En midsommarnattsdröm
av Shakespeare - har du läst den, sett den på teater, tv, film? Många förvecklingar är det med den mystiske Puck, i Älvkungen Oberons tjänst, som ställer till det med trolldrycker för att få folk att bli kära i en den ena en den andra. Nu för tiden har Puck nog saligen insomnat någon stans, för jag har aldrig märkt att han har härjat runt sedan min tonårstid, i alla fall. Och då oftast inte på midsommarnattsnätterna heller. Det hände lite när som helst och lite hur som helst, detta med att få trolldryck i ögonen och blir kär i den förste man såg därefter. 
Nu för tiden är det mest spännande man kan uppleva inför midsommar varje år hur Abbas matjesill smakar, om färskpotatisen hinner upp i tid (vilken den hann med råge i år, eftersom vi ätit egen färskpotatis i flera veckar redan och "tatisarna" redan har hunnit inta en ganska imponerande storlek och mognad) och hur mycket jordgubbarna kommer att kosta och hinner oxå de svenska mogna? Det där med kärleken och Pucks härjningar verkar inte vara så prioriterat, om man säger så!
På 2 ha Solberg skulle det minsann firas midsommar med våra vänner från Holland, Nel och Henk. Minnesgoda bloggläsare kommer kanske ihåg en kall vintrig utflykt i februari detta år, på ett tillfruset Vänern och med snöscoter och bil över isen.
Nu skulle minsann bevisas, att Vänern inte alltid är isbelagd och att inga isbjörnar trivs på denna breddgrad. Nåja, det vet både Henk och Nel. De är vana Sverigeresenärer och vad de sett hittills har nog mest varit det vi alla ser alltsom oftast, älg, påkörda grävlingar, rådjur och MYGG.
Och det kan jag försäkra, det enda MAGISKA (Puck var nog inte i tjänst) med denna midsommarnattsdröm var, att jag höll mig vaken till efter kl. 24.oo och att det faktisk inte regnade på hela dagen och att sillen alltid är mycket godare ute på ön! Och så var det förstås lite magiskt att Lollo och Sigge firade midsommarafton med oss. Och lite magiskt var det oxå förstås, att Sigge, gårdshund-jaktrussel-tax-pincher o s v-korsningen, inte lyckades bli söndertuggad av tre glada hammiesar och en liten näbbig taxdam. Vi kommer alla att minnas Sigges energiska måsjagande ute på ön och hur en enda retsam mås flög över honom, fram och tillbaka, för att reta gallfeber på honom. Sigge skällde, måsen dök och svingade sig iväg i en snygg båge och Sigge sprang rakt ut i vattnet i förtvivlan. Undrar om Sigge har vaknat ännu och om hans stämband fungerar......
Men som vanligt - Kaisabåten måste i sjön igen. Någon, jag säger inte vem, "men det var i alla fall inte jag", har skrynklat till propellern, så det har varit lite småiga reparationer igen. Och jag är SÅ tacksam att den som skrynklar till propellrar är en fena på att fixa saker - faktiskt bäst i världen.....
Och nu är vi på väg ut för att fira midsommar på svenskt, men kanske lite annorlunda, vis, ute på "öa" med vänner och fyrbeningar
Sill och gräslök väntar och sedan de ljuuuvliga svenska jordgubbarna med grädde och råsocker
Vissa är mer intresserade av badliv än sill-liv.....
Andra kollar utsikten
Och så måste man ju förstås se till att vara artig bordsdam! Super Diva Fisförnäma vet att föra sig på kalas!
Lilla Jonta-Pajas har räddat något ur vattnet, som hon inte sedan vet vad hon ska använda till
Och Sigge försöker ihärdigt att sätta skräck i fiskmåsarna genom förföljande från marken och ihärdigt skällande
Vår älskade pajas tränar på "Små grodorna, små grodorna" - det är ju i alla fall midsommarafton!
Jaja, mer magiskt än så blev det alltså inte - ingen trolldom gjorde sig gällande!
Tjingalong midsommarnatt!
Midsommarnattsdrömmen fortsätter.................
Dagen efter ..... fast inte så mycket. Kör man både bil och båt på midsommar så är det nolltolerans på det där som gör att huvudet spricker dan därpå......
Fint väder - eller i alla fall nästan. Molnigt, inget regn, nordlig blåst 5-8 sekundmeter. Perfekt för en tripp ut till Härö med de nederländska gästerna. Vi ska visa dem det yttersta av Vänerns norra skärgård. Så efter en stadig frukost bär det av ut på "havet". Och som vanligt - Erik hittar alltid på något att pyssla med. Minsann har han inte sett ett ofullbordat projekt att ta sig an! Fram med något som liknade en skruvmejsel och så slutade kajutadörren att svänga i tid och mest otid.
Och så gäller det att ta ut kursen, om nu inte GPS:en skulle fixa det........................f-n trott, som Rellingen sa.
Nja, det är nog mest för att visa Henk och Nel vart i världen de hamnat.
Inte fasen är det undra på att man får dras med krullig propeller av och till. Kolla den j-a kaptenens framfart mellan Timmeröarna - DET ÄR GRUNT!!!!
Och därute ligger en av Vänerns pärlor! Härö 
Papparazzi Adema!
Det är banne mig inte lätt att lägga till, när det inte finns något att fästa i....... men lite bergskilar och stenar fixar det mesta!
Men ingen "sittesajjing" innan vi fått kaffe!
Sen ska vi ge oss i kast med sevärdheterna - bl a den mullrande rullstensåsen på Härös norra spets. Åsen som aldrig ligger kvar på samma ställe efter en storm. Den rullar och mullrar. "Rolling Stones"
Och vi vandrar iväg för att titta på de gamla fiskarstugorna
Och den ymnigt blommande linnean
och att skriva i gästböcker hör ju till
Och Erik söker efter farfars namn bland de i träet inristade namnen på gamla fiskare som använt stugorna
- Och därborta ligger Ryssland.....
Vi drar vidare, nu norrut, upp till Jungfrun, där tyvärr någon snott "vår plats", så vi får försöka grilla på en annan bergsknalle. Det är inte lätt!!! 
Men det blir nog bra!
Kommer ni ihåg "Svenska Kocken" från bloggen i februari - ute från Kärrholmen. Nu var Svenska Kocken igång igen - ni ser väl vad som är utmärkande för honom? Han LIGGER och grillar efter att först ha instruerat den "Holländske Kocken"
Gott blir det
och gissa om efterrätten är godigast
Endast Sverige svenska smultron har
och nu ska vi gå in i lagunen vid Koberga
Vi tuffar hemöver framåt kvällskvisten och passerar tätt intill bergskanterna i Koberga (och klarade propellern, minsann)
Kvällsmoln över Kärrholmen
Tjingalong nattisäsong
Jag gråter
mycket sällan. Jag klarar av mycket som många andra inte klarar av, typ begravningar och bröllop. Mina preferenser för att starta upp en gråtattack är helt annorlunda - jag fixar inte idrottsevenemang med barn och inte heller skolavslutningar! Där någonstans bryter det "Skogstassemattiska" tårkanalsystemet ihop!
Nu har det varit lugnt på gråtfronten länge - har inte haft skolbarn på länge och inte heller haft tävlande barn på evigheter .... nä, nu ljög jag. Jag hade en gråtattack i december 2009, när MIN unge och MIN hund tillsammans sprang in i ringen som totalvinnare av Blå Gula Hund på utställningen "Hund 2009". Då var intet öga torrt hos matte/mamma!
Men sen dess har det nog varit ebb. Tills igår.
SKOLAVSLUTNING
i KYRKAN!!!!!
Men så här långt var ju allt gott och väl! Blommor och festklädda barn och d:o föräldrar.
Mormors lilla examensprinsessa och lillprinsen, som helt plötsligt fick för sig att kameran kan bitas, så han var tvungen att ta skydd bakom mamma
och farfar och Janne var där
Visst är det skönt med skolor på landet - skolor dit inte div konstiga storstadspåfund nått!? Här fick man både fira i kyrkan, hissa svenska flaggan, sjunga svenska "sommarlovspsalmer" och höra välsignelsen, och förstås
IDAS SOMMARVISA (annars skulle det väl inte bli någon avslutning ?)
Och så kunde man säga "hej till publiken"
Så HÄÄÄÄR stora fiskar ska jag fånga i sommar!
A propos detta med kyrkan och "Den blomstertid nu kommer". Jag hade en MYCKET radikal lärare (vilket jag naturligtvis inte alls förstod då), när jag gick ur klass 1 1955 på Djurgårdsskolan i hemstaden. Det var EXAMEN, som det så fint hette på den tiden och på katedern stod syrener och liljekonvalj och ingen var allergisk och ingen nös, och runt väggarna i salen på stolar insläpade från barnbespisningen (ytterligare ett gammalt gott ord) satt alla föräldrar, morföräldrar och div andra inbjudna och i bänkerna satt alla barnen med examenskläder. Alla flickor i fina sommarklänningar (ingen skulle ha kommit på tanken att sätta på en "examensflicka" i mitten av femtiotalet, något annat än klänning - gu´sej bevare) och pojkarna satt vattenkammade med vit skjortor och långbyxor. Åsså skulle det spelas små sketcher och hållas ett litet "läxförhör", så alla kunde förstå hur mycket alla barn lärt sig under året. Men tänka sig, just det här året sjöngs det inte "Den blomstertid nu kommer" och jag kan än idag höra mamma och Elisabeths mamma, Maj, hur de på hemvägen från skolan förfasade sig över denna fröken som så hade "förstört" examen. Ingen "Blomstertid nu kommer", - vad var det för idiotiska påfund!!?? Året därpå var ordningen återställd - ny lärare och gamla seder återtogs! Därefter firades samtliga mina skolavslutningar, såväl i den s k folkskolan, realskolan som gymnasiet med "rätt" sånger! Ända tills den dag man lyfte den vita mössan, stående i korridoren innanför den översta fönsterraden på St Eskils gymnasium. Då var det annan låt i skällan......... i flera dagar, hmmmm
Nu var det alltså big flashback! Kyrka, "I denna ljuva sommartid" plus tidigare nämnda "Den blomster....." o s v. Och då kommer dom, som på ett pärlband. Tårarna - och ståpälsen på underarmarna.
Efter nostalgitrippen blev det att resa till den stora metropolen och underbara sommarstaden Säffle, för att tillsammans med mamma Nina, Janne och barnen fira på Holgers Konditori! 
Vet ni hur mycket en nybliven sjuåring kan trycka ner i magen?
Först en REJÄL köttbullsmacka och SEN
ett rejält wienerbröd!
För att sedan runda av med en stor glass!!!!!!!!!!!! 
En tuff brud i lyxförpackning......
Tjingalong sommarlovssäsong
Nog är det märkligt
Och jag yvs ibland åt att jag är en fena på att få saker uträttade, utan att använda egen kraft. D v s lura någon annan att göra saker och ting. Men några saker har förblivit ogjorda flera somrar i rad. Ogjorda och kanske t o m inte ens sagda, att "det skulle allt vara väldigt bra om........................" När man lever ihop med en karl som har någon form av arbetsnarkomani och alltid är i farten, så är det lätt att det finns saker som man inte ens vill ta upp till diskussion, för OM han nu skulle vilja vara lite ledig så borde han inte belastas med "småsaker", som att kärringa hans slår skallen i en gren i äppelträdet varje gång gräset ska klippas, river sönder skinn och byxor på en argsint blodfärgad (och mycket vacker) berberisbuske. Den jäkla berberisen är dessutom giftig som attan och det baskade äppelträdet vrider grenarna illsint så att hur man än kör gräsklipparen, så dunkar huvudet i. Hjärnskakningarna har varit legio under åren.
Nu bar det sig inte bättre än att gräsklipparknivarna behövde en rejäl genomgång. Gräsmattan började att efter varje klippning mer och mer likna en plöjt gärde. Nu är det ju det där med skomakar´n och hans ungar. Grannarnas gräsklippare går förstås perfekt, fixade av Skogstassehusse, men den egna gräsklipparen fungerade alltså bäst som kombinerad plog/jordfräs. Men så blev det alltså låååååång helg och t o m Skogstassehusse började ta tag i EGNA saker, inkluderande jordfräsen/plogen/gräsklipparen. Knivarna riktades upp så att de inte såg ut som vinkelmått i 90 gr och slipades dessutom. Nu blev det ju helt plötsligt roligt att på egen Skogstassehusseshand klippa gräs för att kolla att allt skulle fungera bra. Och se - det gjorde det. Och några som helst tvivel om att det skulle bli bra, hades inte från undertecknads sida. Det blir gärna VÄLDIGT bra, bara tiden tas att fixa till saker och ting. Och det var minsann så roligt att "prova" gräsklipparen, att husse klippte och klippte och klippte och helt plötsligt var gräsmattan fixad och husse själv hade rivit sig på berberisen och slagit huvudet i det elaka äppelträdet. Och igår, såg jag plötsligt hur sekatör och såg kom fram, för "så här kan vi (vilka "vi", jag har klippt gräset i 12 år.....) ju inte ha det". Häpp! Så synd, att jag inte tvingat ut husse att klippa gräs tidigare. Så många svordomar och hjärnskakningar mindre det skulle ha varit på 2 ha Solberg!
Tjingalong gräsklippningssäsong!!
Nu vet vi
Jo, det var det där med var Super Divan håller hus, när vi är på ön. Efter badet försvinner hon nämligen alltid i tangentens riktning och blir borta en timme eller två. Och det är ingen dålig bedrift, att på denna lilla ö kunna hålla sig undan så länge! Nåja, går man och letar, hittar man henne alltid, men annars är hon faktiskt "bara borta". Lite märkligt med en hund, som när hon är i harskogen, sällan är borta mer än en kvart och definitivt väldigt sällan längre bort än att GPS:en visar 100 -250 m. Någon ENSTAKA gång, i samband med något av hennes fåtala hardrev, har hon försvunnit sisådär 600 -700 m bort. Annars är hon som sagt var, alldeles i närheten av sin matte. Men INTE på ön, där blir hon osynlig. Så nu bestämde vi oss idag för att ta reda på vad sjutton hon hålls med, när hon försvinner. Gräver hon månne i något gryt (vilket hon gjort EN gång, som vi fick ta henne ifrån. Grävlingen var SYNNERLIGEN upprörd nämligen). Så idag satte vi på henne GPS:en för att se i vilket strandkant hon går och "rotar".
Det gör hon inte alls - går och rotar. Hon "gör" hela ön, metodiskt och sakta. Det var inte många vita fläckar på kartan och lite simturer har hon oxå ägnat sig åt, dock inte så många som kartan ger sken av. De långa simturerna enligt kartan är lögn och förbannad dikt. Det är nämligen så att det är små uddar som skjuter ut, när det är lågvatten, och där ute har hon varit och kollat läget. Så alla turer "i det blå" är ingalunda simturer.
Idag bjöd husse Skogstass på grillad oxfilé och FÄRSKPOTATIS. Och nu snackar vi inte om någon nypotatis från Ica. Nix, husses egna odlade färskpotatis! Husse försöker alltid att ha färskpotatis till midsommarsillen, men i år blev den klar lite tidigare - inte mig emot! Idag begicks alltså färskpotatispremiären! Hmmm, behövs inget mer. Räcker med potatis, smörklick och lite gott i glaset! DET BLEV KÖTT ÖVER (till fyrbeningarnas oförställda glädje)! Det åts potatis, egenodlad sallad och egenodlade rädisor. Sen var husbondefolket mätta!
Och nu smälter vi alla maten - en del mer än andra!
Tjingalong båtsäsong
Den blomstertid nu kommer
och det gäller förstås även på 2 ha Solberg och några fler hektar Silkesta. Dax alltså för den årliga turen till handelsträdgården.Väl medveten om en begynnande senilitet, så hade det gjorts en präkig handlingslista, tre pelargoner till garageväggen, tre femtungor till garageväggen, fyra röda och två vita surfiner till lådorna under köksfönstret, o s v, o s v. Det där skulle nog gå bra! Men så var det ju det där med nya altanen. Två STOOORA krukor där, åsså krukan på stenläggningen, åsså småkorgarna på altanväggen. Helt plötsligt räckte inte pappret till! Och minnet började kännas överbelastat, trots att jag stod ute på gården och kunde räkna in korgar och byttor. Men det är inte lätt, när man märker, att man inte håller ordning på vilka byttor som räknats in......
Kände mig faktiskt superduperduktig, när jag så småningom, tillsammans med lekkamraten, kunde komma till växthuset och veta EXAKT vad jag skulle ha. För det visste jag väl? Eller?????
Det körde naturligtvis ihop sig direkt efter de sex surfinerna och de tre nya krukorna till altantrappan. Men vad gör det, när man får ett kunnigt och servicemindedt ögongodis i 30-årsåldern till hjälp. Riktigt trevligt att tappa minnet då! Och det gick riktigt bra, ända tills vi, d v s ögongodiset med viss hjälp av mig, hade bestämt vad som skulle vara i de nya två altankrukorna och i de två stooora krukorna och........ Nu kändes det som om det började bli lite jobbigt och min interna hårddisk kraschade med ett rejält bom bang. Det måste ha hörts, för ögongodiset tittade på mig och frågade om jag verkligen hade koll nu på vilka blommor som skulle vara i vilken kruka och skulle jag kanske ha en liten minneslapp????????? Hmmm, vilken skymf - jag har minne som en elefant, är bara lite förvirrad! Det blir bara lite fel när jag tänker ibland, men so what!? På något sätt lyckades vi få in plantor, jord, gödning och två lekkamrater i missibischin och ändå ha plats för en limpa och lite ost från Ica i Väse.
Och så hem i planteringssvängen!
Först tar jag mig an grindstolpen, här ska det blomma rosa och blått
och så garageväggens tre vattenkoppar
och de stoooora krukorna får något krimskrams vars namn jag inte känner, förutom pelargonerna
och köksfönstret surfinerar sig varje sommar
och gamla krukorna fick smårosor - obeprövat på 2 ha Solberg -och sommardahlior
medan de nya krukorna fick fräckt svagt lilafärgade pelargoner med någon mörk effektfull blomma med mörka blad och - OM den blommar - svagt
lilafärgade blommor och så dessutom en hänga-ner-blomma i samma ton.
Jag har ett dilemma varje försommar, när jag ska plantera sommarblommor. Jag VÄGRAR att låta mina underbara penséer gå hädan. Det innebär att varje sommar måste det investeras i nya krukor och lådor för att låta dessa små underbara blommor kunna få fortleva. Och på 2 ha Solberg fortlever de verkligen. Jag plockar och noppar och pysslar så de brukar vara fina långt in i augusti-september. Eftersom jag haft många penséer i år blev det lite huvudbry. Gamla byttor letades fram under uthus och i garage och se, nu har vovvarna fått blomsterprydnad på hundhuset. Men jag börjar redan gräma mig inför att komma ihåg att vattna överallt. Suck, suck. Man brukar säga, att har man inte jobb så skaffar man sig. Men va´fanken, JAG HAR JOBB och det behövs faktisk ingen påfyllnad alls.
Tjingalong solsäsong (i alla fall idag)
