Varför lär sig somliga aldrig………..??
Jag blir sååå trött – på uppenbara saker som är SÅÅÅ svåra att banka in i skallen på någon, och jag säger inte vem, ”men det var i alla fall inte jag”……. (för jag är 99 %, hihihi)
För hur svårt kan det vara att stänga dörrar och fönster, när man har fyra (nåja tre i a f) rymningsbenägna hundar i huset och med vilka man levt hela deras olika långa liv? Inte svårt alls, säger den till kontrollfreakets hysteriska noggrannhet hysteriska Skogstassematten, som helst har dubbla grindar mellan ytterdörren och husets fyrbenta innevånare. Men men, två rymningar på en dag får även den mest luttrade matte, att nästintill ge upp om sin käre make.
Det är lite surt i vårt hus, vad beträffar dessa grindar och låsta dörrar, MEN DE ÄR SÅ FÖRBASKAT NÖDVÄNDIGA, för stövare är så intill gränsen för intelligens påhittiga, när det gäller att ta sig ut om andan faller på. Och andan faller alltid på! Fråga bara stackars lekkamraten Ingrid som bittert fick erfara, att inte ens pålagda fönsterhakar kunde stoppa en frihetslängtande Dolly Polly Supermamma på den gamla goda tiden. Behöver jag säga, att hundvakteriet vad beträffar nämnda Supermamma tog slut……… Och det var tyvärr inte första gången som Dolly hittade en fönsterhake att öppna med sin stenhårda harpiskenos!
Dessförinnan hade hon en minnesvärd julafton lyckats öppna ett fönster i dotter Ninas hus, bara för att ta sig ut till jaktmarken igen. Husse och matte hade lämnat henne (dock för bara några få timmar) i ett främmande hus och DÅ TAR MAN SIG UT – till varje pris. ”Husse sitter säkert uppe i skogen där vi jagade tidigare under dagen!” En lätt frusen Dolly Polly Supermamma hittades ganska omgående, sittande på den plats hon kopplats under dagens tidigare jakt….. Suck, hjärtstillestånd får man lätt vid sådana tillfällen, i synnerhet när väg 175 befinner sig på 100 m avstånd!
Nåja, detta är historia.
Super Diva i en lättsam pose ute på Hundskär
När jag igår var ut med mat och till två små tillfälliga ”fångar” i hundgården (löptik i huset och av biologiskt tvång nödvändigt att sära Lille Pillebror från damen ifråga) kom det fyra små tassar raskt emot mig – HUR I HELA FRIDEN KOM HON UT?? Man måste lära sig hur många utgångar ett hus har och dessutom förvissa sig om att alla är stängda, när man har fyrbenta inne! I den bästa av världar, vilken jag definitivt inte lever i, så lämnar ingen hund huset utan att få lov. Dessa enkla regler gäller inte på 2 ha Solberg! Här smits det så fort möjlighet ges! Och Super Diva hittade en så lämpligt öppen altandörr, när hon ätit sin mat och ville ut! Och tänka sig!!! Matte var i trädgården! Jag är SÅ tacksam för min underbara hammietjej som alltid traskar i mina fotspår, om hon kan. Undantag dock för vistelserna på Hundskär, där hon försvinner som en avlöning i vassruggarna, när hon ser att vi packar ihop i båten och ska åka hem. Tji Super Diva i sikte! Men å andra sidan, hon kommer när jag ropar tillräckligt högt, den lilla damen börjar bli döv, eller så hör hon bara det hon vill höra. Jag har inte riktigt bestämt vilket. Och nu kom hon alltså glatt springande, för att tala om att husse glömt altandörren. Tack och lov att det bara var hon som hann uppmärksamma detta!
Och nu kan man ju tycka att den som haft pinne i rumpen och glömt altandörren, borde ha fått sig dagens varning. Men ack nej. Två timmar senare kommer en viss Skogstassehusse och säger med låg, förlägen röst – ”jag hittar inte Rajjan, hon måste ha rymt”. RYMT, hur f-n har hon lyckats rymma med en låst grind och en stängd ytterdörr??????????? ”Jag ställde ytterdörren öppen, för det blev så varmt när jag jobbade med fönstren, åsså måste jag ha glömt kolla grinden……” Det hjälper inte med både hängslen och livrem om man glömmer att dra upp de ena och stänga den andra.
Nu blev jag nog ganska svart i ögonen………..
Ut och leta hund! Hur länge hade hon varit borta? Hur långt kunde hon ha tagit sig? Det jävla tåget, den jävla E 18. Hos oss får inga hundar ”komma lösa” – farligheterna avlöser varandra!
Lillebror hämtades i hundgården för att eventuellt kunna locka fram den löpande Rajjan. Husse har en mycket stor tilltro till hormonernas möjlighet att få en tik att söka upp en hanne. Jag, som kvinna, är betydligt mer skeptisk därvidlag………….. Att Lillebror skulle söka upp Rajjan var nog okej, men att Rajjan skulle vända för att umgås med honom – näää, knappast,
SÅ sugen är hon inte riktigt.
Som väl var hittade vi henne fort – på grannens tomt! Hallå, hur lämpligt kändes det! Och ni som känner nämnda familj förstår varför. Nåja, inga bilar var hemma på granngården så att Rajjan utforskade stallet en stund hade inte så stor betydelse, men att få tag på henne! Det var inte så enkelt. Tänk att en hund kan springa rakt fram till dig med glatt viftande rumpa bara för att den sista metern tvärkasta sig åt ena eller andra hållet för att undgå infångandet. CYKELN! Självklart, jag hämtar cykeln, hon älskar ju att springa vid den. Jorå, hon kom som skjuten ur en kanon, när jag kom med cykeln, men att FÅNGA henne var fortfarande lika hopplöst. Ända tills jag – för att inte locka henne ännu närmare E 18 och järnvägen, kom på att cykla in på verkstadsgården med en glatt galopperande Rajjan fem meter vid sidan, bakom, framför, runt mig. Åsså fick hon se hönsen, som helt lugnt spatserade utanför hönsgården. Sen blev det inte så lugnt promenerande för hönsen några minuter. Men jag fick tag på olydingen, men vi efterlämnade en höna som definitivt inte värper några fler ägg……..
Och bara för att inte vara alltför elak och sur på en gubbe med pinne i ändan, så är det lika bra jag berättar om mina egna tillkortakommanden, för annars kommer nämnda Skogstassehusse att göra det. Han har lovat att jag ska få ”äta upp det”, nämligen. Men jag släppte i alla fall inte lös några hundar, hihihi
Vi kom hem från sjön i lördags kväll, och lite ringrostig efter en lång vinter så hoppar jag lite lagom ovigt i land för att säkra upp båten i fören, medan husse lägger till. Det var bara ett litet fel, JAG HADE INTE LANDSTIGNINGSREPET i handen!!! ”Putta ut mig då”, ropar husse, för att jag ska skjuta ut båten för att han ska kunna fästa aktertamparna. Visst, jag PUTTAR UT båten, UTAN SNÖRE. Buy buy husse och vovvar!!! Tur det finns motor och att det går att köra intill bryggan en gång till. Jajaja, detta kommer jag att få höra till leda denna sommar för det var visst ohyggligt roligt (och jag är böjd att hålla med)!!!!
Tjingalong - landstigningssäsong
