Du å ja´, Alfred
Vi har varit till Karlskoga! Låter väl inte speciellt upphetsande, men vi lyckades bli - om inte upphetsade - så i alla fall lite kulturuppfyllda och lite oimponerade av en icke-kunnig turistinformatör.
Ofta görs det upp någon form av plan inför våra utflykter. Så ock denna gång. Huvudmålet - om man nu kan säga så utan att mena mat - var Alfred Nobels Björkborns Herrgård, som var hans sista hem. Vi skulle bese hans herrgård med boksamlingarna bestående av såväl sköntlitterära som vetenskapliga verk, och hans laboratorium från 1890-talet.
Fast nu går jag visst händelserna i förväg, för när vi väl startade vår resa, en timme senare än vi brukar, så hann vi ungefär bara till Väse Rasta, 7 km från startpunkten, innan vi halvt hysteriskt konstaterade av vi var kaffesugna de luxe. Men vi kan väl för höge farao inte dricka kaffe redan efter 7 km?? Nä, som vuxna personer borde vi väl kunna hålla oss fram till resmålet, där vi var övertygade om att det fanns ett café. Men väl anlända fram till Karlskoga, var kaffetörsten så stor att vi chansade på att fika på ett annat ställe, FÖRE Björkborn. Svänger så av E 18 och kör till Grönfeltsgården. Men det såg så oöppet och obesökt ut, att vi blev som lite oinspirerade. Sen lyckades vi nästan virra bort oss - så fort det finns en E 18, E 20, E 4 eller E-whatever så går det lätt att köra två varv i en rondell och komma tillbaka till utgångsläget. Men det är JUST SÅ som vi får se en massa som inga andra sett, ja, turister alltså. Fina hus, blommande trädgårdar och återvändsgränder.
Men nu var kaffesuget AKUT, ilfart mot Björkborn, för där finns det i alla fall ett café.....
Tar ena långa benet före det andra
bara för att konstatera att cafét visserligen var öppet, MEN att en ensam macka och en gammal bulle inte direkt frestade smaklökarna. Suck! Kontrakurs tillbaka till sta´n och nu fick det bli en tur till centrum. Nåja, centrum å centrum........ Jämfört med t ex Kungsör, så är det ju stort, eller inte......
Men vi hittade i alla fall räddaren i kaffenöden - ett bageri med MASSOR av goda wienerbröd, kakor, bakelser, nyttiga limpor, onyttiga limpor och en sällsamt gott doftande kaffekanna i ett hörn!
Jag är inte så förtjust i grodor, så detta var lekkamratens val - och eftersom jag syndade värre än en munk på en bordell, så tog jag inget kort av mitt överlastade fat. Men jag nöjde mig inte med en liten groda, om man säger så......
Efter intag av kaffe och underbara onyttigheter fick det bli shopping! Konstigt det där - man bor i en relativt stor stad med ett otal affärer, men så hittar man det man sökt en tid i en liten stad mitt i ingenstans.
En sedan en tid tillbaka "efterletad" pion - åsså råkade det finnas en vit vas oxå. Najs, najs
Men NU blev det i alla fall Björkborn IGEN (and I went to see the president again, Nina)
Men först besiktades (förstås!!) div shopping inom museiområdet. Å nu blev det en hemvävd duk till köksbordet, varken" efterletad" eller speciellt nödvändig, men...
SEN blev det i alla fall besök på själva museet!
I laboratoriet satt herr Nobel själv - spöklik......
Och just det kan förklara varför vi blev lite skrämda en stund senare.....
Men först betittar vi en busslast kineser, som låter fotografera sig själva och sin busschaufför tillsammans med Alfred Nobels byst utanför herrgården.
Sen är det dax att få en liten föreläsning av vår guide på trappen och i hallen till herrgården. Intressant. Men alldeles extra intressant var de kinesiska turisternas absoluta disrespekt för situationen, varför guiden vid flera tillfällen helt enkelt bad dem "shut your mouth". Vilken verkan det nu hade, när endast ett litet fåtal av dem förstod engelska. Men till slut var det så pass tyst att vi släpptes in i herrgårdens matsal, där en "ny" Alfred Nobel satt vid sitt bord, i ordning för att ta emot kung Oskar II, som skulle gästa honom på Björkborn efter hans hemkomst tillbaka till Sverige. "Och herreminje så fina vaxdockor de kan göra". "Javisst är de duktiga", svarar vår guide varvid Alfred Nobel själv reser sig och tar hand om berättelsen om sitt liv och om den stora roll som just herrgården Björkborn med sitt stall bestående av tre vagnshästar kom att spela i den svenska historieskrivningen vad gäller de kommande nobelprisen. Mycket intressant historia, och vill ni höra den får ni åka till Björkborn, för mer än så skriver jag inte! Men gissa om vi fick s k hjärtsnörp, när vaxdockan helt plötsligt reser sig och tar över föreställningen!
Lekkamraten, som uppenbarligen inte tror på gengångare från 1800-talet, frågade försiktigt vem Alfred Nobel var, och fick svaret "Alfred Nobel", "Jamen på riktigt!?" Samma svar; Alfred Nobel.
Och numera är jag inte bara "du" med kungen, utan även med självaste Alfred Nobel!
Eller hans gengångare......
"Du å ja´, Alfred"
Och tänk så underbart bra uppfinning det s k nätet är! För där avslöjas det mesta, typ;
"På museet berättar Alfred Nobel (livs levande i skådespelaren Peter Sunds skepnad) vilken central roll Björkborns Herrgård och Karlskoga kom att spela vid Nobelprisens tillkomst för mer än hundra år sedan."
Efter skrämselhicka och intressant föreläsning och titelbortläggande var det dax att fortsätta att synda, Mc Donalds, minsann! Och vi tittade på de vackra, stegrande hästarna i rondellen i Karlskoga
Tidigare under dagen, vid besök i museishoppen på Björkborn fick vi veta, att dessa hästars förlaga ligger begravda strax utanför en av kyrkogårdarna i Karlskoga, och deras husse, cirkusdirektören, ligger begravd strax intill, men på insidan av kyrkogårdsmuren. Så kan det gå för kända cirkushästar, i alla fall kunde det gå så för länge, länge sedan.
Även roliga dagar tar slut - och sa jag förresten, att vi hade fint väder?
Tjingalong - bloggsäsong!
