Kjamiz bananiz regnsäsong

 att fixa  väder?  Vill du ha varmt? Vill du ha frost? Säg bara till undertecknad hur du vill ha det. Enda kruxet är väl, att du inte får bo alltför långt bort ifrån 2 ha Solberg.

Så här är det nämligen; redan i september  nådens år 2009 var det FROST. I  september. Det är åratal sedan det var frost i september, men i år var det alltså dags för dylika skrämskott om en kommande fimbulvinter. Jag har lite lång startsträcka ibland, men när jag, efter flera skrämskott i början av oktober, äntligen insåg att det inte skulle bli någon bättring på väderfronten så röjde jag (läs skogstassehusse) ur garaget. Tomt. Städat. Snyggt. Och så kör jag in min ”missibischi” för att slippa skrapa fler isiga bilrutor tidiga morgnar. Och vad händer då? Naturligtvis – inte en enda liten fnuttig frostnatt på flera veckor.

Igår var jag i min älskade skog i flera timmar. Kom hem med tre tunga påsar med trattkantareller (någon som är ”avis”?????????) plus hund och div annan utrustning . Fullastad alltså, varför jag stannar bilen utanför garaget. Det är ju för fanken nästan 10 gr varmt, så där kan den väl stå!

OCH VAD F-N HÄNDER?  Naturligtvis – när jag skulle till jobbet i morse såg bilen ut som en igloo. Det fina regnet som föll igår kväll måste naturligtvis nödvändigtvis med en sannolikhet som tydligen är 100%, omvandlas till IS (inte snö, nejdå, IS) under natten. Alla som försökt få bort is på rutor, eller ens försökt öppna bildörrar som är igenfrysta, vet hur skojsigt det är på en skala. Svor förstås en ramsa, men vad hjälper det? Zero, nada, null, nichts, not.

 Så om någon vill ha frost i grannskapet – be mig bara parkera utanför garaget. Det fungerar t o m om det råkar vara 10 gr varmt när det är sängdax. Någon gång under nattens ljuva timmar så händer magiken. Bilen fryser ihop, gräsmattan blir vit och stenläggning och trappor blir förvandlade till rutshkanor.

 Avslutningsvis en bild för dotter Anna, vars passion i livet bl a är kossor

Tjingalong dubbsäsong

är det oftast. Och nu har jag gjort något jättenytt. Jag har varit på VINTHUNDSUTSTÄLLNING. I ett kallt och rått ridhus i Sjuntorp, av alla ställen på denna runda jord.  Har man diverse kompisar  - som INTE har stövare – så kan sådant här ”drabba” en. Risken är väl att jag någon gång dessutom hamnar på bulldogsutställning. Det är nog så långt från stövarutställning man kan komma. Inte en enda ”nuffra” lik på en hamilton och en bulldog. Nåja, nu var det vinthundar på tapeten, eller i ridhusdammet, om man säger så. Hur många vinthundar finns det?  Ja, jag menar raser alltså. En snabb titt i kennelklubbens rasregister visar, att det är strax under 20 olika raser i gruppen. Och det lustigaste av allt, alla tävlar inte i grupp 10, vinthundar, utan fem av raserna tävlar i grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp. Och många olika raser knallade alltså omkring och var vackra i Sjuntorp denna regniga och trista novemberlördag. Det var bl a sloughi, greyhound, podenco ibicenco, afghan, faraohund och en himla massa galgo espanol, som tydligen blivit lite av ”rasen på modet”. Men jag var där för att hjälpa Maria med  tre av hennes mäktiga varghundar, som skulle se lite mer världen än Brattfors denna dag och dessutom tävla i skönhet. ”Miss Sjuntorp”, skulle det kunna vara något? Eller ”Mr Västergötland”.  Nåja, eftersom jag är en ganska värdelös behjälpare, så inkallades dessutom förstärkning från Värmlands Nysäter i form av en betydligt yngre och mindre skröplig person, dotter Nina.

Nina har hittat vargen Johnny - och kärlek uppstod





Dotter Nina, har, tillsammans med mannen i sitt liv,  dessutom fått för sig att ”varghund ska det bli i familjen”. Inte är det jag som är mamma till dessa idéer! Jag älskar ALLA hundar (tror jag, med en viss skepsis mot hundar som ska bäras i väska eller på armen……..), men jag vill helst ha hundar som inte välter omkull mig, när jag ska pussa eller krama dom. Ina Pina Varghund välter den hon älskar och hennes pappa Vito Diablo Varghund "dödar" sina offer genom kvävning medelst en tunga stor som en disktrasa.

Jag överlevde både vältning och pussning, men kom att överlämna handlersnöret till en alltså betydligt stadigare och ”mindre-lätt-att-välta-person. Dessutom fick den disktrasepussande Vito Diablo Varghund bara tillgång till sin egen mattes ansikte att bepussa. Maria är VAN och hinner alltså dra andan innan pussningen kommer igång.  

Att avskräcka dotter Nina från att skaffa ett stycke varghund till hushållet lyckades inte. Hon gillar tydligen utmaningen att bli både vält och ihjälslickad. Här har hon i alla fall fått hela varghundshögen att ligga stillsamt och snällt.

Podenco ibicenco



En "affsgan"



Marias (och Vito Diablo Varghunds) avelsgrupp, som senare blev BIS 2 Avelsgrupp


En italiensk vinthund vore kanske något för skogstassematte. De är något lite större en än chiahuhua, behöver inte sitta i väska utan är självgående, och av en storlek som möjligen kan skrämma en liten råtta. För några år sedan skulle jag ha himlat med ögonen, stönat högljutt och oartikulerat, om någon sagt att jag skulle skaffa mig en krokryggad, smalnäst, högdragen vinthund. Men, men. Av någon fånig anledning har jag börjat få för mig att jag skulle ”klä i”en borzoi. MMMMMmmmm, de är läckra! Oberörbara. Ståtliga. Lugna. VACKRA med en päls mjuk som en kissekatts. Det får nog bli ett pensionärsprojekt. Skogstassehusse har vid något tillfälle hotat med att komma hem med en ”affsgan” för att matte ska få utlopp för eventuella Barbiedocksdrömmar om att kamma och borsta och tvätta och dammsuga. Suck.

Här några exemplar av mitt pensionärsprojekt

Marias "Pappis" SUCH DRIFTCOT DIABLO (Vito) blir BIR och dottern  ART CUINNS ANGEL OF HEART  lägger beslag på  BIM-titeln och blir senare  BIS 1 JUNIOR


Och så avslutar Vito dagen med att bli BIS 2 och nu är det Maria som pussar på
"pappisen" och inte tvärtom! Han visade inga som helst symtom på kvävning av den behandlingen.
 

Nåja, medförda varghundar skötte sig alldeles kanonbra och släpade hem halva bilen full av priser. Tocken tur att vi inte hade en gammal bil av hundkojemodell att ”knö in” grejorna i. Marias  jättebil blev proppfull på hemvägen. Och inte är det jobbigt att köra hem, trots regn och rusk, när det bak i bilen ligger en BIS:2 och snarkar!  Närmare info finns förstås på Marias hemsida  www.ascendings.se

Tjingalong vinthundssäsong!

Jag skrattar så jag får kramp - kolla mutningen av bygelhästen!


http://www.youtube.com/watch?v=GIFJHYUrcfE


Tjingalong skrattsäsong

www.liv.se , d v s landstinget i Värmland, har sammangaddat sig mot mig! Det vanligaste man hör, när det gäller sjukvården idag, är att det är så förb ... långa väntetider på lasarusket, efter att man väl har fått någon snäll medicinman på vårdcentralen att skriva ut en remiss. Jag ska inte klaga därvidlag. Jag har fått kallelser med vändande post - detta när man bestämt sig för att vänta tålmodigt och snällt i kön och inte bli frustrerad över att månaderna går. Och det är inte, när det gäller mig just nu, "fara i dröjsmål" som advokaterna brukar uttrycka sig. Men nehej då, fort som sjutton kommer kallelserna, tack för det. MEN av någon anledning ska jag alltid till doktorn klockan nio på onsdagarna. SKULLE INTE TRO DET. När helvetet fryser till is, DÅ, men inte förr, ska jag gå till doktorn på en onsdag. Eller om jag drabbas av benbrott eller något annat akut, men det är på gränsen då oxå.
PÅ ONSDAGARNA ÄR MAN I SKOGEN!!!!!!
Eller möjligen på IKEA, om skogen skulle råka vara bortblåst eller igensnöad med tre meter höga drivor. Så det så! Onsdagar sitter man på ryggsäck, lyssnar på pipande blåmesar, dricker choklad med ostmacka och apelsin och lånar ut sitt huvud till elaka tallefjantar som använder undertecknads huvud som måltavla för sin kotte-kastar-tävling.  Några avvikelser från detta schema för inte förekomma. För då blir Super Diva Fisförnäma ledsen och det kan ju inte tillåtas.  Så i morgon ska jag hänga i telefonkö på sjukstugan och boka nya tider. Tänk så glada de ska bli över att konfronteras med ytterligare en krånglande patient!


Sånt här kan göra mig jäkligt ettrig:

Ingen förare hittades vid olycka

I närheten av bilen fanns en berusad man, som enligt honom själv varit passagerare i bilen. Han fördes till sjukhus med skador som inte ska vara allvarliga.

Någon annan person som kan ha färdats i bilen hittades inte i området och eftersom det inte fanns vittnen, kunde inte polisen binda någon förare till olyckan.

-------------------------

När Maria och jag kom på "He 18" (som hennes GPS-tant envist kallar E 18 för), på nämnda ställe igår kväll, dök det helt plötsligt upp en lång livligt gestikulerande man, som höll sig i mitträcket på vägen. Han svajade och vevade i armarna och ben och det var ytterst nära att han kunde ha blivit påkörd. Maria hann bromsa och veja för den uppenbart jättefulla uppenbarelsen. Vi slängde oss på varsin mobiltele, men ingen av oss hade polisens nummer inlagt (annat än 112 då), men någonstans i det undermedvetna dök det gamla polisnumret i Karlstad upp. Och därifrån var det hänvisning till nya sifferkombin. "Välkommen till polisens telefon. Gäller det pågående brott eller skada, tryck 1"  bla bla bla. Kändes som om gubben på vägen skulle hinna bli ihjälkörd innan det över huvud taget gick att ta sig fram till polisen (skulle nog ha slagit 112, men har en jäkla - kanske överdriven - respekt för det numret). Väl framme genom allt knapptryckande genom växlarna var det sedan 6 - 7 min väntetid.......... Värre än på landstinget alltså.  Och om 7 minuter skulle vi dessutom vara hemma, och gubben kanske redan mosad. Nu hade någon annan redan fått tag på polisen före oss, som väl var.  Och se så enkelt det är att svära sig fri från en rattfylla. JAG BLIR SÅ ARG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Promenera alltså lugnt ur bilen, veva lite med armarna (med risk för att ytterligare någon kör av vägen för att slippa köra på dig) och säg sedan att du varit passagerare i den kraschade bilen! Går det verkligen inte att genom fingeravtryck på ratten fastställa vem som kört senast! Bara några mil före denna händelse sitter Maria och jag och pratar om, att det är tämligen lugnt på vägen, och har så varit ända sedan Växjö, och nu hade vi ca 8 km kvar till 2 ha Solberg. Och så säger vi - ja, det enda som man egentligen är rädd för att väl att man ska möta något jäkla rattfyllo, som är ute och vinglar  en sån här kväll!
Ska det vara så himla svårt att låta bli bilen, när man druckit sprit!

Det här är trevligare bilder och minnen, tycker jag



Super Diva Fisförnäma har spanat in ett byte - kolla pointerlooken!




Om man lyfter lätt och försiktigt på tassarna, så kanske man inte blir upptäckt på smygen.......




Av någon outgrundlig anledning har anfallaren hamnat i underläge




Jag sa STICK !!!!!!!!!



Okej, uppsnappat,  jag drar.............




En sommarkväll ute på skäret

Tjingalong snart snösäsong!