kennelskogstassen

Nåja, till saken. Jag har inte bloggat på evigheters evigheter, och det har nu flera personer i min omedelbara närhet och även i närhetens utkanter påpekat i sociala medier.  Dags att skrida till verket alltså. Så jag börjar med att konstatera, att jag har gjort annat än att blogga ända sedan den 14 februari 2014. Och jag vet precis, vems fel det är!

Det är dotter Ninas fel! Visst är det underbart, att kunna skylla ifrån sig? Och om man då läser bloggen från hösten 2013 och vintern 2014 så förstår man varför. Nämnda dotter formligen tvingade sin intet ont anande mamma, att köpa häst! Joråsåatt!  Och därefter tog tiden slut, eller i vart fall blev den väldigt snålt tilltagen.

Jag får väl försöka rekapitulera vad som hänt sedan februari för 1,5 år sedan. Jisses – det blir för övermäktigt! Meeeen, det finns några ord som jag envist vägrar att ta i min mun och det är pangsjon och pangsjonist. Ja, bara stavningen visar mitt förhållande till fenomenet. Och så pratar vi inte så mycket mer om det! Hur som helst, jag slutade att gå till socialförvaltningen för mitt dagliga uppehälle och det kan man ju tolka som man vill. Nu får staten stå för försörjningen och det är ju som bekant inte så fett ställt med den försörjningen, så det är tur att maken är arbetsför och inte är kommunalt anställd! Han försörjer sin lyxhustru,  som han säger. Det gör han rätt i, tycker lyxhustrun.

Vi kan ju bara lite snabbt säga som så, att i april 2014 ”gick jag hem” med buller och bång och fest på jobbet. Endera var de glada att bli av med mig, eller så var de jätteledsna, för det var ett storstilat festande med tal, tårar, blommor, presenter och tårta och kaffe och kramar. 

 Fika och tal och blommor på eftermiddagen och på kvällen buffé med nya tal, "Gamle Svarten" med ny text och mycket, mycket annat - ett STORT tack till alla inblandade!

 Och det var därefter som den stora tidsbristen satte in! Tidigare hann jag jobba, sköta hem och hushåll inkl. maken, sköta hundar, hästar,  åka på utflykter, BLOGGA m m. Efter den 15 april blev det alltså tidsbrist. Och en del i bekantskapskretsen, tycker att jag borde ha tid att blogga, uppenbarligen, och maken tycker jag borde ha tid med honom, uppenbarligen,  och själv tycker jag att det är fullt tillräckligt att dammsuga ibland, tvätta om det skulle råka bli tid över och för övrigt kan man vara med hästar och hundar dagen lång. Och, inte att förglömma – dricka mängder av koppar med kaffe och äta äppelmuffins med alla goda vänner, f d arbetskamrater m m, som förgyller vardagen i en aldrig sinande ström. Jiiiihaaaaa

Häst ja! Att bli med islandshäst innebär väldigt lätt att man blir med minst två av samma sort. Jag är full av beundran inför väninna Marita, som i flera år lyckats hålla sig med EN islandshäst.  De säljs gärna i knippen, eller så kommer de in i ens liv ändå.  Piff-och-Puff-hästen Garpur har numera en kompis i hagen, som heter Bleikur. Och det är käre makens häst. Säger han. Fast jag vet inte jag! Men Bleikur, eller Lille Gul(d), som han kallas till vardags, har sin egen fan-club. Så honom går det minsann ingen nöd på!

Piff-och-Puff-Garpur fortsätter att förtjusa sin matte med att understundom ha åtta ben och minst nio gångarter. Och jag ringer och beklagar mig förstås för henne, hon som ”lurade” på mig den stora svarte niogångaren. Varje gång får jag något svar i ganska blasé ton i stil med, ”jajaja, han är femgångare, dom är lite sådana”. Och det godaste rådet jag fått, är nog att bara gilla läget! För så en dag, när man minst anar det, så är det fem klockrena gångarter på plats igen och jag undrar lite förvirrat  - ”vad var det som hände???”.  

Och  för några dagar sedan, fick jag mig en ”åktur” av nämnde gentleman, en åktur jag sent kommer att glömma.  En galoppfattning (på en kilometerlång stubbåker) – trodde jag – en inbjudan till något liknande flygande pass, trodde Piff-och Puffen. Det gick F O R T !!! Jag lovar, blixten stod stilla och Sproti, du må vara världsmästare i flygande pass, men du kunde fått dig en match……..

Och nu har jag inte tid mer för något mer bloggande denna dag. Tycker i alla fall jag gjort mig lite oskyldig till anklagelserna om icke-bloggande. Jag kryper till korset – lovar att bättra mig! Ska snart på nya äventyr, så det kan bli uppdatering snart! Dotter Nina, dotterdotter Elvira och jag ska till Norge med ett gäng bångstyriga stövare. Det kan nog bli lattjolajban. Bara detta med att åka bil i Norge med Nina brukar vara en upplevelse. För vi är svenskar, och för oss gäller bara svenska skyltar. Och dom är det inte så gott om efter att  man passerat gränsövergången.

En som bryr sig noll om huruvida jag bloggar eller inte!

Tjolahopp i galopp (ibland)