Världens ände, nästan
att resa till världens ände, Trosa, tar en stund om man startar resan på flera hektar Silkesta. Nåja, nu skulle vi ju inte riktigt ända fram, vi skulle bara till Vagnhärad. Men sisådäringa knappa 30 mil blev det. Men lekkamraten och undertecknad har en nästan magisk förmåga att pricka in bra väder på utflykterna. Resan på tvärs genom tre vårfagra landskap blev lite av en nostalgitripp eftersom vi bl a passerade den ena efter den andra av mina barndomsminnen i Sörmland. Man ska inte underskatta en tidig vårdags magi. Det är underbart vackert när blåsippor och andra tidiga blommor är i full fägring och björkarna slår ut, men även en marsdag i full sol över gnistrande nyöppnade sjöar med lite svart is här och där, hänför ögonen. Sörmländska hagar med enar och mäktiga ekar är vackra även utan kossor! Och en del höstsådda åkrar på östra sidan Kilsbergen hade även börjat grönska, så till den grad i ett speciellt fall att det fick lekkamraten att utbrist att "det var allt onödigt grönt"! Jajaja, det var förvisso ett gärde av det grönaste gröna. Det var nästintill självlysande. Vi hälsade på många gäss, många svanar och fyra tranor! På hemmamarkerna, där det vanligtvis finns mycket tranor, har de inte dykt upp ännu, men väster om Katrineholm fanns det fyra på plats.
Nu var det ju inte riktigt vilken utflykt som helst. Det shoppades taxameter! En liten Dammlöt´s Xaga. Och hon är inte bara liten för att hon är valp, hon är liten för att hon aldrig kommer att bli speciellt stor - en dvärgtax! Det här blir Xagas och några av hennes syskons, egen lilla fotoblogg - välkommen till flera hektar Silkesta! 
Man brukar säga om vissa pratglada sportkommentatorer på tv, att de "pratar sönderna bilderna". Detta är visserligen inte tv och inte sport, men jag säger inget ändå. Njut av bilderna av Xaga och hennes x-yskon.
Tjingalong valpsäsong
