att "den där kappan hade minsann Mona Malm i en uppsättning på 70-talet"! Minnesgod publik kanske håller ordning på teaterns över 20 000 olika dräkter, varav ca 10 000 förvaras under Dramatens tak, resten ut i en förort, där även perukmakare, klädskapare, och PATINERARE finns. Veckans uppgift - ta reda på vad en patinerare gör på en teater! Rätt svar belönas.



Fågelprutt på kavajen? O nej då, ute på scen i hjälp av speciellt blått ljus kommer dessa fläckar att se ut som om skådespelaren är genomvåt! Fusk och båg  håller de på med!





Modeller av teaterkulisser byggs inför föreställningarna




Och vem sitter här inne och trycker och vägrar att hälsa oss välkomna?! Jorå, här finns Marie-Louise Ekman, Lite imponerad är jag över de opretentiösa dörrskyltarna! En vit vägg och en färgpenna, och hux flux har man skapat en dörrskylt. Låter som något som farbror Frej skulle ha kommit på.

Ett besök i salongen måste göras efter att vi berikats med kunskaper om olika ridåtyper, färger m m. Visste ni att skådespelarna hotade med strejk för att en stollig arkitekt bestämt sig för en blå ridå i stället för röd!?

 Repetitioner pågick, villket inte var meningen. Några aktörer hade tydligen fått bakläxa och repeterade utanför ordinarie tid. Det var Christoffer Svensson och Sofia Pekkari, som bedyrade sin kärlek till varandra under vårt besök i salongen, i rollerna som Romeo och Julia. Jag ber om ursäkt för att ljuset inte räckte till bättre bild än så från översta raden ner på scenen.  Men man kan i alla fall ana sig till vad som står där nere och det är Romeo själv som intagit den berömda teaterbalkongen

Gun-Britt har landat i legendaren Ingemar Bergmans favoritstol uppe på raden - har satt han och höll sig undan från alla smittsamma skådespelare - han led tydligen av bacillskräck, den store!



Och vi fortsätter - nu BAKOM scenen - kolla taket! Det gäller att inte något dimper ner när det finns folk inunder. Vi konstaterade krasst, att skådespelarnas miljöombud har en del att jobba på!
Vi står här alldeles bakom kulisserna




Och i en skrubb, på en stol,  bakom kulissen sitter INSPICIENTEN och utan honom blir det bara ingen teater! Han har järnkoll på varje pilledutt och varje steg som tas både på scen och back stage, varje lampa, varje vridning av scen m m. Utan honom kommer falluckorna att skicka iväg skådespelarna vid alldeles felaktiga tidpunkter och kanonader kommer att höras på alldeles fel tider




Teaterrekvisita - plastsmak !

 Och när skådespelarna kommer utrusande från scenen för att hämta någon liten pryttel så ska den finnas på en alldeles speciell plats - men tro för all del inte att det är något tjusigt glamoröst skåp. Nix,
en trälåda med lite fack.....




En svindlande gång - en trappa - och så är vi helt plötsligt UNDER scengolvet i stället och i taket kan man se hur golvet kan vridas på stora hjul och miljoner med sladdar och mojs löper i taket. Kortslutning och hela huset brinner hoppsan!

Märken i golvet för att markera vissa exakta positioner för vridscenen i olika pjäser.




Ett s k lyftbord - här kan självaste Christer Henriksson bli stående för att dyka upp som "guben ur lådan" ur golvet. Och eftersom man här under inte kan höra något som händer uppe på scen så går det alltså åt en himla massa markeringar och sladdar och kablar och ditten och datten för att golvet ska befinna sig i exakt rätt position och för att skådespelaren ska dyka upp genom golvet exakt där  han ska




En av foajeerna



Allt trevligt har ett slut och vi tackar Cilla mycket varmt för den underbara rundturen i den gamla vackra byggnaden.
Ut på stan igen och lite caféliv!

Och den här bilden tillägnas en viss lekkamrat, som jag vet tycker alldeles speciellt mycket om just Napoleonbakelse!




Och nästa år tjejer - då ska vi äta lunch på Operan! Och nu skriver jag det här, för annars har vi med en viss stigande ålders rätt lyckats förtränga att vi bestämt detta!


Tjingalong Dramatensäsong

med undertitel - Mellan hägg



och syren




Så var det dax igen att dra med lekkamraten på nya små äventyr! Någon som tänkt på hur sällan man egentligen är turist i sin egen trakt? Nåja, lekkamraten och undertecknad Skogstassematte är inte bara långväga resenärer, tripperna håller sig ganska ofta inom de Värmländska regionerna. Men eftersom Värmland är STORT, med Skogstassemattes sörmländska mått mätt, så kan man åka låååångt hemifrån och ändå vara kvar i sitt eget "kungarike" (nåja, värmlänningarna är ju inte lika kaxiga som t ex jämtarna, som håller sig med egen president, f n Ewert Ljusberg, tror jag (???) och egen nationaldag), men ett litet "kungarike" är det nog ändå, även om det föreligger ett samkör med övriga delar av det avlånga landet kallat Sverige. Igår gick inte trippen mer än ca fem mil från hemorten, 2 ha Solberg och några fler hektar Silkesta, med en liten krumeluns ner till Åtorp på hemvägen, mest för att kunna skrävla med att vi varit "utomlands" en stund, i gnällbältet, Örebro län. Men faktiskt fortfarande Värmland.

Inte låter det väl så upphetsande att säga att man ska på utflykt till Degerfors? Eller hur? Ett gammalt brukssamhälle med  Outokumpu Stainless AB QPE som  största arbetsgivare både idag och långt tillbaka i tiden (fast då under annat namn) och med ca  10 000 invånare och ett kanonbra fotbollslag. Ralf Edström började joxa med trasan i Degerfors lixom Gunnar Nordahl, visserligen från Hörnefors men som började lira allsvensk fotboll för Degerfors precis som Ola Toivonen. Sen har vi Nisse Landgren, som började spela trombon som litet embryo i detta samhälle. Ernst Kirchsteiger inredde förmodligen barnkammaren redan i Degerfors.  Och Monica Forsberg flyttade från Karlskoga till Degerfors och drog med sig Hasse Kvinnaböske. Kändisar råder detta lilla samhälle inte brist på alls. Karlstad har bara Sola i Karlstad och Sven Ingvars. Eller? Nåja, vi har ju dansbandskungen himself oxå, visserligen från Hagfors, boende i Hammarö, men ändå....... Christer Sjögren. 

Ja, så var det alltså. Vi skulle besikta kulturutbudet i Degerfors!  Det lyckades faktiskt hålla oss sysselsatta i flera, flera timmar! 



 

Dessutom måste ju alla faser i naturen besiktas denna årstid och så förväntas man säga "åhhh, det är aldrig så vackert som på våren", och "åh, finns det något vackrare än nyutslagna björkar" (man är väl svensk in i hjärteroten) o s v. Sen blir det sommar och då säger man "finns det något som är vackrare än svensk sommar i skärgården?" och det blir höst och man fullständigt svämmas över av känslor för alla vackra höstfärger och för att gå i skogen med hund och kantarellkorg och VINTER, ständig favvo oxå. Tur man har att välja på! Men igår skulle det alltså "ojjas" över hur vacker våren är!

Och här är det vackert på riktigt - lärkträdet har precis fått nya barr och små härliga kottar bildas.





Kulturcentrum Berget - en oas  och den här tiden på året med endast ca sju-åtta turister. En husbil från Holland, en kaffetörstig pappa med dotter och amerikansk cockerspaniel och så pantertanterna i "Hunndajjen" från flera hektar Silkesta. Alltså alldeles precis lagom trängsel! Turista ska man göra innan alla andra kommer på samma idé.

Med hjälp av nedanstående text behöver jag inte ge förklaringar till efterföljande bilder. Läs och begrunda!






Men först en kaloristänkare, förstås!  På "Berget" finns ett härligt gammalt café och det hembakade brödet måste naturligtvis testas.






Den gamla bruksgatan, bostäder till höger och




skithuslänga och ve´boar till vänster



och i en ändan av gatan GÅRDSPUMPEN, en ynka pump som försåg alla dessa människor med vatten för mat, disk, tvätt m m. Hur långa köer stod inte detta brukssamhälles hemmaslitande fruar i för att ens kunna tvätta minstingen i rumpan?? 
Det ser så underbart idylliskt ut idag, när husen är väl omhändertagna, sanerade från ohyra, både lus och råttor och omskötta enligt nutidens krav. I ETT enda rum levde en hel familj, och några illusioner om ett barn/familj kan man ju inte göra sig! Det måste ha kryllat på gatan utanför under dagarna av barn i alla storlekar.



















'
Och så blidde jag sisådär nostalgisk igen - diskbänken med sin zinkskiva, den stod även i mormor och morfars stuga i Hökstugan, där jag har tillbringat så oerhört mycken lycklig barndomstid. Med pump ute på gården, dass långt borta vid ladugården, slaskhink under diskbänken och potta vid sängen. Barndomens lyckligaste tid - att få krypa till sängs "i kammarn" med skitiga fötter på kvällen, lätt osande av alla dregliga kor och stora hästmular i morfars ladugård. Inte blev man allergisk och inte cyklade man med hjälm bland kohagens stenar, men på något jäkla sätt överlevde man!

På Berget, i de numera så fina arbetarbostäderna huserar förutom ett café, en handelsbod med diverse chabby chick-material, rökelse och färgglada ljus, även flera av samhällets olika hantverkare. Underbart att i lugn och ro kunna besöka dessa "kulturarbetare" när de har tid att umgås med sina presumtiva kunder och berätta lite om sig själva, sitt arbete/konst och om gamla tider i samhället.

Besök på Annidesign (070-586 45 84 - ifall någon är sugen på vackra, enkla kläder i linne)
Jag blir så "importerad" av flitiga kvinnohänder med öga för vackra detaljer. Och jag VILL ha. Men eftertankens kranka blekhet - NÄR i hela fridens dagar skulle jag klä  mig i en fin linnedress? Svar ALDRIG.










Anette Haglund, 0586-538 96, målar härligt mustiga akvareller och delar ateljé med en silversmed. MYCKET att titta på.




Och en vävstuga naturligtvis





och nu blev det faktiskt lite shopping! Skogstassematte öppnade plånboken för en härlig sjal i alldeles rätt färger för att matcha dagens mockajacka, minsann




Vad vore en bruksgata utan en kissekatt? Och var hittar man kissekatter en fin vårdag? Jo, i en solstrimma förstås, lojt tvättande nosen





Kissemissen verkade hemtam lite överallt och i en liten butik hade han sin egen mysiga stol att krypa upp i





Åsså lite naturkultur, på promenadavstånd från Berget

Sveafallen - många värmländska barns skolresemål

 



och på vägen till fallen hittades Värmlands (eller månne det var Närkes) andra blommande slån. Den andra slånbusken står efter landsvägen ut till naturreservatet Kummelön mellan Karlstad och Kristinehamn.




och fläder (????)  Vi TROR att det är fläder. Försökte googla. Det var plättlätt. Men att artbestämma fläder var en delikat uppgift. Det fanns ju inte bara "fläder" utan hur många olika arter som helst och ingen var den andra lik.



Och bara för att bevisa att vi var "utomlands", eller "utomläns"



I reservatet skulle vi, förutom de s  k Sveafallen, även kolla in jättegrytorna





Längst ner skymtar man den s k "löparen".

och så måste man träda in i Domedagsdalen











Jahapp, korvstoppade på natur och kultur, drar vi söderut en bit och åker längs med Letälvens dalgång. Vacker bygd och i Åtorp har de en alldeles väldigt vacker gammal stenbro. Men å andra sidan, det är nog det enda speciellt vackra de har..................(och här någonstans fick jag hela ortsbefolkningen på mig)




Tjingalong utomlänssäsong