Jag gråter
mycket sällan. Jag klarar av mycket som många andra inte klarar av, typ begravningar och bröllop. Mina preferenser för att starta upp en gråtattack är helt annorlunda - jag fixar inte idrottsevenemang med barn och inte heller skolavslutningar! Där någonstans bryter det "Skogstassemattiska" tårkanalsystemet ihop!
Nu har det varit lugnt på gråtfronten länge - har inte haft skolbarn på länge och inte heller haft tävlande barn på evigheter .... nä, nu ljög jag. Jag hade en gråtattack i december 2009, när MIN unge och MIN hund tillsammans sprang in i ringen som totalvinnare av Blå Gula Hund på utställningen "Hund 2009". Då var intet öga torrt hos matte/mamma!
Men sen dess har det nog varit ebb. Tills igår.
SKOLAVSLUTNING
i KYRKAN!!!!!
Men så här långt var ju allt gott och väl! Blommor och festklädda barn och d:o föräldrar.
Mormors lilla examensprinsessa och lillprinsen, som helt plötsligt fick för sig att kameran kan bitas, så han var tvungen att ta skydd bakom mamma
och farfar och Janne var där
Visst är det skönt med skolor på landet - skolor dit inte div konstiga storstadspåfund nått!? Här fick man både fira i kyrkan, hissa svenska flaggan, sjunga svenska "sommarlovspsalmer" och höra välsignelsen, och förstås
IDAS SOMMARVISA (annars skulle det väl inte bli någon avslutning ?)
Och så kunde man säga "hej till publiken"
Så HÄÄÄÄR stora fiskar ska jag fånga i sommar!
A propos detta med kyrkan och "Den blomstertid nu kommer". Jag hade en MYCKET radikal lärare (vilket jag naturligtvis inte alls förstod då), när jag gick ur klass 1 1955 på Djurgårdsskolan i hemstaden. Det var EXAMEN, som det så fint hette på den tiden och på katedern stod syrener och liljekonvalj och ingen var allergisk och ingen nös, och runt väggarna i salen på stolar insläpade från barnbespisningen (ytterligare ett gammalt gott ord) satt alla föräldrar, morföräldrar och div andra inbjudna och i bänkerna satt alla barnen med examenskläder. Alla flickor i fina sommarklänningar (ingen skulle ha kommit på tanken att sätta på en "examensflicka" i mitten av femtiotalet, något annat än klänning - gu´sej bevare) och pojkarna satt vattenkammade med vit skjortor och långbyxor. Åsså skulle det spelas små sketcher och hållas ett litet "läxförhör", så alla kunde förstå hur mycket alla barn lärt sig under året. Men tänka sig, just det här året sjöngs det inte "Den blomstertid nu kommer" och jag kan än idag höra mamma och Elisabeths mamma, Maj, hur de på hemvägen från skolan förfasade sig över denna fröken som så hade "förstört" examen. Ingen "Blomstertid nu kommer", - vad var det för idiotiska påfund!!?? Året därpå var ordningen återställd - ny lärare och gamla seder återtogs! Därefter firades samtliga mina skolavslutningar, såväl i den s k folkskolan, realskolan som gymnasiet med "rätt" sånger! Ända tills den dag man lyfte den vita mössan, stående i korridoren innanför den översta fönsterraden på St Eskils gymnasium. Då var det annan låt i skällan......... i flera dagar, hmmmm
Nu var det alltså big flashback! Kyrka, "I denna ljuva sommartid" plus tidigare nämnda "Den blomster....." o s v. Och då kommer dom, som på ett pärlband. Tårarna - och ståpälsen på underarmarna.
Efter nostalgitrippen blev det att resa till den stora metropolen och underbara sommarstaden Säffle, för att tillsammans med mamma Nina, Janne och barnen fira på Holgers Konditori! 
Vet ni hur mycket en nybliven sjuåring kan trycka ner i magen?
Först en REJÄL köttbullsmacka och SEN
ett rejält wienerbröd!
För att sedan runda av med en stor glass!!!!!!!!!!!! 
En tuff brud i lyxförpackning......
Tjingalong sommarlovssäsong
