kennelskogstassen

att man aldrig lär sig! När man har fixat livet så här långt, någorlunda med hälsan och förståndet i behåll, så borde man ha lärt sig vissa saker. Nämligen hur man ska dra en slipsten. Och nu menar jag i överförd bemärkelse. Jag tycker nog emellanåt att jag är både listig och smart (och understundom t o m street smart) som en viss stor björn



Och jag yvs ibland åt att jag är en fena på att få saker uträttade, utan att använda egen kraft. D v s lura någon annan att göra saker och ting. Men några saker har förblivit ogjorda flera somrar i rad. Ogjorda och kanske t o m inte ens sagda, att "det skulle allt vara väldigt bra om........................" När man lever ihop med en karl som har någon form av arbetsnarkomani och alltid är i farten, så är det lätt att det finns saker som man inte ens vill ta upp till diskussion, för OM han nu skulle vilja vara lite ledig så borde han inte belastas med "småsaker", som att kärringa hans slår skallen i en gren i äppelträdet varje gång gräset ska klippas, river sönder skinn och byxor på en argsint blodfärgad (och mycket vacker) berberisbuske. Den jäkla berberisen är dessutom giftig som attan och det baskade äppelträdet vrider grenarna illsint så att hur man än kör gräsklipparen, så dunkar huvudet i. Hjärnskakningarna har varit legio under åren.
Nu bar det sig inte bättre än att gräsklipparknivarna behövde en rejäl genomgång. Gräsmattan började att efter varje klippning mer och mer likna en plöjt gärde. Nu är det ju det där med skomakar´n och hans ungar. Grannarnas gräsklippare går förstås perfekt, fixade av Skogstassehusse, men den egna gräsklipparen fungerade alltså bäst som kombinerad plog/jordfräs. Men så blev det alltså låååååång helg och t o m Skogstassehusse började ta tag i EGNA saker, inkluderande jordfräsen/plogen/gräsklipparen. Knivarna riktades upp så att de inte såg ut som vinkelmått i 90 gr och slipades dessutom. Nu blev det ju helt plötsligt roligt att på egen Skogstassehusseshand klippa gräs för att kolla att allt skulle fungera bra. Och se - det gjorde det. Och några som helst tvivel om att det skulle bli bra, hades inte från undertecknads sida. Det blir gärna VÄLDIGT bra, bara tiden tas att fixa till saker och ting. Och det var minsann så roligt att "prova" gräsklipparen, att husse klippte och klippte och klippte och helt plötsligt var gräsmattan fixad och husse själv hade rivit sig på berberisen och slagit huvudet i det elaka äppelträdet. Och igår, såg jag plötsligt hur sekatör och såg kom fram, för "så här kan vi (vilka "vi", jag har klippt gräset i 12 år.....) ju inte ha det". Häpp! Så synd, att jag inte tvingat ut husse att klippa gräs tidigare. Så många svordomar och hjärnskakningar mindre det skulle ha varit på 2 ha Solberg!


Tjingalong gräsklippningssäsong!!