Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stooooor 
och det gäller förstås även på 2 ha Solberg och några fler hektar Silkesta. Dax alltså för den årliga turen till handelsträdgården.
Väl medveten om en begynnande senilitet, så hade det gjorts en präkig handlingslista, tre pelargoner till garageväggen, tre femtungor till garageväggen, fyra röda och två vita surfiner till lådorna under köksfönstret, o s v, o s v. Det där skulle nog gå bra! Men så var det ju det där med nya altanen. Två STOOORA krukor där, åsså krukan på stenläggningen, åsså småkorgarna på altanväggen. Helt plötsligt räckte inte pappret till! Och minnet började kännas överbelastat, trots att jag stod ute på gården och kunde räkna in korgar och byttor. Men det är inte lätt, när man märker, att man inte håller ordning på vilka byttor som räknats in......
Kände mig faktiskt superduperduktig, när jag så småningom, tillsammans med lekkamraten, kunde komma till växthuset och veta EXAKT vad jag skulle ha. För det visste jag väl? Eller?????
Det körde naturligtvis ihop sig direkt efter de sex surfinerna och de tre nya krukorna till altantrappan. Men vad gör det, när man får ett kunnigt och servicemindedt ögongodis i 30-årsåldern till hjälp. Riktigt trevligt att tappa minnet då! Och det gick riktigt bra, ända tills vi, d v s ögongodiset med viss hjälp av mig, hade bestämt vad som skulle vara i de nya två altankrukorna och i de två stooora krukorna och........ Nu kändes det som om det började bli lite jobbigt och min interna hårddisk kraschade med ett rejält bom bang. Det måste ha hörts, för ögongodiset tittade på mig och frågade om jag verkligen hade koll nu på vilka blommor som skulle vara i vilken kruka och skulle jag kanske ha en liten minneslapp????????? Hmmm, vilken skymf - jag har minne som en elefant, är bara lite förvirrad! Det blir bara lite fel när jag tänker ibland, men so what!? På något sätt lyckades vi få in plantor, jord, gödning och två lekkamrater i missibischin och ändå ha plats för en limpa och lite ost från Ica i Väse.
Och så hem i planteringssvängen!
Först tar jag mig an grindstolpen, här ska det blomma rosa och blått
och så garageväggens tre vattenkoppar
och de stoooora krukorna får något krimskrams vars namn jag inte känner, förutom pelargonerna
och köksfönstret surfinerar sig varje sommar
och gamla krukorna fick smårosor - obeprövat på 2 ha Solberg -och sommardahlior
medan de nya krukorna fick fräckt svagt lilafärgade pelargoner med någon mörk effektfull blomma med mörka blad och - OM den blommar - svagt
lilafärgade blommor och så dessutom en hänga-ner-blomma i samma ton.
Jag har ett dilemma varje försommar, när jag ska plantera sommarblommor. Jag VÄGRAR att låta mina underbara penséer gå hädan. Det innebär att varje sommar måste det investeras i nya krukor och lådor för att låta dessa små underbara blommor kunna få fortleva. Och på 2 ha Solberg fortlever de verkligen. Jag plockar och noppar och pysslar så de brukar vara fina långt in i augusti-september. Eftersom jag haft många penséer i år blev det lite huvudbry. Gamla byttor letades fram under uthus och i garage och se, nu har vovvarna fått blomsterprydnad på hundhuset. Men jag börjar redan gräma mig inför att komma ihåg att vattna överallt. Suck, suck. Man brukar säga, att har man inte jobb så skaffar man sig. Men va´fanken, JAG HAR JOBB och det behövs faktisk ingen påfyllnad alls.
Tjingalong solsäsong (i alla fall idag)
och det gäller förstås även på 2 ha Solberg och några fler hektar Silkesta. Dax alltså för den årliga turen till handelsträdgården.Väl medveten om en begynnande senilitet, så hade det gjorts en präkig handlingslista, tre pelargoner till garageväggen, tre femtungor till garageväggen, fyra röda och två vita surfiner till lådorna under köksfönstret, o s v, o s v. Det där skulle nog gå bra! Men så var det ju det där med nya altanen. Två STOOORA krukor där, åsså krukan på stenläggningen, åsså småkorgarna på altanväggen. Helt plötsligt räckte inte pappret till! Och minnet började kännas överbelastat, trots att jag stod ute på gården och kunde räkna in korgar och byttor. Men det är inte lätt, när man märker, att man inte håller ordning på vilka byttor som räknats in......
Kände mig faktiskt superduperduktig, när jag så småningom, tillsammans med lekkamraten, kunde komma till växthuset och veta EXAKT vad jag skulle ha. För det visste jag väl? Eller?????
Det körde naturligtvis ihop sig direkt efter de sex surfinerna och de tre nya krukorna till altantrappan. Men vad gör det, när man får ett kunnigt och servicemindedt ögongodis i 30-årsåldern till hjälp. Riktigt trevligt att tappa minnet då! Och det gick riktigt bra, ända tills vi, d v s ögongodiset med viss hjälp av mig, hade bestämt vad som skulle vara i de nya två altankrukorna och i de två stooora krukorna och........ Nu kändes det som om det började bli lite jobbigt och min interna hårddisk kraschade med ett rejält bom bang. Det måste ha hörts, för ögongodiset tittade på mig och frågade om jag verkligen hade koll nu på vilka blommor som skulle vara i vilken kruka och skulle jag kanske ha en liten minneslapp????????? Hmmm, vilken skymf - jag har minne som en elefant, är bara lite förvirrad! Det blir bara lite fel när jag tänker ibland, men so what!? På något sätt lyckades vi få in plantor, jord, gödning och två lekkamrater i missibischin och ändå ha plats för en limpa och lite ost från Ica i Väse.
Och så hem i planteringssvängen!
Först tar jag mig an grindstolpen, här ska det blomma rosa och blått
och så garageväggens tre vattenkoppar
och de stoooora krukorna får något krimskrams vars namn jag inte känner, förutom pelargonerna
och köksfönstret surfinerar sig varje sommar
och gamla krukorna fick smårosor - obeprövat på 2 ha Solberg -och sommardahlior
medan de nya krukorna fick fräckt svagt lilafärgade pelargoner med någon mörk effektfull blomma med mörka blad och - OM den blommar - svagt
lilafärgade blommor och så dessutom en hänga-ner-blomma i samma ton.
Jag har ett dilemma varje försommar, när jag ska plantera sommarblommor. Jag VÄGRAR att låta mina underbara penséer gå hädan. Det innebär att varje sommar måste det investeras i nya krukor och lådor för att låta dessa små underbara blommor kunna få fortleva. Och på 2 ha Solberg fortlever de verkligen. Jag plockar och noppar och pysslar så de brukar vara fina långt in i augusti-september. Eftersom jag haft många penséer i år blev det lite huvudbry. Gamla byttor letades fram under uthus och i garage och se, nu har vovvarna fått blomsterprydnad på hundhuset. Men jag börjar redan gräma mig inför att komma ihåg att vattna överallt. Suck, suck. Man brukar säga, att har man inte jobb så skaffar man sig. Men va´fanken, JAG HAR JOBB och det behövs faktisk ingen påfyllnad alls.
Tjingalong solsäsong (i alla fall idag)
Kommentarer
Trackback
