kennelskogstassen

med undertitel - Mellan hägg



och syren




Så var det dax igen att dra med lekkamraten på nya små äventyr! Någon som tänkt på hur sällan man egentligen är turist i sin egen trakt? Nåja, lekkamraten och undertecknad Skogstassematte är inte bara långväga resenärer, tripperna håller sig ganska ofta inom de Värmländska regionerna. Men eftersom Värmland är STORT, med Skogstassemattes sörmländska mått mätt, så kan man åka låååångt hemifrån och ändå vara kvar i sitt eget "kungarike" (nåja, värmlänningarna är ju inte lika kaxiga som t ex jämtarna, som håller sig med egen president, f n Ewert Ljusberg, tror jag (???) och egen nationaldag), men ett litet "kungarike" är det nog ändå, även om det föreligger ett samkör med övriga delar av det avlånga landet kallat Sverige. Igår gick inte trippen mer än ca fem mil från hemorten, 2 ha Solberg och några fler hektar Silkesta, med en liten krumeluns ner till Åtorp på hemvägen, mest för att kunna skrävla med att vi varit "utomlands" en stund, i gnällbältet, Örebro län. Men faktiskt fortfarande Värmland.

Inte låter det väl så upphetsande att säga att man ska på utflykt till Degerfors? Eller hur? Ett gammalt brukssamhälle med  Outokumpu Stainless AB QPE som  största arbetsgivare både idag och långt tillbaka i tiden (fast då under annat namn) och med ca  10 000 invånare och ett kanonbra fotbollslag. Ralf Edström började joxa med trasan i Degerfors lixom Gunnar Nordahl, visserligen från Hörnefors men som började lira allsvensk fotboll för Degerfors precis som Ola Toivonen. Sen har vi Nisse Landgren, som började spela trombon som litet embryo i detta samhälle. Ernst Kirchsteiger inredde förmodligen barnkammaren redan i Degerfors.  Och Monica Forsberg flyttade från Karlskoga till Degerfors och drog med sig Hasse Kvinnaböske. Kändisar råder detta lilla samhälle inte brist på alls. Karlstad har bara Sola i Karlstad och Sven Ingvars. Eller? Nåja, vi har ju dansbandskungen himself oxå, visserligen från Hagfors, boende i Hammarö, men ändå....... Christer Sjögren. 

Ja, så var det alltså. Vi skulle besikta kulturutbudet i Degerfors!  Det lyckades faktiskt hålla oss sysselsatta i flera, flera timmar! 



 

Dessutom måste ju alla faser i naturen besiktas denna årstid och så förväntas man säga "åhhh, det är aldrig så vackert som på våren", och "åh, finns det något vackrare än nyutslagna björkar" (man är väl svensk in i hjärteroten) o s v. Sen blir det sommar och då säger man "finns det något som är vackrare än svensk sommar i skärgården?" och det blir höst och man fullständigt svämmas över av känslor för alla vackra höstfärger och för att gå i skogen med hund och kantarellkorg och VINTER, ständig favvo oxå. Tur man har att välja på! Men igår skulle det alltså "ojjas" över hur vacker våren är!

Och här är det vackert på riktigt - lärkträdet har precis fått nya barr och små härliga kottar bildas.





Kulturcentrum Berget - en oas  och den här tiden på året med endast ca sju-åtta turister. En husbil från Holland, en kaffetörstig pappa med dotter och amerikansk cockerspaniel och så pantertanterna i "Hunndajjen" från flera hektar Silkesta. Alltså alldeles precis lagom trängsel! Turista ska man göra innan alla andra kommer på samma idé.

Med hjälp av nedanstående text behöver jag inte ge förklaringar till efterföljande bilder. Läs och begrunda!






Men först en kaloristänkare, förstås!  På "Berget" finns ett härligt gammalt café och det hembakade brödet måste naturligtvis testas.






Den gamla bruksgatan, bostäder till höger och




skithuslänga och ve´boar till vänster



och i en ändan av gatan GÅRDSPUMPEN, en ynka pump som försåg alla dessa människor med vatten för mat, disk, tvätt m m. Hur långa köer stod inte detta brukssamhälles hemmaslitande fruar i för att ens kunna tvätta minstingen i rumpan?? 
Det ser så underbart idylliskt ut idag, när husen är väl omhändertagna, sanerade från ohyra, både lus och råttor och omskötta enligt nutidens krav. I ETT enda rum levde en hel familj, och några illusioner om ett barn/familj kan man ju inte göra sig! Det måste ha kryllat på gatan utanför under dagarna av barn i alla storlekar.



















'
Och så blidde jag sisådär nostalgisk igen - diskbänken med sin zinkskiva, den stod även i mormor och morfars stuga i Hökstugan, där jag har tillbringat så oerhört mycken lycklig barndomstid. Med pump ute på gården, dass långt borta vid ladugården, slaskhink under diskbänken och potta vid sängen. Barndomens lyckligaste tid - att få krypa till sängs "i kammarn" med skitiga fötter på kvällen, lätt osande av alla dregliga kor och stora hästmular i morfars ladugård. Inte blev man allergisk och inte cyklade man med hjälm bland kohagens stenar, men på något jäkla sätt överlevde man!

På Berget, i de numera så fina arbetarbostäderna huserar förutom ett café, en handelsbod med diverse chabby chick-material, rökelse och färgglada ljus, även flera av samhällets olika hantverkare. Underbart att i lugn och ro kunna besöka dessa "kulturarbetare" när de har tid att umgås med sina presumtiva kunder och berätta lite om sig själva, sitt arbete/konst och om gamla tider i samhället.

Besök på Annidesign (070-586 45 84 - ifall någon är sugen på vackra, enkla kläder i linne)
Jag blir så "importerad" av flitiga kvinnohänder med öga för vackra detaljer. Och jag VILL ha. Men eftertankens kranka blekhet - NÄR i hela fridens dagar skulle jag klä  mig i en fin linnedress? Svar ALDRIG.










Anette Haglund, 0586-538 96, målar härligt mustiga akvareller och delar ateljé med en silversmed. MYCKET att titta på.




Och en vävstuga naturligtvis





och nu blev det faktiskt lite shopping! Skogstassematte öppnade plånboken för en härlig sjal i alldeles rätt färger för att matcha dagens mockajacka, minsann




Vad vore en bruksgata utan en kissekatt? Och var hittar man kissekatter en fin vårdag? Jo, i en solstrimma förstås, lojt tvättande nosen





Kissemissen verkade hemtam lite överallt och i en liten butik hade han sin egen mysiga stol att krypa upp i





Åsså lite naturkultur, på promenadavstånd från Berget

Sveafallen - många värmländska barns skolresemål

 



och på vägen till fallen hittades Värmlands (eller månne det var Närkes) andra blommande slån. Den andra slånbusken står efter landsvägen ut till naturreservatet Kummelön mellan Karlstad och Kristinehamn.




och fläder (????)  Vi TROR att det är fläder. Försökte googla. Det var plättlätt. Men att artbestämma fläder var en delikat uppgift. Det fanns ju inte bara "fläder" utan hur många olika arter som helst och ingen var den andra lik.



Och bara för att bevisa att vi var "utomlands", eller "utomläns"



I reservatet skulle vi, förutom de s  k Sveafallen, även kolla in jättegrytorna





Längst ner skymtar man den s k "löparen".

och så måste man träda in i Domedagsdalen











Jahapp, korvstoppade på natur och kultur, drar vi söderut en bit och åker längs med Letälvens dalgång. Vacker bygd och i Åtorp har de en alldeles väldigt vacker gammal stenbro. Men å andra sidan, det är nog det enda speciellt vackra de har..................(och här någonstans fick jag hela ortsbefolkningen på mig)




Tjingalong utomlänssäsong