De kommer smygande, så förrädiska men ändå så säkra, lurande som gäddor i Vänervassen. Vad jag skriver om? De jäkla månatliga besvären förstås,  och nu snackar vi inte PMS och dess följder. Närå, det är MÅNF-N jag gnäller om. Jag och månen har haft ett hatkärleksförhållande i många år (njaaa, i alla fall jag). Det är stört lögn in i helsicke svårt att sova när månen är full! Avundsjuk på att den är full? Närå, inte det minsta. Men snart börjar jag att anta, att jag också måste vara i det fulla tillståndet för att få sova, när månen roar sig på min bekostnad.

 

 Ibland har jag ansetts som lite lagom nojig i detta med att jag får sömnproblem vid fullmåne, för att inte tala om alla i bekantskapskretsen som tycker det är jätteskojigt att raljera om vampyrer och fråga om det hjälper med vitlök etc etc. Jag tog mig därför för med att googla om detta med sömnproblem + fullmåne. Skööön känsla när jag fick napp, 206 000 träffar just idag, på denna kombination. JAG ÄR INTE ENSAM!!! Bara så ni vet det och sluta nu att driva med mig, när jag ”nattvandrar”, tittar på dumburken hela nätter och när jag bakar småkakor klockan 06.oo för jag har gett upp sömnen just det dygnet. Men alla träffar på Google styrker inte min teori, att fullmåne = dålig sömn. Närå, men jag läser faktiskt bara de artiklar, som ger mig vatten på kvarn, så det så! För jag VET ju att jag inte sover vid fullmåne. Oftast vet jag inte heller om att det ska till att bli fullmåne – så det är ingen självuppfyllande profetia, vilket många tror. Jag märker oftast efteråt att det varit något skumt i görningen!  Just den här månaden blev jag dessvärre påmind om att eländet var i antågande, eftersom jag har en svärson, som inte kunde låta bli att ”skvallra”. Han lider av samma, enligt vissa, inbillade åkomma – sängsnurr vid fullmåne.

Många är nätterna när jag till slut stigit upp, hittat min ”kamrat” som en lysande gigantisk lampa på himlen. Och det är ju så förunderligt vackert! För att inte tala om de sena kvällar när jag ”tvingats” rida någon av våra hästar i månsken. Fullmåne + inga moln + snö. Det är ett under av tystnad och skönhet att ta en ridtur sådana kvällar. Snön dämpar hästens hovslag och det enda som hörs är knakandet av en och annan gren som ger upp i kölden eller bryts av med hjälp av en klumpig skata, som ryckt till i drömmarnas värld och haft sönder sittpinnen. Vad vet jag – men vackert är det och förunderligt stillsamt och vederkvickande. Dessa gånger har jag förlåtit måneländet, men NU, när jag inte har en endaste häst hemma att rida ut med och definitivt inte har någon snö att glädjas åt, då blir jag bara irriterad!  Man skulle kunna göra som katten – lojt lägga sig på en soffkarm, titta lite förunderligt på sina egna vackra fötter, sträcka ut benen, spänna tårna och klösa lite lätt på underlaget och spinna och låtsas att man filosoferar. Men jag är ingen katt. Det blir en promenad till tv-soffan - trista tv-program brukar alltid fungera bra som sömndrog. Soffan är förstås upptagen, vem kunde tro något annat.

  

Med hot om inställd mat en vecka kan man möjligtvis muta sig till en plats bredvid någon av stövarna i tv-soffan. Inte ens nattens dassiga tv-utbud kan lura hjärnan – det är FULLMÅNE och det hjälper inte med trista tv-serier! Och vad blir följden? Jorå, på förmiddagen därpå, när månen gått in i sitt eget garage på andra sidan jorden, så infinner sig den STORA SÖMNEN. Så efterlängtad, men att sova mellan klockan nio till kvart-i-tre på ljusan dag, ger naturligtvis konsekvenser påföljande natt! Need I say more? Skulle inte tro det! 

 Åsså åker jag till jobbet i morse efter en fullmånehelg och vem gör mig sällskap – MÅNEN förstås. Den blinkar bakom mig mellan tallarna hela ”lillvägen” ut till ”stora vägen”. Snett bakifrån retas den och upp skrämmer jag traktens stora hök, som vaknar när han hör ”missibischin” och på nymornade vingslag nästan flyger han  rakt in i framrutan bara för att sedan försvinna ut över gärdena på andra sidan vägen. Vi har träffats många gånger förut, jag och höken.

Bra, nu svänger vägen, nu måste månf-n försvinna! Nix, nu dyker han/hon upp snett framför bilen i stället. Puuuhh, life sucks.

 

Nu är klockan 12.00  mitt på dagen – solen öser ner. Och jag är ”baskat” trött – får ta på mig ytterkläderna och ta en promenad för att förhindra att jag somnar i skrivande ställning och slår huvudet i tangentbordet och får hjärnskakning!

 

Tjingalong månskenssäsong

 

 

den här sensmoraliska historien med er (karlar utan humor kan redan nu backa ur.....) Historien har kommit mig till del av Boysens matte, som alltsom oftast bidrar till att mungiporna åker upp en bit eller två!


Ett gift par i 60-års åldern firade sin  40-åriga bröllopsdag på en lugn, romantisk liten restaurang ...
Plötsligt dök en  liten vacker fe upp på deras bord. Hon  sa:
"För att ni är ett exemplariskt gift par  och för att ni är kärleksfulla mot varandra så kommer jag ge er båda varsin önskan."
Hustrun svarade "Åh, jag vill resa runt i världen med min älskade make."

Den lilla feén viftade med trollspöt och - poof! - Två biljetter till Queen Mary II dök upp i hennes händer.
Mannen tänkte efter en stund: "Ja, detta är väldigt romantiskt, men ett tillfälle som detta kommer aldrig igen. Jag är ledsen min kärlek, men min önskan är att ha en hustru 30 år yngre än jag."
Hustrun, och feén blev djupt besvikna, men en önskan är en önskan.
Så feén viftade med trollspöt igen och poof!
... Mannen blev 93 år gammal.

Sensmoralen i denna historia: Män som är otacksamma  ska komma ihåg att även feér är kvinnor...

Tjingalong regnsäsong

"tänkerier", hade jag tänkt att det skulle bli idag. Men hur det nu var, så hade jag glömt vad jag hade tänkt......... Åldern? Tankemängden? Inte vet jag, men plötsligt var hjärnan urblåst och skramlade som en hasselnöt med en alldeles för liten nöt inuti. Hmmmm.

Nåja, lekkamraten och jag har  i alla fall varit på en "nästan-utflykt". Vi tog bilen, men vi hade ingen rygga med fika med oss, så jag vet inte riktigt om det kan räknas som utflykt. Och inte var det några fyrbeningar med heller.

Vi åkte till Kristinehamn.  Höstmarknad på torget och på en gågata. Eftersom det inte har blivit ett enda "martensbesök" i år, så var det sista chansen för nu tar tydligen knallarna vintersemester.  Och det kändes. Inte så många "knallar " och inte så där alldeles väldigt mycket folk heller. Men tillräckligt många för att ljudet av div vuvuzelor (vem i hela fridens dagar kom på att sälja tockna öronmiljöförstörare på marknader - den personen borde få ett omvänt nobelpris?!) skulle göra miljön mindre trevlig. Det tog en lång stund innan vi kunde förstå varför det lät så konstigt i stam. Det gissades på allt från en osmord karusell till någon häftig raggarbil med plojjig tutsignal. Vuvuzelorna försvann ur vårt medvetande ungefär samtidigt som fotbolls-VM avslutades. Men snart nog insåg vi att pojkarna i de nedre tonåren hade fått strutliknande näbbar i allsköns färger. Näbbar som inte direkt snattrade.....

En osmord karusell? Nejdå, den skramlade alldeles normalt men någon större kö av barn fanns inte tillstädes för att åka runt





Enda stället där det var lite kö, var hos ballongförsäljaren



 

 

 Fru Andersson köpte INTE någon borste (och inte skogstassarnas matte heller)

 inte heller föll någon av damerna för korgmakarens produkter

 

Inte heller föll vi för grannfru Elses hemkokta karameller......  (vi var rejält svårflirtade, faktiskt)

 

 

 

 Jaha, nu har jag skrivit en lång stund och detta till trots, så har jag fortfarande inte kommit på vad det var  jag hade tänkt skriva om......... Jag kommer att vakna kl 02 i natt och veta det. Om på nätterna får man diverse snilleblixtar, det vet jag. Men jag har aldrig gjort något större väsen av de nattliga idéerna, men jag har en mycket nogrann och ordningssam väninna och f d arbetskamrat, som faktiskt sover med ett anteckningsblock och penna på nattygsbordet, IFALL den STORA idén skulle komma!

Med hjälp av en kusin i förskingringen har jag nu lyckats knäcka varför husse Skogstass ska ha en stor badtunna på vår altan (jag trodde i min inbilska själviskhet, att det var för min skull, men den tanken är borta nu)

 

 Tjingalong älgjaktssäsong

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                        

                                                                                        

                                                                                        

göra utflykter på lördagar oxå! Jorå minsann. Man kan ju naturligtvis diskutera kriterierna för "utflykt". Om man måste sätta sig i bilen först och köra x antal kilometer, så kan man inte kalla en promenad med rygga + fika + kamera + div fyrbeningar för "utflykt". Nix, då är det bara en vanlig simpel långpromenad. Men om man sätter sig i bilen, kör två kilometer och sedan har med rygga + fika + kamera + div fyrbeningar, så har det blivit "utlykt". Men om man sätter sig i bilen, kör två kilometer och inte har med rygga + fika + kamera  men div fyrbeningar, då blir det bara en vanlig hundpromenad. Om man sätter sig i bilen och kör mer än 2 km har med rygga + fika + kamera men inga fyrbeningar då blir det helt plötsligt "utflykt" igen. Så är det! Sen finns det något sorts mellanting, när man ska göra något annat (typ hälsa på sonen) och sedan helt plötsligt ser en skylt med "GETOST" och så hux flux så har resan förvandlats till "utflykt". Så är det!
Men nu kör det ihop sig. Om man sätter sig i bilen, kör några kilometer och sedan sätter sig i motorbåten och kör några distans och har med rygga + fika + kamera + EN fyrbening, så blir det oxå "utflykt". Gränserna luckras alltså upp för vad som kan kallas utflykt.

Vänern är aldrig så vacker som på hösten - stilla höstdagar är en lisa för själen

Inga minuter är så långa som distansminuter, så man kan leka godisleken under resan




Husse sätter iland matte bland svampställena och drar själv vidare.....
Hej då, Kaisabåten




När vattnet är blankt som en spegel är oxå skogen stor, mäktig och tyst. Inte ett löv rör sig och det enda som hörs är i stort sett de egna stegen. Plockar svamp, gula kantareller lyser på några ställen, trattisarna sitter tätt som tonåringar på rock-koncert och lyssnar på de ljud som nästan inte finns. Det rasslar till lite i en gren och en liten försenad rödhake visar sig. Blivit ifrånflugen? Måste väl vara dax att uppsöka varmare trakter? En vildsint hackspett sätter igång att hacka i ett halvmurket träd. Redan börjat tulla på vinterförråden eller samlar och gömmer och glömmer? Hack, hack, hack. Det är dova knackningar som hörs och en vackert rödhövdad hacke visar sig. Det brakar till alldeles intill och vad var det? Inte en skymt av något, men ensam var jag inte! Ett rådjur, en älg? Definitivt inte fyrbeningen, för den är med husse på andra sidan ön. Skit samma, svampsamlandet tar över intresset. Att få några timmar alldeles för sig själv en vacker höstdag i skogen hjälper till att rensa det övre kontoret från allt skräp som samlats under kontorsdagarna i veckan. Den mentala papperskorgen töms och rensas. Det är så SKÖNT.
Några timmar senare möts vi, skogstassehusse och jag och fikar (grundbulten för "utflykt" alltså), te/kaffe, stekt-ägg-macka med lite barr på, mmmmmmm, smakar bättre än oxfilé med bernaisesås! I alla fall just då. En liten hund är med och tigger och tycker oxå att äggmacka i skogen är bättre än Frolic. Ett rådjur passerar ett hundratal meter ifrån oss, ställer sig i solstrimman och tittar några sekunder innan det försvinner, tyst, tyst.

Vi drar oss tillbaka tilll båten, svampkassen fylld, hunden motionerad, själen helad och renad. Bättre än så blir nog inte livet


Är det vackert, eller är det vackert? Vänern lugn, vassar och björkar guldgula och det är TYST, bara vi ute i hela norra Vänern känns det som! Tur att ingen förstår hur fint det är på sjön den här årstiden! Nåja, man behöver ju inte ge sig ut när stormarna piskar upp vattnet till ett inferno - då ska man trycka i tv-soffan, hundarna runt sig och lite mysljus tända. Det är inte fel det heller!




Tjingalong, idag städsäsong!