kennelskogstassen

att jag nog skulle få anledning att blogga igen, när vi skulle åka till Norge på EDS, European Dog Show. Jag och dottern. Jorå, nog blir det minnesvärda stunder med två, nej, snarare tre, lätt förvirrade personer i en lillvolvo. Den tredje personen utgjordes av dotterdotter Elvira. Alltså tre i rakt nedstigande led, lätt förvirrade..... Fast det är väl så, att det bara är en som öppet, med ålderns rätt, vill vidkännas den lätta förvirringen. Och så har vi dessutom en till, stort förvirrad aktör i sammanhanget. Nämligen GPS-damen!! Om hennes eskapader och lurande har jag bloggat flera gånger tidigare. Som när hon lurade skjortan av oss totalt i Stockholms förorter, när vi skulle på hundutställning i en mässhall. Jorå, hon, GPS-damen,  tog oss till mässhallarna, fast i fel förort. Detta bara för att jag bestämde mig för att blanda GPS-instruktioner med skyltning p g a vägarbete. Kaos maximal. En andra gång var vid en minnesvärd resa, utställning förstås, till Malmö då vi helt plötsligt fann oss stående mitt i en galleria! Suck, suck. Förresten så var det kaos maximal med GPS-instruktioner när vi skulle till Bjerke travbana (utställning, vad trodde ni) i Oslo oxå. Då fick vi ta taxilots till slut. Nåja, men till Lilleström skulle vi minsann hitta, med Eniro.se och GPS-lots, plus att vi ju faktiskt varit där tidigare, flera gånger. Men så fort man kommer till landet utomlands, så blir man lite osäker. Kroppen och själen kommer lite i darrning, liksom. Men det gick jättebra, för vi visste ju att vi skulle svänga av E18 i Mysen, vid "vår" mack, där vi brukar tanka morgonfika med bulle och uppsöka dörren med hjärta på. Stopp och belägg, där stod vägnummer 21!  - Vi ska ju svänga redan här!  - Ärru säker? Här är ingen mack i ödemarken! - Jamen, jag har skrivit ner det från eniro, vi ska ta 21:an upp! - Känner inte igen mig! - Inte jag heller.

Nu är Nina van sedan barnsben att rida omhoppningar, snabbt och elegant genom omöjliga vägar, så lillvolvon vändes snabbt, när den inte alls smått förvirrade mormodern kollat den handskrivna lappen. Det stod förvisso inte alls 21, utan 22! Försinkning 4 min. Friden lägrade sig, vi såg fortfarande fram mot kaffe vid Mysenmacken. Men så helst plötsligt, varning för bomstation. - Det brukar aldrig vara några bomstationer på den här vägen!!!!!!! Åsså helt plötsligt högersväng, väg 22, och en HELT NY VÄG. Dax att uppdatera GPS:en! Åsså var den kafferasten och pinkarasten som bortblåsta. Därefter gick det faktiskt bra nästan hela vägen........ Men det sista jag hörde av Nina under den trippen var  - nu svänger jag faktiskt vänster HÄR, om du inte har något emot det???  Gapskratt. Man åker förmodligen alldeles för tidigt hemifrån på sådana här äventyr!

 

 

Ett sällan skådat parkeringselände mötte oss utanför mässhallarna, trots att vi var i god tid. Trodde vi, när vi anlände strax efter åtta. Eftersom vi hade Rajjan som nummer sex i sin ring, så var det inte läge att krångla något länge och nerverna blir lite lätt upptriggade. Men när Nina formligen knuffat in sig bredvid en utslängd husbil (över två platser) och därefter med hjälp av osthyvel lyckats ta sig ut ur bilen, så återstod bara resten. Betala för sig! Och automatjäveln (f´låt) hade gått i strejk. Men det fanns mins sextioelva andra automater, men ibland tar man en chansning........ i a f  när klockan obönhörligen tickar i racerfart. Såååå, ut med väskor, stolar, hundburar och till sist hundar och iväg mot den emotsedda entrén. Som dessbättre var inom 50 m! Helt otroligt. Och säga vad man vill om norska kennelklubben, men de är en bra fenor på incheckning! Snabbt och enkelt och incheckning för tre hundar med en scanner. Såååå smidigt! Och vi hann nästan dra andan innan Rara Rajjan skulle göra sin formidabla show  -   näää, jag är inte ironisk! Hon var SÅ duktig och uppträdde som en gammal ringräv i ringen. Så lätt att ställa, så härlig att springa med och så vänlig mot alla som ska trycka, känna, klappa, prata. Vår galna piraja, som så helt accepterat att emellanåt visa världen vad en trevlig barak är för filur.

 

 

 

 

 

 

Så var det bara resten kvar! Två goa hammiesar, som skulle ut i den s k  hetluften. Och de ville inte på något sätt vara sämre än den lurviga baraken. Och där blev Lillebror, efter att ha fått sin Europavinnare Veteran-rosett, pensionerad! Till Stockholm i december åker bara Jonta och Rajjan..... 

 

 

Och nu var klockan fortfarande tidigt. Gott om tid att kolla alla utställare av hundrelaterade produkter. Allt från hundtäcken till burar, praktiska kläder för hussar och mattar, smycken med hundar, you name it!

Men det kan bli lite långtråkigt och det kan bli direkt livsfarligt, om Nina inte hittar något ställe som har latte! Vi kan säga som så, latte är inte en norsk favorit! Det fanns nog minst tio olika mat- och kaffeställen, och till sist uppenbarade sig ett ställe med latte. Det var nog tur det, annars vet jag inte hur det gått att visa Rajjan i finalringen.

Kolla bara minen på en som inte fått sin koffeindos