Igen - på flykt

Eftersom jag gjorde mitt livs första bussresa med pangshisar i fjol, så blev det ingen större "chock" i år, dessutom var jag kanske inte ens yngst detta år........ Det är lite roligt att sätta sig på en buss och dra ut i omvärlden, denna gång mot Västergötland, ett landskap som ibland benämns "Sveriges Vagga". Får man dessutom tro Jan Guillou i serien om riddaren Arn, så äger det påståendet en viss riktighet.
När jag var barn, kom det ibland bussar med texten "Abonnerad" i den där rutan ovanför framrutan, där det t ex står ett bussnummer eller en destination. När pappa tillräckligt många gånger sagt - " se där är en till sån där buss som går till Abonnerad", så blev jag naturligtvis nyfiken och undrade vart det låg. Käre far uttalade dessutom ordet med betoningen på "bonn", så det lät verkligen som en ort någon stans. Jag kommer dessvärre inte ihåg vart  han påstod att Abonnerad låg, men säkert fick jag något kryptiskt svar, om jag kände far rätt. Minns inte hur gammal jag var, när jag avslöjade "bluffen". Och nu slog det mig - står det verkligen abonnerad längre på bussarna. Idag ser inte bussarna längre likadana ut, som de gjorde på femtiotalet, så det är nog ingen som står på en hållplats  på landet och ivrigt vinkar till en buss med destination "Abonnerad", i tro att det bussen går in till sta´n. Länstrafikens och stadstrafikens bussar har egna specifika färger och torde inte blandas ihop med alla dessa färggranna turistbussar med reklam över högt och lågt. Och jag kollade idag - det stod inte att vår buss skulle till Abonnerad. Det stod Väse Taxi på den, och någon taxi var det ju inte heller........
 
 
 Första anhalt - kaffesug!
 
 
Hembygdsföreningar  har gott kaffe och glada damer och ofta små muséer
 
med t ex traktens fåglar, typ tofsvipa
 
 
en svala i taket......
 
 
och en vind full av gamla ting från anno dazumal
 
 När jag frågat käre maken, om han inte vill följa med på "kulturresa" (förfrågan endast ställd av artighetsskäl - det finns ingen, absolut ingen risk/chans, att han skulle vilja följa med) så får jag oftast till svar "åka och titta på en massa gammalt skit!"  Jajaja, ibland är jag böjd att hålla med
 
Busspåstigning igen och väntan på när första tröskan skulle dyka upp, eftersom det var skördeväder de luxe och hela Västergötland tycktes fullt av mogen vete
och vid 11-tiden var de igång - bönderna!
 
 
Stenstorp nästa och Dalénmuséet
 
 
Och en engagerad och bra guide kan "göra ens dag"!
 
 
De flesta vet väl vad Dalén står för - AGA - fyrar och gas, men det var SÅÅÅ mycket mer!
T ex bilar, som tillverkades i Tyskland en kort period i början av 1900-talet
En bil finns i Sverige, privatägd men utlånad till muséet - försäkringsvärde 1 milj kr!!! Det var annat än lillefinvolvon!
 
 
 
 
Dalén i egen hög kopia - Dalén som under ett experiment 1912, några månader innan han förärades Nobelpriset, blev blind.
 
Muséet, inrymt i det gamla tingshuset i Stenstorp! En MYCKET sevärd historia!
 
Och nu har vi ju inte vare sig druckit kaffe eller ätit mat på en lång stund, så nu blir det Falköping och Mössebergs Kuranstalt. MAT! Och underbart fina omgivningar och miljö, såväl ute som inne.
 
 

Hotellet förfogar över en mängd vackra "värmlandsmöbler" från Arvika, Taserud
 
 
och en tavla i min smak
 
 
Nästa anhalt - Falbygdens Ost. Ett Mekka för en ostentusiast! Och undertecknad matte hade nästan inte tid att kolla alla underbara ostdiskar med såväl manuell som inplastad betjäning för här skulle shoppas i presentbutiken. Men nu får jag faktiskt säga som skådespelaren Allan Svensson i tv-serien Svensson Svenssons julavsnitt - "Var fan är Arne Weise? Det är ingen jul utan Arne Weise". Det fanns en presentbutik men INTE EN ENDA KORELATERAD GREJ!!!!!  Det skulle ju finnas grädsnipor i form av små kor, blomkrukor med komönster, uppstoppade mjukiskor, gammaldags mjölkkannor med komönster, kor, kor, kor, kor.
"Var fan är Arne Weise"
 
Och så var det dags för nästa kulturella insats - d v s fika och en promenad bland backstugorna från 1700 - och 1800 talets Sverige. Åsle Tå  - BESÖK DET om du har vägarna förbi!
 
Den autentiska bygatan bland backstugusittarnas bostäder och med beskrivning av vem/vilka som bebott respektive stuga - tänk att här lämnade inte den sista invånaren bygatan förrän på 1970-talet - helt osannolikt!
 
 
 
och här bodde en nassegris
 
 
 
 

Slutligen, en bild från den "moderna" delen av Mössebergs Kuranstalt - här växer piprankan rent uppåt väggarna!
 

 Tjingalong kultursäsong

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0