kennelskogstassen

Den rubriken kräver sin förklaring, eller?  Den skulle kunna tolkas lite hur som helst, i alla fall vad gäller det där med - 70, och lik förbaskat skulle det vara sant. - 70 vad gäller räknade år, ja det är helt riktigt när det gäller  Skogstassematte. Fast sanningen är egentligen närmare 60 + än - 70, om ni förstår hur jag tänker.
Närå, det var matchvikten!!! Den är - 70 för första gången på sisådär 12 år.....................Mmmmm, känn på den du! Långsamt men säkert vänjer sig vågen vid att inte säcka ihop totalt när matte kommer. Skulle man kunna tänka sig att försöka med - 5 kg till? Eller är det för optimistiskt?  Men om det blir sisådär - 65 strax före jul så kanske man kan unna sig en chokladask igen, åsså kan man banta igen till nästa jul, eller?

Annars kan det där med 70 -  stämma rätt bra när det gäller åldern - ibland. När man vinglar upp ur sängvärmen på morgonen, ivrigt påhejad av tre tokiga morgonpigga stövare och en tax som ALDRIG sover med båda ögonen, DÅ kan man minsann känna sig mer som 70 än 25 (yes, mentalt blir jag aldrig mer än 25. Fråga mina barn som har lite problem med sin unga moder). Man öppnar ögonen - tyst (för att inte hundarna ska HÖRA att matte vaknar) och ligger sen och funderar i cirkus 10 sekunder huruvida det är dax att gå upp eller inte. Kanske ska man t o m vända sig åt andra hållet och blunda igen? Ooooh shit, taxen hörde att jag öppnade ögat och så drar morgonkoncerten igång! Alltså, ett ben i taget stilla och försiktigt över sängkanten. Hoppsan, ramlade visst ner i horisontalläge igen. Nya försök och till slut är båda benen på golvet men rumpan envist fast i den gungande vattensängen. Ibland borde man ha en trampolin - UR vattenbädden. Nåja, upp och stå, töja lite försiktigt. Å  f-n så steeeelt det är...... Sen upprätt, nej men se hela havet gungar. Snurr snurr, gick visst för fort för det stackars blodtrycket som måste ha liten vänja-sig-vid-lodrätt-läge stund. Men va´ gör det. Man har väl händer att hålla sig i väggarna med! Ett steg, två steg, och se det går ju jättefint det här. 25 igen! Åsså kommer Ridgenosen och man blir påmind om varför man behöver en rätt stadig matchvikt! Det gäller att stå emot attacken av en vilt hoppande tokig ADHD-hund!

Men som sagt - GOING STRONG!!  Den minskade matchvikten är inte bara ett resultat av ingen choklad, inga chips, ingen potatissallad till grillningen. Närå, det cyklas hejvilt! Med en ADHD-hund och en som älskar att cykla med matte i största allmänhet, så har cykeln blivit ett bra hjälpmedel för att få ha husets kvarvarande dunkuddar intakta. Det ordineras cykling mot dunkuddeätning på apoteket! Så Ridgenosen får cykla för att bli av med sin extrema smak för att tugga i sig vårt hus och Super D får cykla därför att hon efter vinterns alla veterinärbesök började se ut som en spillra av sitt forna jag och konditionen var rutten. Men nu så!! Nu håller de två stövardamerna på att fixa matchvikt mot 65 - för matte! Och den älskade Super Divan har återtagit fräschören.


Husse och matte Skogstass tog sig en bilpromenad igår. Vi åkte till England. Lite kul att se hur England och trakten däromkring ser ut när det inte är en halvmeter snö! Det var fint och Gunilla i England fångade vi i morgonrocken kl 13.oo. Sån´t är SÅ  härligt! Ska aldrig mer ringa och tala om för folk, när jag tänker dyka upp!
Men kaffe fick vi och sedan skulle det provas pälsmössa! Nästan färdig - fodret kvar 





Här ska banne mig inte frysas om hårbotten nästa vinter! Och vantar blir det över till oxå. Eftersom jag bor på landet så törs jag dessutom gå ut med alldeles äkta skinn på mig. Inga vandaler här som släpper ut minkar. Men å andra sidan så finns det inga minkar att släppa ut! Missförstå mig inte nu - jag hatar att se dessa underbara små djur i de förfärliga minkfarmsburarna. Men jag vet att de som släpps ut inte riktigt är anpassade till ett liv i frihet och de flesta körs ihjäl på vägar eller svälter ihjäl. Idag skulle jag inte komma på tanken att klä mig i farmad mink. Men min pågående minkväst hos Gunilla, den ska bli go! Men dom minkarna har levt lika fina liv som de rävar jag tänker sätta på skallen! Så det så!





Hela England och hela trakten runt Storfors var helt invaderad av

                                               

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden om kungssorg bland viskande blad, i skogens vida välden från liljekonvaljernas huvudstad.

Sen bar det söröver igen - vi hälsade på Bosse med mänsklig och vovvlig sambo

Zelda, 10,5 år




Göbbera i funderationer betr en råddjursget, som under dagen blivit väldigt smal! Men något litet kid såg vi inte till, tyvärr.





Åsså blev det måndag igen - arbetsdag - cykeldag och det har äntligen nästan slutat blåsa.

Tjingalong blomsäsong

Någon som inte vet vem som skrivit ovanstående. Kontakta i så fall undertecknad, så ska jag ge en lektion i Frödingiana!

---