kennelskogstassen

mig nästan aldrig. Och det är jättelöjligt för jag är en absolut urkass lögnare. Vissa s k vita lögner har jag väl försökt att hålla fast vid, i alla fall vad gäller att tuta i mina avkommor vissa saker. Och det är ju egentligen värst av allt. Att helt utan skrupler lura i ett litet barn att t ex tandfen och tomten finns! Och barnens käre farfar skrämde nästan lillebror Andreas halvt från vettet genom att berätta att Ishavsnalle bodde uppe i skogen ......... Och barnens kära mor gjorde väl inte saken bättre genom att försöka inbilla samma skara barn att det fanns små söta tomtar under stenarna uppe i skidskogen - blåbärsskogen - pulkabackeskogen o s v. Och det enda som egentligen fanns, och detta bevisades tyvärr ordentligt, det var en skock ilskna jordgetingar! Och de gav sig på ungarna. Fast jag vet inte om det var vid tillfälle då barnen letade efter tomten under stenen. Men under stenen var dom........först. Sen var dom överallt på dotter Nina! Och nu menar jag verkligen överallt! Alla har väl någon gång läst Kalle Anka och sett hur han lyckats reta en skock arga bin eller getingar på sig och därför rusat rakt ut i en sjö för att skaka odjuren av sig. Det hade varit bra, om vi hade haft närmare till sjön! Barnens mor gillar inte getingar, men är väl egentligen inte heller överdrivet rädd för dom. Även om tämjningsförsök inte ingår i dagordningen vid möte med odjuren. Den här gången skrapades det getingar med bara händerna av det lilla barnet. Jag vet inte om jag hade tio getingstick eller 100, men stackars Nina, ca 3 år gammal, hade hela ansiktet, halsen, händerna, fulla med getingstick. Ja, jag nämner detta bara för att ingen annan ska inbilla sig att det sitter små söta tomtar under stenar uppe i skogen. Det gör det förvisso inte!  (Jo, barnet överlevde liksom modern och de två andra syskonen, som inte blev lika illa drabbade men att leta efter tomtar under stenar ingår numera inte i ritualerna i skogen). 
Men nu har vi kommit långt från ämnet. Det är så att Skogstassehusse inte tror mig - alldeles för ofta misstror han givna  utsagor. Och ändå har jag aldrig utsatt honom för några fabler om tomtar och troll. Och aldrig har jag utsatt honom för risken att förföljas av getingar. Han tror mig inte ändå. Och det är SÅ irriterande.




Skogstassehundarna satt en dag i förstugan och väntade, när deras matte kom för att ta in dom. Skogstassarna har, när de under dagarna vistas i hundgården för att husse och matte ska dra in pengar till deras lyxiga tillvaro med egen utställningsbil, tält, täcken och hotellövernattningar m m,  ett eget "litet hus" att vistas i. Man går in genom en alldeles vanlig dörr, till ett alldeles vanligt litet rum, som i sin tur är avdelat i en liten "förstuga" och ett hundutrymme med egen ingång, en bädd att vila på, en vattenkopp och en kul gång att springa igenom och slamra i luckan för att komma ut i rastgårdarna. Väggen och luckan som delar förstugan och hundutrymmet består av stadigt galler. För att luckan inte ska gå upp är den försedd med ett rejält s k boxlås, av den här modeschangen

Men som sagt, den här alldeles speciella dagen, satt Skogstassarna och väntade i förstugan, när matte kom. Snällt svansviftande och glada som bara sjutton att någon äntligen skulle förbarma sig över dom. De hade alldeles uppenbart jättetråkigt i förstugan. Gissa om matte blev chockad och TACKSAM att de inte öppnat även ytterdörren och berett sig tillfälle till hela Väse socken.
Och nu inträder alltså trovärdighetskrisen. HUNDARNA KAN INTE TA SIG UT GENOM LUCKAN OM DU HAR LÅST ORDENTLIGT!!!!!!!!!!
Nä, det trodde inte Skogstassematte heller. Det "borde" vara helt omöjligt. Men en sak visste matte med bestämdhet, och det var att luckan var stängd ordentligt på morgonkvisten vid hundarnas utsläpp. Skogstassematte tillhör nämligen den sortens människor som dubbel- och trippelkollar vissa viktiga grejor i tillvaron. Strykjärnet och hundgårdsluckan tillhör det som är utsatt för trippelkoll.
Åsså fick förstås matten en skopa ovett........... Ovettet fick rinna av - men sparades i minnesbank för att plockas fram vid lämpligt tillfälle.
Det lämpliga tillfället dröjde inte mer än ett dygn. En något slokörad Skogstassehusse tog nämligen själv in hundarna och kunde lugnt konstatera att det faktiskt var fullt med bitmärken runt boxlåset och att det hade nog faktiskt varit full möjligt för en viss ung herre (av någon anledning misstänktes bara han.....) att komma åt att med tänderna fixa låset. Ridå! Och matte var nöjd och unghunden sur, eftersom husse genast svetsade dit en plåtskiva runt boxlåset. Skivan omöjliggör vidare utbrytningsförsök.

Nåja, nästa misstroendevotum kom, när jag förklarade att jag mött fru Mus i diskmaskinen. Varför det var en fru Mus? Plättenkelt - ingen karl verkar vilja vara i närheten av den uppfinningen (efter att den uppfunnits - men det  kanske var en kvinna som gjorde?) Nåja, gapskrattet var unisont vid köksbordet där bomben om den diskande musfrun avslöjades. Och hur kunde en så klok kvinna, som Skogstassematte tycker att hon är, få för sig att prata om en sådan nyhet i köket med Skogstassehusse och dåvarande verkstadspersonalen närvarande. Dumt! Men har man sett fru Mus bland kaffefaten på övre våningen i diskmaskinen så har man! Att bli misstrodd ingick inte i planen! Men, men. Tre karlar bestämde sig snabbt för att undertecknad blivit mer vrickad än vanligt.
Men händelsen sparades förstås till minnesbanken!
Och se - efter en vecka eller så - satt fru Mus och plirade på övervåningen i diskmaskinen när husse själv fick för sig att ställa in kaffemuggen efter förmiddagsfikat (Vilken underlig nyck fick honom att göra det? Det har å andra sidan inte hänt någon mer gång............). Och där satt hon alltså. Och tittade lite blygt, som små möss har för vana. Ridå - igen.
Behöver jag säga, att vi nu har en ny diskmaskin. Utan musinsläpp!

Och ni som brukar läsa min blogg, vet att fru Mus flyttade in i hundarnas utställningsväska istället. Suck.
Men utställningsväskan blev inte så intressant efter att den stått på trappan utanför dörren i 20 graders kyla en vecka. Men i morse träffade jag lilla fru Mus och två av hennes barn igen.
Lugnt sittande på fönsterblecket utanför köksfönstret. Ätandes på hackspettens grissvål, som ligger där.



Visst är hon söt? Det var inte lätt att föreviga henne genom fönstret i mörkret på morgonkvisten.

Hoppas vi har nått en överenskommelse, lilla mamma mus och jag. Typ att jag håller henne med käk UTOMHUS, om hon ger sjutton i att vistas i min diskmaskin och i hundarnas utställningsväska.

Ja, och hur det gick till, när undertecknad berättade för Skogstassehusse att väskan inretts till musbarnkammare, det har ni ju redan läst. Jag blev inte trodd då heller.......... Ny ridå. Och ny triumf, då husets s k herre själv fick bära ut den musförsedda väskan i kylan.

Och jag brukar heller ALDRIG bli trodd, när jag påstår att det "ligger faktiskt ett grund inunder här......"
- Det var i alla fall inte jag!

Förresten är tiden ur led i största allmänhet. Min clivia, som i många år fungerat såsom husets julblomma, har fått för sig att januari är en bättre månad att blomma i.




Och porslinsblomman har helt vridit klockan ur led. Den blommade före jul och efter en paus på några få veckor har hon nu satt nya blomklasar och knoppar.





Åsså är det ju dags för "primörerna" på riktigt. Vem kan motstå ett gäng av de här på köksbordet?





Tjingalong tulpansäsong

ja, det skulle kunna vara jag, likväl som killarna och tjejerna som svarar på larmnumret 112. I alla fall i natt. Stört omöjligt att få kroppen att förstå att det är dags att vila snällt i sängen. Och alltihop är den förb-de sjukskrivningens fel! MAN BLIR INTE TRÖTT av att inte göra någonting! Åsså har man tråkigt oxå! Jag hade lixom bestämt mig för att ta den här sjukskrivningen som sex veckors extra semester. Hmm pyttsan. Semester! JAG KLÄTTRAR PÅ VÄGGARNA! Och det är nog definitivt inte bra för den opererade armen.  Nätter efter dagar då jag klättrat intensivt får jag faktiskt ont = svårt att sova. Dagar då jag inte gjort någonting, inte ens klättrat på väggarna, följs oxå ofelbart av nätter med dålig nattsömn. Inte trött! Nu börjar det kännas som om jag skulle vilja ha ett sånt där hjul, som möss springer runt i för att få motion. Nu vet jag varför de  stackars mössen envisas med att springa som tok i hjulen - de har naturligtvis dålig nattsömn och springer sig trötta. Snälla husse Skogstass, var snäll och montera ett springhjul åt mig! 

Jag hade faktiskt somnat för två timmar sedan. Men vaknade efter en stunds sömn av ljudliga snarkningar. 
- Oooops, husse Skogstass som kommit hem från Tyskland mitt i natten och smugit sig in ohörd  och lagt sig bredvid?
En så fruktansvärt absurd tanke. Ett hjärnspöke av en hjärna som vägrar att sova. INGEN, och allra minst husse Skogstass, skulle kunna smyga sig in i huset efter många dagars bortavaro. Ett gäng fyrbeningar skulle ofelbart vakna och yla högljutt av igenkännandets glädje. Nej då, skönt utsträckta bredvid matte i vattensängen låg två av husets övriga invånare. Och en av dessa två, min egen sköna prinsessa Super Diva Fisförnäma, snarkade allt annat än prinsesslikt! Jahapp, så hade alla sömntåg lämnat perrongen den kvällen! Klarvaken! Pigg som en nötskrika! Fanns inte tillräckligt med får i hagen för att jag skulle kunna räkna mig till sömns.



Fåren hade förmodligen redan hoppat ut ur hagen........ så det var lika bra att gå upp och kolla om det stod några sömntåg på någon annan perrong i huset. Och det hade det säkert gjort. Men i tv-rummet hade Lille-Pille-Bror hoppat på sömntåget som stannat där och på kontoret hade Tasselina Bråkstake hittat sitt tåg. Blev väl inte något tåg över till mig eller så passerade det i sjuhundratjugo förbi och jag hann inte med - igen.

Nåja, man får väl hitta på något att göra då.............
Datorn - en vän i nöden. Facebook - vad f-n gör folk? Sover dom inte???? Halva bekantskapskretsen är inloggade! Är det månne fullmåne eftersom stora delar av befolkningen är vaken och är på Facebook eller är det helt enkelt så att folk somnar framför datorn på kvällen, stapplar till sängen och inte loggar ur sig? För inte fasen svarar de på chatten. Trist, övermåttan trist. Och fullmåne är det, ser jag när jag går in och kollar månkalender 2011. Fast den syns inte - molnigt. Och där kom alltså svaret på sömnlösheten. Jag ska kanske inte alls klaga på sjukskrivning och alltför lata dagar. Det är den baskade fullmånens fel. Att jag aldrig lär mig!

Gäller alltså bara att hitta på något att göra. 

Jag vet! Jag kollar mejlen, det har jag inte gjort idag (har väl haft för mycket att göra.....). Och se där, nu är mina problem lösta. Jag kan ha sysselsättning resten av natten med att svara på allt detta

 

Tänk, jag är UTVALD, har chansen att få låna jättemycket pengar, gå ner i vikt och prova det gratis, minsann, och om jag bara skickar in min adress till div olika företag så kommer jag att få SÅ många vinster hemskickade......... ATT DOM BARA ORKAR

Däremot var det länge sedan jag fick "tiggarbrev - Nigeriabrev". Tror jag ska börja svara på dom och be att dom skickar pengar till mig i stället. Jag är jättefattig efter jul - och sjukskriven och allt..... synd om fattig kyrkråtta.
Nix, nu är faktiskt klockan över två på natten och det är bara jag och månen uppe på 2 ha Solberg. Om man skulle kolla perrongen!

Tjingalong tågstrejk

kom mellanbarnet med igår. Det var inte första gången, och förmodligen inte heller den sista. Man ska sammanfatta det gångna året i bloggen! TV har massor av årskrönikor, och det är klart som korvspad att man ska ha en årskrönika på bloggen. Men sen kom problemen. Minnet!! Hände det 2009 eller 2010? Bara för att inte avslöja mitt dåliga minne så väljer jag att kalla det "selektivt" i stället. Därför kan det hända, att STORA saker som hänt under 2010 inte alls kommer med i krönikan. Den selektiva funktionen i min hjärna är synnerligen välutvecklad!

Det var kallt, för att inte säga överjävligt kallt, vid årsskiftet 2009-2010. Det bidde något bättre vid skiftet över till 2011. Åtminstone över själva helgdagarna. Men kallt dessförinnan, från november och genom hela december, och kallt ska det tydligen fortsätta att vara, även om det blev en liten mildring i kylan precis över själva nyårshelgen.
Egentligen är det detta med vintern i början och slutet av året som jag väljer att komma mest ihåg. Fråga mig inte varför - det  hände större saker än så under året - men vintern känns som en påminnelse om hur det var förr i världen, d v s om vi raderar de senaste 15 åren eller så. FÖRR var det kallt, det var SNÖ, det åktes SKIDOR på längden och tvärsen och det åts apelsin i snödrivor och det dracks O´Boy i backen på Hovfjället. Och så kom alltså år 2010 när man kunde göra allt det där igen! Häftigt! Och man kunde köpa sig en rattmuff till bilen utan att bli utskrattad (om du fnissar, eller gud-sig-förbjude, skrattar nu,  så visar det bara att du inte är uppdaterad på det senaste!!).

Men visst hände det lite annat oxå under året. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja.......... Tidsordning brukar vara bra. Då kan vi skippa de första tre månaderna, för då snöade det och var kallt. Hela tiden. Gjorde bara en liten utflykt till My Dog i januari, för att se om världen skulle kunna tina lite granna. Men det visade sig vara precis lika kallt plus lite till, i Göteborg. I Götet blåser det alltid snålt som fasen från havet oxå. - 10 i Götet är banne mig värre än - 20 på hemmaplan.

My Dog 2010, bara Super Diva Fisförnäma fick följa med på utflykt och blev BIR med CACIB för Karl Erik Johansson



Det blev en sen iläggning av älskade Kaisabåten. Vi brukar försöka vara på sjön till första majhelgen, men det var inge vidare "före" på sjön då. Nästan så det var isbitar kvar i vikarna. Dessutom var det våren som vi byggde om i Kaisan för att få en ordentligt hundplats i fören och slippa dela säng/ruffplats med fem hundar. Dessutom blev den en liten "holk" över för taxen. Extrabädden invaderades direkt av Dolly-Polly-Supermamma i stället.....






Men sen kom den, sommaren, och det tävlades med vovvarna några gånger. Lilla Jonta-Ponta-Ridgenose blev BIS-3 på Stövarklubbens utställning i Säffle och slog brorsan i kampen om BIR:et. En dag som var kall och blöt, men lagom till BIS-finalen klarnade upp något.



Skogstassarna Xsora och Xjongtang med domare Ulf Wall. Här är Ridgenosen tillsammans med Michaela, som hjälpte till i BIR-tävlan

BIS-finalen



(Nä, Super Divan startade inte denna dag - hade slappardag tillsammans med Tasselina Bråkstake)

En alldeles förbaskat råkall dag, 11 juni (pälsmössa kunde ha varit på sin plats), åkte två Skogstassar och en liten Majken Bajken Solstråle  till Avesta för internationell utställning. Svensk Vinnarutställning.



Göran Bodegård med de båda Svenska Vinnarna 2010. Nina assisterad av Annika Eriksson

Lilla Majken Bajken Solstråle - Whistlewoods Ginger Gold - får stora kramen av Nina efter sitt RCACIB




Och så var det sommaren som vi gick på grund (igen....!!!) Och som vanligt - "det var i alla fall inte jag"
Och det var faktiskt inte Elvira heller!




Och Carl var inte heller skyldig



Nåja, vi gick inte på grund alla gånger! Sån´t händer bara när vice kapten tycker han ska ta en genväg.........

Många underbara kvällar på sjön, blev det. Som vanligt.



Och det plockades bär och tittades på solnedgångar och fiskades med barnbarn












Och en dag, när det inte var så varmt i vattnet som när undertecknad blev iputtad i vattnet, så kom hämnden! Lindholm fick sig ett icke beräknat dopp, HAHAHAHA




Och skogstassematte flög till väders en försommardag........ Silkesta von oben




En ny liten hund introducerades i familjen - Nina och Janne blir med "knäfert"




Och syskonskaran Nilsson-Andersson kommer till oss på besök emellanåt



Erik i pappas trygga famn medan Alva förser oss med hicka genom att klättra i träd innan hon ens är stadig på släta backen!



Filip mest intresserad av kakfatet



Det var sommaren då skatorna byggde högt - sa husse - för att inte bli dränkta i sina bon




Men det blev förstås en Ransätershelg som vanligt - både med och utan regn! Utan på hembygdsgården och SKK:s utställning, men MED regn i Mjönäs dagen därpå, Stövarklubbens utställning


Super Diva och Lillebror BIR och BIM och Divan sedan två i gruppen och i Blå Gula Hund




I Mjönäs, strax norr om Ransäter, regnade det under söndagen. Men inte hela dagen, tack för det

Lille-Pille-Bror  BIM




Jonta-Ponta-Ridgenose bästa unghund




och Super Divan laddar inför BIS-finalen, där hon blir trea




Och det här var sommaren med ett World Dog Show på lämpligt avstånd. Bil packades med husse, handler/dotter, matte och två vovvar, Ridgenosen skulle få bli lite världsvan........ och så bar det av till Danmark med en WW-08 och koms hem med en WW-10 och en tvåa bästa tik. Vi var lite nöjda.



Det blev en "titel-resa" till. Till Oslo i augusti. Det var varmt, trångt och alllmänt jobbigt. Men Super Divan blev i alla fall Norsk Vinnare 2010, tillsammans med en norsk unghund som tog BIM:et. Lille-Pille-Bror var ALLDELES  för liten i domarens smak. Hupp!! Och bestämt var han lite  feminin oxå........

Super Divan väntar på sin entré






Och det blev höst. Och det plockades kantareller och kantareller och kantareller och lite till kantareller. Och det tillbringades tid på sjön i september- och oktobersolen. Underbart.



Och så kom kylan och Kaisa fick komma upp på land redan i november i år - för sen lade sig isen! Otroligt!

Men två hundutflykter hade vi kvar - Lilleström i Norge i rejält snöväder och Stockholms Hundmässa med en skön busstur i snön.

I Lilleström blev båda hundarna Nordic Winners 2010 och förpassade norrmän och tillresta svenskar till platserna därefter.

Lillebror och Janne har en egen gosestund i Lilleström





Den 4  december lämnade oss vår underbara Dolly. Hon får nu njuta av eviga skogar med massor av harar. Vi, husse, matte och dina barn och lilla Tasselina saknar dig så................... Vårt hjärta kommer alltid att ha ett tomrum efter dig








Super Divan och Nina avslutar sedan året med en gruppfemma i Stockholm




Och i Stockholm hittade jag den perfekta bilden för Boysmatte!!

Fyra stycken - men jag vände inte upp och ned på dem för att kolla, men kanske var det
Girls-for-boysen?





Och året avslutades med Cabary den 31 och en rejäl omgång skumpa till Jan Malmsjö!

Tjingalong Nytt-År !