kennelskogstassen

Men det är kul att åka STOR båt oxå, hela 191 m lång och 29 m bred. Något större än käraste Kaisa-båten alltså. Och så får man ju mat utan att ställa sig vid spisen! Och frukost likaså!
Och blir underhållen skönt tillbakalutad i en skön stol i lite diffus belysning (för att dölja rynkor????) med en cool drink (utan paraply - Skogstassehusse hade inte kläm på att beställa paraply till drinken) och så kan man konstatera att allt är sig likt - från 1960-talet, när man var på Folkan på lördagskvällarna med bästa kompisgänget. Allt är sig HELT likt. T o m musiken. Om man nu inte, p g a "mårtensfoten", sönderslitna rumpmuskeln och nööö´jävla onda armen inte vill (läs gärna "kan") dansa, så har man absolut full förströelse genom att sippa drinkar och kolla andra som tultar runt på dansgolvet. Trodde man! Här "tultas" minsann inte! För när dansbanden drar igång - dagen till ära två stycken - med musiken från Paul Ankas, Elvis Presleys och Beatles dagar, då jäklar blir det spring i benen på pangschisarna! Vem buggar så drinken blåser omkull och dukarna måste spikas fast på bardisken? Jo pangschisarna,  som för en timma sedan såg ut att stappla fram i kön till buffén i matsalen. Vad i hela friden serverades i maten? Finns inte en åttioåring i nattklubben som jag orkar hänga med, mina stackars 25 år till trots. NÄR SKEDDE DENNA METAMORFOS???? Ska man månne se det som att när man blir åttio då har de här barnsjukdomarna med "mårtensfoten", sönderslitna rumpmuskeln och nööö´jävla onda armen läkt ut?  
Måste väl vara så, suck suck och tiofalt baahh!
Och när man nu ändå är igång med studiecirkeln intill dansgolvet så kan man lugnt konstatera, att sedan 1967 har inte mycket nytt hänt på dansgolvet, förutom att vissa har flint och andra grått hår. Typerna känns igen! Där dansar snitsiga Harry. Han skulle inte nedlåta sig till att dansa vals. NIX, bugg ska det vara även om bandet spelar en stilla tryckare. Han har definitivt vallat skorna med snabbkräm och damen i 80-årsåldern buggar så eventuella ungdomar blåser av dansgolvet. Och där är eleganta  Torbjörn. Han håller inte sin högerarm varmt och ömt om Märtas nätta midja. Nädå, han har handen  vågrätt läge bakom hennes rygg och har gärna dessutom lillfingret spretande rakt ut så han kan peta snitsiga Harry i midjan, om denne skulle drista sig att komma för nära. Och alla känner förstås energiske Elton. Han pumpar vänsterarmen upp och ned med kraft och emfas och hans stackars partner viker sig dubbel i sidorna åt båda håll för att hänga med i rörelserna, som går mest uppåt och nedåt och inte så mycket framåt eller i snurr, om man säger så......  Alla har vi sett nonchalanta Sune, som inte gärna släpper tuffa-stilen. Hans partner har lagt båda armarna om hans hals och själv nedlåter han sig till att slappt hålla högern någonstans i  veka livet på damen medan den andra armen lite tufft är nerstucken i byxfickan.......... Och vilken dam har inte försökt hålla jämna steg med långbente Janne som älgar iväg över golvet med damens haka fastsatt i gropen mellan halsen och axeln och med de korta benen ivrigt påhejade av varandra i sina försök att nå golvet, i alla fall med stortåspetsen. Och Tryckar-Bengt, hur gullig är inte han?  Ack ja, alla finns de kvar och själv är man kvar och tiden stannade nog där runt 1967.  Egentligen ganska skönt att något står stilla i en hopplöst fort snurrande värld.

Men någonstans sisådär vid 23-tiden märker man att inte allt är riktigt som förr. MAN ÄR TRÖTT!!!!


Efter en stadig frukost (och varför i hela världen ska man trycka i sig frukost för tre dar på en halvtimma, bara för att man är på en båt eller på ett hotell?? Förklara det någon som kan) så ska det gnuggas lite geniknölar. I avsaknad av morgonens sudoko så får det bli lite musikgissartävling i Fun Club och lite dans igen, bara så man lixom inte stelnar till, varken i hjärnan eller i hela människan. Och så får man ju gubevars, inte glömma tax free-butiken. Undrar förrestem hur det ska gå, när nästa års världsutställning för jyckar går i Helsingfors. Alla båtar är ju tax-free. Ska ägarna till dessa modeller tvingas fara via Haparanda?  Okey, den var låg......

Sen bestämmer sig solen för att skina och då måste man bara gå på Sun Deck! Och varför det inte heter soldäck, det vet jag inte. Sun Deck ska det vara.



Den där radarn skulle jag vilja ha. Men sätter jag den på Kaisa-båten så sjunker hon väl





Värstaste skorstenen hade vi oxå





Och värstaste bästa utsikten likaså - säga vad man vill om Stockholms skärgård, men ofult är det!










Och detta kära yngsta dotter - ÄR EN FYR 




Att läsa kartan kan ställa till problem, även bland de klokaste av personer! Men till slut kunde vi enas om att det var Oxdjupet vi passerade. Och tvisten kunde helt säkert biläggas när dessutom båten gick så nära landbacken att det gick bra att läsa på skyltarna iland!














Men så länge man kan sträcka ut armen och säga "Där ligger Ryssland", så är det lugnt!




Liten...




blir stor..............



Vid möte med enorma (289 m lång och 50 m bred) Emerald Princess kändes helt plötslig Viking Cinderella som en "litta skärgårdsbåt".  Här kan vi snacka om flytande radhuslägenheter staplade som sockerbitar i en kartong,
jisses!!



Lite lyxig är hon allt "inomhus"





Jaja, vi traskar tillbaka på fast mark i Stockholm - i alla fall i en kvart eller så. Sen var det ju det där med bussen som det stod Filipstads Buss på. 28 mil hem till 2 ha Solberg och fyra svansviftande vänner som tycker det är väldigt orättvist, när vi åker båt utan dem!




Och nu återstår det inte många dagar till semesterslutet och sommarslutet. För när hösthortensian blommar då är det dax att sätta sig på kontorsstolen och byta ut slapparkläderna till något som mer är ägnat för kontorsarbete.




 och du, för att översätta Elvis till värmländska - "Tjöss mäj snabbt"

Tjingalong - snart höstsäsong

Kommer du ihåg Gevaliareklamen? Ett stort fartyg som "landar" på en liten kobbe med en liten röd stuga, ett badkar som rasar genom flera våningar med en snygg tjej i och naturligtvis välkomnas av en dito snygg kille med en kopp rykande Gevalia i näven, o s v, o s v  Om du vill påminna dig så har du länk här till några av reklamsnuttarna hos Gevalia .
Igår fick vi oväntat besök på 2 ha Solberg. Man slutar aldrig förvåna sig över turister, och då speciellt utländska turister och snart kan jag nog säga, i synnerhet holländska turister (med tanke på våra goda vänner från Friesland, Nel och Henk,  som campar ute i minus 15 gr kyla t ex). Igår var det nämligen dax igen. Jag gjorde ett tillfälligt (vet inte om det blir så tillfälligt..... men det är en annan historia) inhopp på jobbet igår och husse Skogstass hade för dagen oxå jobb på bortaplan och vi råkade sammanstråla  samtidigt på gårdsplanen vid 18-tiden på kvällen. På vår parkering stod det  då en äldre campingbil från Nederländerna. Ni vet en sån där gammal campingbil,  som ser ut som en gammal VW-buss, men du kan lyfta upp taket på den genom någon fyndig "dragspelsanordning" så det blir bättre ståhöjd inne i bilen, när du väl parkerat. "Campern" var från 1982, fick vi veta senare.



Ur bilen stiger så två ungdomar (d v s den åldern vi själva passerat redan på Hedenhös´ tid) och frågar om de kan få campa "near the pigs".  Våra hundar är ju inte längre de enda fyrbenta varelserna i "hushållet". Fyra små nassar bor oxå precis vid tomtgränsen, i vår lilla skogsdunge.




Visst är de ljuvliga? Men så ljuvliga att man absolut vill campa precis bredvid dom - njaaaa.



Men om nu två trevliga holländska ungdomar ber att få campa bredvid grishagen, så var så god! Grisarna uppskattar sällskapet - de har blivit så tama att det nästan är svårt att ta kort på dom nu. De ska helst ha trynet ända in i linsen. Därför lägger jag ut kort av dem, tagna första veckan de bodde hos oss och fortfarande tyckte att det var roligare att böka i jorden (som synes) än att tigga ur händerna och bita folk i fötterna!
Jaja, jag såg väl ut som ett frågetecken vid förfrågan om de fick campa " near the pigs". Det finns tillfällen man måste försöka samla ihop ansiktet....... detta var ett sådant. Och sedan var det till att samla ihop tungan och hjärnan att ställa om till engelska oxå.
Förklaringen till den udda önskan var så enkel -" we are citypeople" . OCH??? Har aldrig fått någon förfrågan av invånare från centrala Karlstad, om de skulle kunna få campa bredvid grishagen. Det är verkligen något speciellt med holländare  :=)). 

Nåja, när de väl installerat sig och tagit ett kvällssnack och fotat och filmat nassarna från alla upptänkliga håll så var Jorn med och plockade ihop äggen i hönsgården, följde med husse Skogstass på en tur med fyrhjulingen och sedan blev det utbyte av flytande föda och Christa sällade sig till skaran oxå. Stark (men GOD) örtsprit från Holland flöt ner bra och alldeles utan åthävor hos matte Skogstass och svensk grogg åkte ner med rasande fart
(dock inte hos Christa, som ska ha barn i december) hos Jorn. Och klockan tickade och tackade och gick och jag har ånyo orkat vara vaken till efter kl 24.00 en kväll. Och alltid är det holländare inblandade!!! Förra gången var det midsommarafton i Nel och Henks sällskap. Ingen svensk har lyckats hålla liv i  mig så länge på kvällen på år och dag  ........ hmmm

Och lilla Tasselina Bråkstake var SÅ nöjd - bara hon har rätt storlek för att få sitta i knäet och mojsa sig!




Och snart går väl Skogstassefamiljen i konkurs - alla våra underbara finkar, siskor och mesar håller på att äta oss ur huset. Aldrig har vår trädgård varit så full av fåglar. Och aldrig har det ätits så stora mängder frö under loppet av en dag. Inte ens i smällkallaste vintern har fröåtgången varit i närheten av vad den är nu. T o m den annars så skygga domherren sitter kvar utanför fönstret när man rör sig i köket. Undrar just om det är lekkamraten Ingrids vinterdomherrar som har flyttat till oss? Om hon nu inte har några domherrar när vintern kommer så får hon komma och hämta dem på 2 ha Solberg!




Tjingalong solrosfrösäsong

blivit beskylld för här i världen, men aldrig det jag blev beskylld för i söndags, på utställningen i Ransäter - ljuvliga Ransäter, årets första julafton!

Någon som minns historien om den grekiske filosofen Diogenes, som levde ca 400 år f.Kr? Han sades leva i en tunna/kruka på en strand i Grekland. 




Han påstods aldrig tvätta sig, luktade förstås därefter och lär ska ha kallats hunden, vilket då förstås direkt för oss tillbaka till Ransäter.......   hihihi. Nåja, historien förtäljer att den här "hunden", Diogenes, en dag fick besök av Alexander Den Store, som hade hört talas om Diogenes och hans sätt att leva. Alexander Den Store ska ha frågat filosofen, om det var något han kunde göra för honom varvid Diogenes skulle ha svarat, att Alexander skulle flytta på sig, eftersom han skymde ljuset från solen. Och då är vi alltså tillbaka i Ransäter igen....... Det var varmt, och inte på smått vis heller. Hela utställningsområdet svettades i dagarna tre i år, med en liten förarglig regnskvätt (fyra minuter eller så) under bedömningen av grupp 6:s hundar på söndagen - sen sken solen igen.......
Nåja, men det var alltså i söndags, som jag blev beskylld för att ha stulit. Och det var helt omvänt från Alexander Den Store (inga jämnförelser i övrigt, gud förbjude). Vi parkerade oss vid ringside i vanlig ordning vid ankomsten, träffade en trevlig bekant från svunna tider och blev ståendes, pratande i allsköns ro på känt manér. Ridgenose-Jonta och Lille-Pille-Bror lade sig snällt ner bakom en för tillfället obesatt stol med parasoll. Och vi pratade och pratade och pratade och efter en stund dyker det upp en dam i 30-årsåldern med två nybadade och härligt plaskblöta tollare (duck tolling retriever för er som inte är kända med begreppet "tollare"). Hon tar sikte på sin stol, vänder sig sedan mot mig och utbrister "NI HAR STULIT MIN SKUGGA". Jag tappar hakan, men flyttar förstås mina hundar en halvmeter eller två, om dom nu skulle ha "stulit" hennes vovvars plats här i världen.  Damen  sätter sig därefter  i sin stol, under sitt parasoll och lägger hundarna framför sig i SOLEN!!
Jaja, Alexander Den Store stal solsken i det varma Grekland, men jag STAL SKUGGAN.

Ransäter bjöd på tredagars hundutställning i år - underbart. Mer om det kan du som är intresserad läsa  på http://www.kennelskogstassen.dinstudio.se 

Och som vanligt på hundutställningar, man möter massor av trevliga människor med samma intresse som man har själv. Och så kan man ju titta på mer eller mindre häftiga hundraser och försöka inbilla sig att man ska hitta hundrasen med STORT H, den där som man absolut måste införskaffa till hushållet, när man nu absolut vill ha en sällskapshund oxå. Den där hunden som har lättskött päls (inte trimras), är lagom stor, alltid snäll och vänlig, inte fäller, inte skäller, aldrig blir sjuk, aldrig rymmer......... ja, den där rasen som nog inte finns......................... 



en sån kanske - nä, far too big



oxå far too big

och så är det alltid - alla hundar jag gillar är ALLDELES för stora, ALLDELES för långhåriga eller ALLDELES för jaktsugna! Det får nog bli en cockerspaniel. Trots pälsen 



Philippa hittade i alla fall en kompis - Lille-Pille-Bror
och så hittade hon en kompis till, Elvira 



och Nina och jag träffade Boysmatte Eva och söstra Åsa



och trots största antalet anmälda hundar någonsin i Ransäter så fanns det t o m plats att "springa fram"


  
Om man nu inte vill/kan stjäla någon annans skugga, så kan man tälta under en våt hundduk! Fatou
trivs alldeles utmärkt i sin "burkha" och ägnar stor del av tiden åt att tigga av alla medhavda matsäckar





Och det var minsann inte bara vovvarna som fick svalka sig i Klarans sköna vatten!




Och vi träffade Annika och lilla Fana




och jag är en jäkla fena på att fotografera ben!! Och nu menar jag inte bara de på hundarna




Tjingalong - utställningssäsong