kennelskogstassen

Jag kan tänka mig MÅNGA saker som är roligare än en spik i foten. Jag kan tänka mig väldiga MÅNGA saker som är roligare än punktering på cykeln, när man precis ska äntra den för en tur med stövarna. Jag kan tänka mig JÄTTEMÅNGA roligare saker än att rensa ogräs i rabatter. Sen finns det en sak till som jag kan tänka mig MÅNGA roligare saker än att göra - nämligen  att sitta i skogen utanför Gnesta på ett stillastående tåg i tre timmar och vänta på att komma fram till huvudkommunen! 

Det var liksom dags för den årliga pangschisresan till Fjollträsk. Fyra damer och ett tåg och tredskande signalljus i Gnesta.
Jag kan påstå, att när man sitter där mitt uti ingenstans, tittar på träd, betande kossor och blommande buskar, så går det ingalunda någon nöd på en. I alla fall inte första kvarten, när tågledningen förklarat i högtalaren att stoppet beräknas bli ca 30 minuter. Jamen, det kan man ju överleva lixom. Men sen beräknas väntetiden blir över timmen.... och nu börjar det krypa i hela kroppen och kossorna utanför i hagen och de blommande buskarna är inte fullt så vackra längre.
Men sen meddelas det, att som kompensation för väntetiden och för att göra folk lite piggare så bjuder det sjantila tågbolaget (nämnet inga namn!) på kaffe och bulle.
Å se, nu blev buskar och kossor genast lite vackrare igen. Och så rullade tåget på igen - i 300 m och man hade precis börjat hoppas på att kunna nå ankomstcentralen i modern tid. Men så är det stopp igen.......
Och nu har klockan tickat på oroväckande mycket mer än de där 30 minutrarna och det började närma sig lunch. Och ett tåg fullt av hungriga resenärer är inte att leka med, varför tågledningen denna gång bjöd samtliga resenärer på lunch! Och riktigt god lunch dessutom! Nu var vi ganska välvilligt inställda ändå..... men vi ska minsann använda oss av alternativa sätt att ta oss till östra Sverige hädanefter! Definitivt. Basta!
Tre timmar försenade kom vi trots allt fram till det årliga resmålet, men kunde ju faktiskt lugnt konstatera, att planerna för besöket fortfarande höll, med ett undantag. Shoppingrundan - eller snarare "titta-i-affärer-rundan" skulle utgå! NK, Åhlens, Axelssons och div små boutiqer skulle få klara ekonomin utan oss!
Det fick bli kulturens dag enbart!

Första anhalt - Medelhavsmuséet. 

Imponerande, som du själv kan se, om du följer länken ovan. Det som imponerade mest på undertecknad var dock detta;



terrakottafigurer i mängder! Allt från människor till djur, hästar i fyrspann framför små vagnar.
Ett utdrag ur texten från muséets hemsida;

------

Utställningens djärva gestaltning i museets klassicistiska rum har gjorts av Mattias Lind och Kristofer Jonsson vid White Arkitekter i Göteborg. Centrum i utställningen utgörs av kultplatsen Ajia Irini. Besökaren träder in i en stor monter och möts av nästan 1000 terrakottafigurer uppställda i en halvcirkel kring en helig sten. Uppställningen av votivfigurerna i montern återskapar det sätt på vilket de stod när de grävdes ut av de svenska arkeologerna.

-------

Efter att besök utställningarna var det dax för fika på mysiga Bagdad Café på muséet så att vi skulle palla för att leka stockholmare på riktigt. För här skulle äntras tunnelbana. Hit och dit och kors och bakåt och upp ur jorden och in på en buss. Å sen var vi äntligen ute på Haga, en oas i stenöknen!



Läs och begrunda



Så exotiska!




Men det var egentligen inte koppartälten som lockat oss ända ut i Solna utan fastmer
Fjärilshuset



En riktig djungel i storstadsdjungeln!




Och vi välkomnades av en indian



Vackra fjärilar, små pipande vaktlar att snubbla över på marken/golvet, fiskar i akvarier och några papegojor i burar. Imponerad!



Pirayavariant - INTE ATT KLAPPA PÅ



Desto trevligare var koi-fiskarna! Koi = japanska för karp. Vackra prydnadsfiskar för dammar även i vårt klimat, om man kan erbjuda vatten som inte bottenfryser och så är det ju bra om man inte har alltför många fiskmåsar eller hägrar i trädgården................

Och nu kommer vi till FJÄRILARNA. De var stora som sparvar - och de var överallt. T o m mitt i huvudknoppen på undertecknad några sekunder. Fjärilsfobi ska man INTE ha vid ett besök!




Små vaktlar, eller "kacklar", som mina barn kallade dem, när vi hade sådana i stallet på 90-talet




Melonhalvor var tydligen älsklingsmaten hos många av dessa "sparvstora" fjärilar







Och här snackar  vi skyddsfärg de luxe! Ser du fjärilen? Lövet?



Dags att säga adjö till de bevingade och de fjällförsedda invånarna i Haga.
Och efter att ha gynnat SL igen blev det tio minuter över för Svenskt Tenn på Strandvägen, i känd ordning på dessa resor. Och se vi hann till och med en god middag före tågets avgång.
So what - tre timmars försening på uppresan och vi hann hela programmet ändå. Man ska inte stressa här i världen och SJ får nog en chans till att skjutsa damerna till huvudkommunen eftersom de betalat tillbaka för förseningen. Och det vore ju högst oartigt att inte använda sig av det presentkortet på en ny resa.


Tjingalong försenadsäsong! (och det gäller även Skogstassematte, eftersom denna resa redan är historia, då den genomfördes i maj! Inte bara SJ, som är sena.......)