Nya mantra
Jisses, en tocken vanemänniska man är! "Det går inte att lära gamla hundar sitta" - vilken superduperklyscha!! Visst går det! Och det går även att lära 25-26 åringar att sit.... -GÅ, menar jag! Fast det tar tid! Besökte ortopedkliniken i måndags. Något jag verkligen sett fram emot. Gipset skulle bort! Och visst är det märkligt? Man har hoppat omkring i nära sex veckor med foten i paket och lärt sig att göra de flesta vardagssysslorna med hjälp av en "normalfot" och en fot med bara fungerande yttersida och häl på, och de sista två dagarna, när man börjar se ljuset i tunneln, DÅ står helt plötsligt tiden stilla! Det var den längsta helgen på evigheter! Nåja, måndag den 27 maj kl. 11.15 dök faktiskt upp till slut. Och gipset föll av och vad hittade vi där?
Ser rätt läskig ut! MASSOR av torrt skinn som snöade av, men efter div spabehandling så kändes den rätt okej, förutom en viss svullnad fortfarande. Sandal på! Och så skuttar man ut från doktorns mottagning och vad gör man då? Jo, man "skuttar", precis som man skuttat i sex veckor. På yttersida och häl! Vanans makt är stor och nu är det alltså dax att lära den gamla hunden sitta. Och det går väl sisådär.......
Kommer ni ihåg Sällskapsresan, Sun Trip, med Stig-Helmer, när han ska flyga ner till Kanarieöarna? Han stolpar iväg till terapeuten för att få ordning på sin flygrädsla och får med sig en mening att repetera i sitt inre - jag är inte rädd, jag kan flyga,
jag är inte rädd, jag kan flyga
Jag behöver inte någon terapeut (än så länge i a f), men jag behöver ett mantra,
jag är inte rädd, jag kan gå på foten,
jag är inte rädd, jag kan gå på foten
Kan ju säga att det går "sisådär" med mantrat! Jag rabblar och haltar och rabblar och haltar. Mest av gammal vana, tror jag! Men det blir bättre - jag har ju inte ont längre!
Åsså är det vår i luften, grillning på altan, blompyssel och BÅTEN HAR INTE KOMMIT I SJÖN! Vad är det här för skojeri???
Och hos lekkamraten finns det valpar, snosvalpar som luktar så gott......
Två veckor gamla nu och börjar plira lite smått med nyöppnade ögon mot omvärlden.
Och när värsta "vill-ha-valp"-suget drar igång så påminner jag mig sommaren 2012 och en viss liten Rara Rajjan, som inte alls var rar utan enbart piraya.
Tjingalong fot- och valpsäsong
Kommentarer
Trackback
