kennelskogstassen

Jag började få  lite utställningsabstinens. Hade inte varit på My Dog i januari, inte i Västerås i april och inte i Skara i maj. Men för i hela friden, detta måste ju åtgärdas. Ett telefonsamtal till handlern - hörruduru, vi åker vällan till Vänersborg i alla fall? Vi BRUKAR ju göra det!
Efter samråd anmäldes hela högen av hammiesar, tre Skogstassar och en liten fin Fina från familjen Karlsson-Andersson, eller om det är Andersson-Karlsson. Skit samma, Fina skulle ut och debutera! Och Super Diva Fisförnäma skulle få följa med på "nåder", eftersom hon" fyllt veteran" och borde vila på sina lagrar. Men, men, kan ju vara roligt att ta henne med i alla fall.........

Vänersborgshelgen är årets mest idiotsäkra värmerekordshelg i utställningsvärlden, tätt följd av Ransäter. Men Ransäter brukar bjuda på praktfulla åskväder framåt eftermiddagen.......

Visst är det inte speciellt inspirerande att packa hundgrejor på morgonen och inse att man förutom sina egna regnkläder måste plocka med tre regnrockar a lá hammie!? Inte skoj, men "det klarnar säkert framåt eftermiddagen!"
Men jag glömde att det kan vara låååångt innan det blir eftermiddag! Och http://www.yr.no  och jag, vi är inte riktigt överens om NÄR eftermiddagen börjar!

Det regnade och regnade, och se, nu sken det upp precis när det var dags att ställa missibischin på världens kletigaste gräsgärde. För se det hade regnat hela natten i Vänersborg! Vått, vått. Nåja, nu sken solen lite småtrotsigt mellan molnen, så inga regnkläder togs på. Inte på mig, inte på vovvarna. Sen går man ca 200 m och HIMLEN ÄR VIDÖPPEN. Och det regnade inte på smått vis! Tennisbollar ramlade ner! Upp med tält, upp med hundbur, in med folk och fä i det torra. Trodde man! Råkade parkera tältet i en blivande swimingpool. Iväg och köpa en extra stor hundfilt att vika dubbel till den hund som inte kunde travas in i buren med de andra. Vi kom till ro. Någorlunda. Minst bekymrade var fyra stycken hammiesar! Lite våta, nåja, det går över! Och helt plötsligt var ring nummer 10 oxå en swimingpool, varför tävlingsledningen med ett raskt och väl överlagt beslut flyttar den en bit upp i backen framför oss. Kanon! Men nu hade man nog slut på band att markera ringen med för den blev inte större än mitt köksgolv...... Suck. Och med en storsprungen hammiekille var inte oddsen de bästa. Man måste gilla läget, fast det gjorde inte Lille-Pille-Bror.

Nä, det är nog dax att ta fram lite hundar och springa, tycker handlern. Mest för hon var sysslolös, tror jag.
Eftersom Fatou  var den som inte var staplad i buren, så fick hon först på sig "springsnöret". Nina går fem meter utanför ringen, springer tre steg och vänder sig om och säger - äähh, det där var väl ingen idé! Nähä, Super D vet vad hon ska göra!  Det var till att ta den understa i stapeln i hundburen. Alltid roligast att ta den som är underst, för då lixom ramlar den översta ner av sig själv. Precis som uppstaplade konservburkar på ICA.



Lille-Pille-Bror var inte helt nöjd med arrangemanget med ett litet köksgolv att springa på. Han fick excellent men tappade CK:t p g a att han inte brydde sig om att ta ut steget. Han är lite bekväm den rackar´n!

Men tjejerna tyckte det var helt ok att träffa domar´n och gjorde sitt bästa. Såväl fina Fina som de andra två. Fina Finas debut gav mersmak med ett fint excellent.




Ja, ni ser att vädret faktiskt klarnade upp efter lunch! Och det var varmt, på känt vis!
Super Diva Fisförnäma och Jonta-Ponta-Ridgenose tog sig sedan en dust om BIR:et. Och Skogstassematte hade den äran att få visa sin favvohund alla kategorier! 

När jag kom hem och satte mig att redigera kort blev jag helt förbryllad. Det är en snabla tur att Fatou har fyra ben, för Nina har tydligen sålt ett träben, som jag inte visste hon hade



Jag har inte löst gåtan med vart benet tagit vägen, men med på kortet är det definitivt inte!
Hjälp!

Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig, som sagt. Det var meningen, att Lille-Pille-Bror skulle ta hem hammieduellen med någon av tjejerna som BIM, men icke. Fatou tyckte det var hennes dag, så hon drog till med Bästa Tik, Bästa Veteran och Bäst i Rasen. 
Det var första påminnelsen vem som bestämmer i utställningsringen. Hade tydligen glömt att domar´n kan ha ett ord med i laget.

Jag hade ju planerat att Super D skulle göra sig fint i en veteranfinal......... Men det tyckte inte domar´n! 

Sen hade jag tänkt att Lille-Pille-Bror skulle passa jättefint i grupp 6-finalen. Det tyckte alltså inte domar´n. Fast jag misstycker inte på stort vis, om det är Super D som får äran (kan ni förstå det?) i stället.

Och ibland är det ju faktiskt alldeles jättebra, att det inte alltid blir som man tänkt sig!

Jag har inte ett dugg emot att se Super D sträcka ut i en finalring!



 Men jag vidhåller, det var inte så jag hade tänkt mig.......

Och det här hade jag inte heller tänkt mig, men oooohhh så skoj. Uttagen i "de fyras gäng", så VANSINNIGT skoj, min veteran sämst fyra i gruppfinalen! Nöjd var bara förnamnet.




- Och till fjärdeplatsen vill domaren att det går en petit basset griffon!

Sämst trea!!! Jiiihaaa.

- Och på tredjeplatsen vill domaren se . . . . . . dalmatiner!

Och nu - sämst tvåa! Helt osannt - jag tror jag dör - jag tror jag svimmar - och skakar lite oförstående på huvudet.

- Nu vill ve se de två kvarvarande hundarna i ett extra varv....

Jag får ståpäls värre än en american akita, när folk applåderar när hundarna springer.

- och på första platsen vill domaren se........  den hund som springer först!

Och här vänder sig min dotter om och kollar in läget. Och med hakan vid knäna kommer konstaterandet,
JAMEN DET ÄR JU JAG!!!

Ett och två i gruppfinalen (Jeanette Spångbergs bayerska spårhund, "Berit)



Och det är ju trevligt att det inte alltid blir som man tänkt sig!




Och här någonstans, har dotter Nina insett att det faktiskt inte alltid går som mamma tänkt (något hon dock fått inpräntat sedan barnsben - mamma bestämmer   :=))  Glädjetjutet och hoppet är ett faktum i nästa sekund! Det här är bara ansatsen!

Och det var nog inte helt enl Ninas tänk heller detta, för hon glömde att en hammie har FYRA ben som ska rättas till inför fotografering


 Men vad gör det, när en jovialisk dansk domare, Kresten Scheel, hjälper till.... Fast Super D ser ut att ha åsikter om tafsandet på hennes ben

Och vem i hela världen är ledsen över att få åka 36 mil en dag till för att tävla i en BIS-final, som man vet av erfarenhet vinns av "vissa" hundar och placeringarna 2-4 tas av de andra flashiga raserna..... Men man kan ju inte lämna walk over trots en mycket livlig diskussion i det skogstassiska hushållet på kvällen om nödvändigheten att åka och starta i något som man ändock vet man förlorar. Men har man världens finaste hammie, så ska hon minsann in i BIS-finalen, kosta vad det kosta vill! Bara för glädjen att få hämta den där silverfärgade tröstrosetten, som i alla fall bevisar att man deltagit i en BIS-final! Dyr rosett, men ändå.......

Och på söndag morgon var det bara att konstatera att det inte blev som jag tänkt mig då heller. Det regnade, och regnade lite till och så mitt i alltihop kom det en skur. Och därefter fem minuter solsken från ingenstans! Men supporterlekkamraten Ingrid och lilla attacktaxen Xaga skulle med och heja vid ringside. Åska, drivis och en och annan tornado skulle inte hindra oss!

Och bara så ni vet - om man åker vägen Karlstad - Vänersborg och kissar i Brålanda så är Mellerud helt onödigt! Det ligger lixom "i vägen" för 45:ans trafik. Ja, det är inte jag som bestämt det, men lekkamraten hävdar med stor bestämdhet detta faktum. Och lite onödigt är det nog. Säffle är ju en liten fin stad vid Vänern, Åmål är ju "alltid något", Brålanda har sitt Rasta där varenda buss stannar och varannan bilist,  Vänersborg är ju "Lilla Paris". Men Mellerud " är helt onödigt"

 

Världens coolaste Super D tältade i sitt i all hast hemsnickrade tält bestående av en "go-filt" och ett rejält paraply. Vi andra fick bli blöta...........


Domaren på plats - namn förträngt - men han var i alla fall från Serbien och var veterinär. Men namnet??? Skäms lite.




Och in kommer det hundar - mer eller mindre blöta (taxam att jag inte har pudel, modell stor)



Och efter lite show i ringen åker alla ut och får vänta utanför varefter nummer fyra i BIS-finalen kallas in. En liten korthårig taxameter
- och på tredjeplatsen kallar vi in representanten från grupp nummer sex.

Att jag inte välte lekkamraten, när jag slängde mig glädjestrålande runt halsen på henne! Hund och förare hade redan hunnit undan, det var nog tur det!

Om den domaren tycker vi, brukar handlerKarlsson säga. Jag håller med.
Och det blir som sagt inte alltid som man tänkt sig!!!!!!
Ledsen? Inte alls! Även om jag själv tror det, så är det inte jag som bestämmer........




Tjingalong - inte-bestämmer-säsong!!