2011 i ett nötskal
2011 är förvisso inte slut ännu, men en summering kan man nog dra till med i alla fall. Egentligen var det så, att jag och dotter Nina var på besök i kungliga huvudkommunen för utställande av hund (vad annars) och jag och för all del även hon kom på varför man säger "08 - inte riktigt 100", om innevånarna därstädes. För lite knepiga är dom allt........ Om man går upp tidigt ur sängen en natt - så tidigt att man krockar med dem som ska gå och lägga sig, då har man en ganska låg toleransnivå redan vid niotiden på morgonen. I synnerhet om man dessförinnan, mellan uppstigning och nämnda klockslag har hunnit att avverka 30 mil i buss . . . . . . .
Jomenvisst ja, jag får ju inte glömma dagens clou (förutom att vi sedermera åkte hem med två Nordiska Vinnare 2011, vilket ju var själva huvudsyftet med utställningsdagen att försöka få göra). Jonta-Ponta-Ridgenose-Pajas lyckades - igen. Jag har sorgliga erfarenheter av att ha henne med i bilen, så jag var laddad med hushållspappersrulle och spypåsar inför bussresan. Mellan Väse och Kristinehamn var hon till salu - BILLIGT! Hon skulle nämligen inte lägga sig som alla andra välartade hundar i bussen. Nix, kolla höger, kolla vänster, kolla rakt fram, kolla bakåt, försöka hoppa ur sätet, försöka sitta PÅ matte, försöka klänga sig UNDER sätet. Med andra ord, läge för hammmie-rea! Men så i Kristinehamn så bestämde hon sig plötsligt för att överleva resan med hjälp av en annan strategi. Hon rullade ihop som en liten kanelbulle på sätet bredvid sin matte och sov. Puuuuh. Åsså åker vi och åker och åker och slutligen stannar så bussen vid entrén till Älvsjömässan. Och Skogstassematte har förstås i det läget plockat undan alla krisartiklar inför ett eventuellt kräkningsanfall. Men se det............. Hunden reser sig upp, tittar sig omkring och bestämmer sig hux flux efter 30 mil för att må illa och börjar hulka. Nu är goda råd dyra! Men allt löser sig till det bästa när man har väluppfostrade hundar (hmmmm, nåja). Jag lyckades få loss den tomma skräppåsen som hängde på armstödet till sätet, trädde påsen över nosen - bokstavligen - och hunden kräktes snällt, snyggt och prydligt, rakt ner i påsen............. Jajaja, rean på hammietjejen var inte aktuell längre!
Man är hungrig när man varit uppe halva natten så efter installation av hundar och bur vid utställningsringen så blev det en rekognoseringstur i environgerna för de tvåbenta. Här skulle has kaffe! Och lämplig servering uppsöktes därför. När man anländer till mässan strax efter sju på morgonkröken så behöver man definitivt inte stå i köer så Skogstassematte stegade i ensamt majestät (dotra var på andra uppdrag) fram till lämplig disk, beställde en latte och en jättelik kanelbulle. "Hur vill ni ha den, att ta med eller?" NI - herregud, var jag inte ensam längre? Vänder huvudet runt som en radar och där står bara jag. Vilka ni? Ahaha, 08-or kan inte räkna! En ensam matte är NI. Tacka vet jag Värmland, där säger man du till både landshövdingen och länsrådet. Eller trodde expediten att jag är så gammal att man måste vara hövlig (vaddå hövlig?) och titulera mig? Därmed vill jag ha sagt, att jag inte alls gillar det moderna påfundet med att "nia" folk. Så det så!
Och sen blev det inte bättre, när en liten tomte (en brakskit hög bara, vilket han i och för sig inte kan hjälpa, men man ska vara försiktig när man är så kort att man inte räcker upp med nosen till kassaapparaten - en smocka träffar lätt.......) någon timma senare förvägrade undertecknad och dotter att dela på inköpet av en cider, kaffe och en macka (man gör inget annat än visar hund och äter, när man är på utställning). Nähä, man får inte dricka cider före klockan 11 på förmiddagen. !!!!!!!!!!!!!!!! VARFÖR I HELA FRIDEN STÅR DE FRAMME DÅ????????????? Och varför sitter det i så fall inte ett plakat med en vänlig anmodan om att vänta med cidersupandet till efter nämnda klockslag? Så där står man alltså i kassan, med kö bakom sig (för nu har fler personer vaknat och insett riktigheten av att få i sig lite frukost) och blir förvägrad att inhandla den lilla flaska cider man släpat med sig hela vägen fram till kassan. Nähäpp, cocacola eller något annat går bra att köpa. Tack då, tar ett glas, som står lämpligt till, och fyller det med cola, varpå den lilla tomten bakom kassan får spunk. DU KAN INTE TA COLA I DET GLASET!! Nähä, och varför inte det? (Förmodligen sägandes med hakan vid knäna). NÄMEN DÅ VET JAG INTE HUR MYCKET BETALT JAG SKA TA - FÖR JAG VET INTE HUR MYCKET DET GLASET RYMMER. DET SKA VARA VATTEN I DET GLASET! Ridå! Men på något märkunderligt sätt lyckades han till slut bestämma sig för att colan nog kostade lika mycket i det genomskinliga glaset som i det färgade, "rätta" colaglaset. Låt mig konstatera, att våra tankar om små tomtar i kassor inte var så höga därefter! Med tanke på att vi lite senare hade tänkt unna oss varsin tallrik sushi, så var vi tvugna att lugna ner nerverna lite. I fall att någon skulle komma på tanken att kalla mig eller dottern "ni" eller inte klara att ta betalt för dricka i fel glas.
Jahapp - resten av dagen gick bra. Men det är en annan historia.
Nordiska Vinnare 2011 - Skogstassarna Xsora och Xjongtang
med domare Kirsti Lummelampi
2011 var det året som; (och nu kommer sammanfattningen i ett nötskal)
det var så in i helsicke kallt och så mycket snö i början av året, att vi blev tvugna att ta en god granne med grävskopa till hjälp att ta bort snön ur skogstassarnas rastgård på baksidan av huset. Annars hade alla skogstassarna kunnat ta ett lätt litet skutt över staketet, eftersom det med hjälp av nedfallande snö blivit synnerligen lågt till slut
2011 var det året som;
våra vänner Nel och Henk från Holland besökte oss i det urkalla februari och tillbringade en synnerligen fin dag ute på Vänerns is. Fast jag är ganska övertygad om att de inte var säkra på att de skulle överleva en bilfärd på isen.
2011 var det året som;
Andreas firade sin 30-årsdag 
2011 var det året som;
det trots en lång och hård vinter faktiskt blev vår och sommar till slut och Skogstassehusse byggde klart altanen
2011 var det året som;
Jonta-Ponta-Ridgenose underhöll med sina clownerier
Lillebror blev trött bara av att titta på henne - så trött att han somnade med nosen på middagsbordet ute på "Hundskär" (ön omdöpt av dotter Nina)
åsså lyckades han få vatten i öronen oxå - stackars!
2011 var det året som;
vi firade midsommarafton ute på Hundskär med Nel och Henk som återvänt till Sverige för sommarsemester och med Lollo och Sigge (HUNDEN Sigge, som firade midsommarafton med att tokskälla på en mås)
2011 var det året som;
vi hade "sommargäster" ända till i december
De anlände på midsommardagen i en liten låda
Sen gick de i sin härliga hage och var pittoreska inslag i landsbygdsbilden till glädje för både oss och grannar och vänner som gärna kom och tittade på dem och pratade bort en stund
2011 var det året som;
Fatou inte var med på ALLA bilder, och inte här heller. Det är Pajasen som räcker lång tunga till Lillebror som
blir stel i hela kroppen (av skräck???)
2011 var det året som;
Pajasen trodde det gick att umgås med huggormar.....
En av hennes sämre idéer!
2011 var det året som;
Ransäter bjöd på riktig Dog Show - tre dagar med alla raser. UNDERBART
och Lillebror gav hånleendet ett alldeles eget ansikte
2011 var det året som;
Skogstassematte kröntes till drottning med krona och allt
2011 var det året som;
vi fick med Nysätersborna på Vänern
2011 var det året som;
Super Diva Fisförnäma ägnade sig åt annat än utställningsverksamhet........
2011 var det året som;
Skogstassematte hamnade på hästryggen igen
2011 var det året som;
vi födde upp fåglar i kennelverksamheten; grönfinkar, domherrar och hackspettar var ständiga gäster utanför köksfönstret
2011 var det året som;
Jeanette i Ninas frånvaro visade Lillebror till en Svensk Vinnartitel 2011 i Norrköping
2011 var det året som;
husse plockade hjortron på sitt eget sätt
2011 var det året som;
lillprinsessan Alva INTE ville vara med på bild!
2011 var det året som;
Fille Filur var utan framgaddar
2011 var det året som;
vi firade julaftonsförmiddag hos Andreas
och julen var så grön att Skogstassematte inte ens ville gå ut och ta kort på "eländet". Men hyacinterna blommar och doftar och pepparkakorna låter sig gräddas ändå och till slut kom i alla fall tomtarna till 2 ha Solberg även detta år!
Tjingalong grönjulsäsong och
en God Fortsättning önskar vi er alla därute i världen!
