kennelskogstassen

Äntligen fick jag hjälp med min totalt olydiga tumme i måndags - d v s jag hamnade under kirurgens kniv igen. Börjar kännas vant att ha gips någonstans. Det är ju inte alltför länge sedan jag fick bort gipset på högerfoten. Men nu var det äntligen dags att fixa senan på vänsterhandens tumme, en sena som rymde iväg någonstans den minnes(o)värda morgon den 28 december förra året, när jag åkte rutschkana utför vår bedrägligt hala yttertrappa. Att jag gick ut med foppatofflor i snöbuset, har vi väl alla förträngt, eller?? Jag behöver i alla fall ingen som helst minnesuppdatering därvidlag........

Och gissa om jag är trött på alla lustiga kommentarer om att "tur att det är vänsternäven"  HALLÅ - JAG ÄR VÄNSTERHÄNT !!!!!!!!!!!!!! Man skulle kunna tro, att jag är den enda vänsterhänta i hela världen, när t o m sjukvården utgår från att ALLA människor använder högern mest och gör sig lite smålustiga över samma faktum - "tur det är vänstern....."

 

Tjusigt, eller hur? Fingrarna är mer lika små löjliga prinskorvar, än en prinskorv själv. Och lille tummetott har försvunnit helt in i en egen hydda!

Att dammsuga - helt ok, behövs tydligen bara ungefär 1,5 hand, att stryka - njaaaa, klumpigt med fel hand, att bre´ en macka  -skrattretande fel, stora smörklumpar på fel ställe, att borsta tänder - en UTMANING de luxe, att gå på ett visst ställe - hmmm, man lär sig, att plocka i-och-ur diskmaskinen, tar tiiiiid, att sitta vid datorn och blogga - pekfingervalsen med ena handen, en utmaning som heter duga, att prata  i telefonen - svårare än någon kan fatta, eftersom jag tydligen är "vänsterörad" också och tycker det är skitjobbigt att hålla telefonen med högern och lyssna med högerörat, att sköta stekpannan - tjaaaa, finns tillfällen man kan utnyttja maken.

Jaa, listan skulle kunna bli hur lång som helst - en sak vet jag - att KLIPPA finns inte chans med högern, inte heller  att sy och inte att skära bröd, så tack alla bagerier som säljer färdigskivade brödskalkar! Jag har alltid berömt mig av att vara tämligen ambidexter, eftersom jag är en fena att skriva med båda händerna, t o m  samtidigt och åt två håll, men nu har jag insett att min ambidexterhet nog egentligen enbart hänför sig just och enbart till den färdigheten. Att skriva! I övrigt är jag tämligen "enhänt" - en ny upplevelse så här i ungdomsåren.

 

Jag har EN unge av tre, Nina, som mer än de andra gått i mors fotspår i mångt och mycket. Så igår kom det ett SMS och ett samtal från nämnda dotter - "sitter på sjukhuset i Mellerud, har fått en flygtur av en häst och remitterats till Karlstad. Kan du möta upp med lämpligare kläder?"

Jahapp, en till i familjen med armen i gips! En fuling till rejält brott i handleden med åtföljande kompression i leden. AJAJ, flera timmar på akuten blev det med spring emellan akuten och röntgenavdelningen. Men nu är det fixat och klart - omgång 1. Man var från doktorhåll inte helt på det klara med om utdragningen av leden lyckats, eller om det kan krävas en operation om någon vecka för att rätta till avståndet mellan handbenen. Men först hägrar Tysklandsresan med Ninas egna lilla underbara Freisting och ett par andra hästar som tränats hela sommaren för visningen i Tyskland nästa vecka. Nu får Daniel Jonsson rida Freisting - hoppas han uppskattar det! Och Nina får sitta på läktarplats. Det kunde ha gått så mycket värre! Med facit i hand, bättre att landa på airbagen därbak, men trettioelva gånger bättre att mosa en handled än ett huvud!

 

 

Ninas snygga "paket" - hon har en fri tumme och känner jag unga damen rätt så sitter hon snart på hästryggen igen - typ efter Tysklandsresan nästa vecka.