Ur barnamun
Av barn och dårar får man höra sanningen! Jag vet inte vem som myntat detta "ordspråk", men jag vet att det är fler än jag som känner till detta faktum. Och många är det säkert som fått höra en inte helt önskad sanning via barnamun eller från någon "knäppgök" i kretsen runt sig. Men dit kommer vi senare - hur en barnamun kan leverera sanningen .........
Jag har varit på besök i Nysäter, igen. Och med detta "igen", kommer jag osökt att tänka på Tom Hanks, som den underbare Forrest Gump i filmen med samma namn - "och så fick jag åka och träffa presidenten, igen". Stolt och lite uttråkad på samma gång. Fast jag är inte uttråkad. Men "igen" är jag, om ni kan begripa vad jag menar.
Och vad gör man i Nysäter? Jo, man töltar omkring i skogen, förstås. Åsså tar man kort, förstås (igen, :=) ). Barn och djur är alltid underbarast att föreviga. Men jag kan förstå filmregissörer som säger att barn och djur är det värsta som finns att regissera. Ingen av kategorierna är speciellt bra på att göra som man säger! Eller ens infinna sig, när man säger till!
Det var en sån där underbar sommardag idag. För ridning, vill säga. Den som vill ligga på badstranden helst av allt, skulle nog inte hålla med mig. Men för ridning var dagen himmelsk. Lagom (vilket jäkla bra ord - "lagom", kan egentligen betyda exakt vad som helst vad mängd anbelangar) varm, lagom vind, lagom stora hästar och lagom med galopp. För alla utom för dottersonen, som alltid tycker det är på tok för lite galopp! Men han följer med på ridturerna i förhoppning om att han, därest inte galopp tillåts, i alla fall kan tillåtas tölta sig fram här i världen.
Vi töltade, vi galopperade och vi skrittade (ja, kanske inte Carl så mycket av det sistnämnda). Och idag var det till att lära sig att hänga med Prinsen i galopp. Jag vet inte om det var så nödvändigt i och för sig för en mogen dam i sina bästa år, men galopp blev det. Efter lite krångel. Det visade sig att Prinsen hade egna tankar om hur denna gångart ska inledas. Kan ju säga, att vi inte var helt överens förrän dotter Nina nästan skrikit åt sin mor att slänga tyglarna åt helsicke och låta hästen galoppera....... Nåja, lite överdrivet kanske. Men det blev en kraftig stötvåg bakifrån, som gjorde att nosen (min alltså) hamnade i den vilt flygande manen, och sedan blev det en rekyl framifrån som kastade tillbaka rumpan i sadeln och sen så - - - - - galopperade vi. Eller åtminstone Prinsen. En viss liten Larv är inte alls lika skitförnäm av sig. Hon fattar galopp med hjälp av ett lite smack och ett "jiiiihaaaaa", så det så! Enklare för mogna damer!
Vi hade vadslagning, jag och dottern. Eller det hade vi egentligen inte, för ingen av oss, d v s jag, satte emot. "Jag slår vad om en tia, att Carl ska bada, när vi kommer ner till sandstranden", sa dottern, som förstås anser sig känna sin son. Och mormodern, som är lite känslig för detaljer, menade att så speciellt säker var hon väl ändå inte, när hon bara satsade en tia, eller??? "Okej, jag sätter en tusing". Så ska det låta! Men vad då, man kan ju inte sätta emot, när man själv är tämligen övertygad om riktigheten av påståendet. Så av vadet blev det alltså nada, zip, zero. Och mycket riktigt. "Mamma, jag vill bada med Larven". Hur otippat var det? Ett jakande svar från modern och ungen slänger sig i full fart ut i vattnet och travar fram och tillbaka med ett skratt som bara bubblade upp, precis som det vatten som skvätte runt honom när han pulsade fram i full fart i vattnet. Bara att hålla sig undan! Hur ungen kunde hålla sig kvar är ett under! P g a skrattet alltså!
Och nu förbannar jag åter igen det faktum som gör att hästar inte är några bra kamerastativ! Om jag bara fått filma knatten, när han sprängde fram med Larven med vattnet skvättande och skrattet som en porlande fors ur strupen!
Det får bli en bild hemifrån gården i stället med Carl töltande framför kameran. En fotoseans som inte heller höll på att bli av, eftersom att IDOLEN kommit hem, när vi kom tillbaka till gårdsplanen. Och då har man inte tid med något så larvigt som fotografering!!! Både traktorn och IDOLEN, Den Långe Jägaren, kunde ju försvinna ifrån honom! Barn och regi! 
Och sen var det nästan hemväg, efter badet i sjön. Långa härliga sugande uppförsbackar där hästarna fick sträcka ut i full galopp (yes, yes, även mogna damen och Prinsen). Först Carl och Elvira på sina resp hästar och sedan "gamlingarna" (ursäkta kära dotter) i något mer samlad galopp. I alla fall Marremannen och dottern........... Själv tyckte jag nog att jag hade två hästben i Gillberga socken och de andra två i Långserud emellanåt. Men roligt var det! Och av en nödvändighet, måste ju galopperna ta slut och hästarna få skritta sista kilometern hem. Något helt onödigt i Carls värld! Och tydligen i hans lilla hästs värld oxå! De verkade ganska överens om, att nedsaktning är av ondo. Men Carl skrittade tappert på, i alla fall i 200 m, innan han vände sig och frågade mamma om det inte vore ok med en liten galopp igen. "Nej Carl, hästen måste få andas nu". Och nu kommer vi till detta med "av barn och dårar....." för Carl tittar granskande ner på sin högst levande häst, vänder sig om till den i hans tycke nog ganska korkade mamman, och säger "men mamma, hon andas ju....." Ibland kan man bara inte hålla sig för skratt!
Ridå!
Och vi övergår till bildkavalkad och tänker på detta med svårregiserade ungar och djur! Fast jag tycker att bilderna blev fina ändå! Trots oförmågan att ta regi. Och underbarast är nog denna bild, som jag smög mig till vid ett litet snack mellan Elvira och en av unghästarna
En sommarvarm mule mot en liten barnakind
Och så måste ju mormor få se Viran hoppa med Caruso
Det finns alltid tid till gosning och mysning med de unga hästarna. Men att tro att de ska låta sig regiseras till att ställa upp sig inför kameran är bara löjligt! 
Ajaja, fasiken. Glömde ju en - även en ung hund vill ju ha gosning och mysning
Och sen avslutades dagen på Café August med ett gäng underbara arbetskamrater som bjöd på försenad födelsedagsfest för 95-åringen ..... Nej fasen, 28-åringen....... Nixpix, som Angelikas treåringen säger om det mesta just nu, det är inte jag som säger att jag är varken 95 eller 28. Det var Monica som hade lite svårt med årsringarna......
Tack för en underbar dag och en underbar kväll med många skratt!
Tjingalong "fyllasäsong" över för denna gång!
