1 maj - ingen demonstration
men en ABSOLUT underbar dag i umgåendets tecken!
Fast visst blir man lite snopen när man vaknar 1 maj, solen formligen öser ner och man får en sisådär alldeles oemotståndlig känsla av att IDAG vill jag faktiskt rida och så håller det nästan på att gå i stöpet. Ridsugen demax deluxe! Nema problemas, när man har en dotter i den s k hästbranschen, kan tyckas. Men, men. För det första är hon inte uppe med tuppen denna dag, något som jag blivit van med de senare åren. Vad nu då - inget svar på facebook i ottan, inget svar på sms? DET HAR VÄL INTE HÄNT NÅGOT????????? Tanken på att nämnda barn skulle ligga och dra sig i sängen, känns nämligen liiiite avlägsen. Men vid pass halv åtta tar jag mod till mig och ringer för nu är hon väl i alla fall på benen? Grr, det var nog inte alldeles riktigt. Nåja, efter lite artighetsfraser om väder och vind och onda halsar så kommer jag i alla fall till skott och berättar att jag är ridsugen, på riktigt. Och vad svarar dottern som har bott på hästryggen sedan hon var tre år och rider 380 av årets 365 dagar? IDAG SKA HON INTE RIDA - BARA VARA HEMMAPYSSLIG! Men hallå, sådant finns inte på världskartan! Men här träder den nye räddande ängeln i mitt liv in och styr upp situationen. Den Långe Jägaren! Tack Andersson - du gjorde min dag genom att tala om för en viss dam att man inte snoppar av sin mamma med att man inte ska rida 1 maj!
Och för att göra en riktigt lååååång och underbar historia kort, så blev det till slut alldeles underbart bra, men med hemmapysslet blev det kanske lite si och så och flyttkartongerna på nedervåningen i det nya gemensamma residenset på Väsby för Den Långe Jägaren och dotter Nina, lär väl stå kvar även idag. För idag är det onsdag och inte 1 maj, så idag är det full fart framåt som gäller i det Anderssonska-Karlssonska hemmet, förstår jag. Medan jag däremot tänker dra på andra äventyr.......
Två hästar sadlades, "Prinsen" och "Larven" skulle få komma ut och demonstrera lite. Vissa dagar är bara helt magiska. Och i synnerhet ombord på en liten underbar häst. Att 1 maj bjöd på årets första riktigt varma underbara vårdag var inte något som direkt gjorde ridturen sämre. Blånande skogar på håll, blommande vitsippsbackar, gul vårlök på gräsmattor och spralliga hästar i hagar invid vägarna och för att inte tala om dessa underbara små sjöar och den vackra ån längs med vägen. Och lilla Larven som töltade så det sjöng i marken. Lite cowboykänsla, hihihihi.
OCH så det som var alldeles extra glädjande - håll i er - JAG BEHÖVDE MINSANN INGEN PALL LÄNGRE FÖR ATT KLÄTTRA UPP PÅ EN 140 CM HÖG ISLANDSHÄST!!!!!!!!!!! Operationen i fjol vinter har tydligen läkt ut nu och armen är nästan som i fornstora dagar. Alltså, ingen pall! Bara ett elegant upphävande i sadeln (det där med "elegant" kanske inte är något som publiken skriver under på, men jag kom upp utan pall i alla fall).
Och nästa gång ska jag inte glömma det där med sport-bh! 
Larven och jag, töltandes vid ett annat tillfälle, tidigt i april. Inte den bästa av bilder, men i alla fall ett bevis ...
Inte blir väl en två timmars ridtur i ett vårfagert Värmland sämre av att man kommer hem till god grillad mat?
Åsså skulle det tas lite kort på vovvarna, som nu äntligen flyttat ut på landet. Den Långe Jägarens två unghundar skulle till fotografen
En liten hammietjej, Fina
och lilla Akka, jämtlandshund. "Stormoosens" fasa att möta - kanske...
Och sen var det dags att åka hem! Bra dagar tar också slut.
Tjingalong töltsäsong!
