Det gör ont

så baskat ont, att se sin hund ha ont.......... Det har varit "syndom" SuperDiva Fisförnäma ganska länge. Hon har vispat på öronen som värsta elvispen och haft utbrott av fullständig "kliar-mig-tills-örat-ramlar-av-syndrom". Matte skaffar förstås örondroppar av den snälla husveterinären. Men det fortsätter att komma brun kladdig gegga ur örat även om bakbenen inte längre försöker att slita bort öronen. Lite starkare örondroppar fås av veterinären och SE - det är NÄSTAN kladdfritt i öronen. Jag sa NÄSTAN.
Nåväl, nu kommer aldrig en olycka ensam. Strax efter jul upptäcktes denna knöl på bakbenet, dock betydligt mindre då. Rörelserna var dock inte påverkade och SuperDivan brydde sig inte ett dugg själv om sin skönhetsfläck, varför man ju naturligtvis livligt hoppas att det är just en "skönhetsfläck", eller snarare "skönhetsknöl". Men veterinären konsulteras givetvis och i onsdags var det så dax att söva ner SuperDivan och befria henne från den växande knölen. Trots storleken på utväxten fanns i alla fall ingen hälta, så det verkade inte som om några ligament eller andra vitala delar i hasleden var involverade.





På onsdag kväll hämtades så SuperD hem, en MYCKET trött Super D, med hängande ögon........ SYNDOM på riktigt!



Men bakbenet såg inte speciellt dramatiskt ut - ett fint litet bandage



och på torsdagen skulle bandaget avlägsnas och såret få vistas "i det fria". Och allt ser jättebra ut


Lite svullet - men i övrigt jättefint. Och ingen hälta. Otroligt.






Men öronen var inte så bra. Eftersom Divan ändå skulle sova, så bad jag dem titta på öronen "ordentligt". Det är inte lätt att komma ner ordentligt i öronen på en vaken hund utan att behöva vara rädd att göra hunden illa, när man bara vill hjälpa. Nåja, öronen spolades ur och hela trumhinnorna var fulla med brun äcklig gegga, som trots nästan tre veckors behandling med tvättning och örondroppar, inte hade lösts upp och "runnit ur". Vänster trumhinna var dessutom inte hel. Så nu blir det återbesök om 14 dgr för att kolla öronen! Ja, och såret förstås, som vid det laget ska vara helt läkt. Suturtagning behövs inte eftersom de sytt med tråd som försvinner av sig själv. Så skönt! Och så det obehagliga - vad bestod knölen av???? Nu hålls alla tummar och tår att det bara var fettceller som löpt amok. De här är så OTREVLIGT!

Tänk att det faktiskt i år, den 5 maj, blir hela 7 år sedan jag "plockade ut" den vildaste valpen i lådan och bestämde att hon skulle stanna på 2 ha Solberg. Hon var så vild att jag var rädd att hon skulle komma i retur, om vi sålde henne........ Min underbara, lugna, följsamma, alltid skötsamma SuperDiva, som var det värsta yrväder som någonsin drabbat 2 ha Solberg! Tur att man glömmer, annars skulle det aldrig bli fler valpar i hemmet. Men lillasyster Jonta har inte gått av för hackor hon heller, även om hon inte riktigt nått upp till Super Dampis nivå som husets bråkstake. Åsså var det då systrarna Ysters Lillebror, Xsora, som har varit den absolut lugnaste. Han måste ha ärvt mammas temperament helt och hållet. Han har varit den "normala" hunden i familjen.


                                        Super Diva, "Dampi", som liten underbar "bäbi"





I övrigt lever vi ett dårarnas paradis just nu. Två löptikar, en knäppgök och en pilsk hanne. Hur kul kan det bli? Ibland är det tur att man är sjukskriven! Det gäller att inte glömma några dörrar öppna, ta tag i nackskinnet på rätt hund vid in- och utpasseringar o s v. Lillebror har fått bo i hundgården några nätter, när det varit som värst. Och Knäppgöken har fått göra honom sällskap. Inne i huset har det så fått bo en löpande, "nyoppad" SuperD och en löpande jättelycklig Tasselina Bråkstake. Lycklig för att hon bara haft EN stövare att tävla om uppmärksamheten med. Idag har så de två deporterade fått återkomma till huset igen eftersom det värsta av löpningen passerat. Bara lite efterslängar just nu och Lillebror envisas med att sticka näsan i rumpan på löparmadammerna för att få sig den ena omgången skäll, morrningar och bett efter den andra. Karlar! Tänk att de har så svårt för ett NEJ, t o m när det åtföljs av blottade tänder och vassa nyp i halsskinnet! 


Tjingalong - håll-tummar-säsong!!







































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0