När hände det......
Först så skulle det åkas buss. Åsså stiger man alltså på bussen, en grå skapelse som det står Filipstads Buss på. Man kliver på, intet ont anande och finner sig helt plötsligt införlivad i ett helt gäng äldre damer och herrar med förväntans glada nunor. Men herregud - DET ÄR JU BARA PENSIONÄRER!!!!! Måste ha bidde nått fel! Måste definitivt vara fel buss! Jag ska på kryssning med dans och glam och ...........
enjoja lajvet! Hmmm, va´sjutton står det på mitt körkort? Utfärdat i oktober 1965!? Nänä, jag är 25 bast och bara de i allra närmaste bekantskapskretsen vet att det är liiiite osant..........eller? Så vad gör jag nu med alla pangschisarna? Åker BUSS i st f Porsche och en stor JÄKLA KRYSSARE i st f snabbgående 2-miljoners plastvidunder. NÄR I HELSICKE HÄNDE DETTA? Inte i förra veckan i alla fall. Den har jag full koll på. Eller hände det förrförra veckan? Det är nu närminnet börjar svikta lite. Förträngning kanske - vad vet jag. Men pangschis är jag ju inte än. Shit oxå, 25 % av arbetstiden tillbringar jag inte på min arbetsplats. Kan det månne ha samband med pensionärsverksamhet på något lurt sätt?
Men det är kul att åka STOR båt oxå, hela 191 m lång och 29 m bred. Något större än käraste Kaisa-båten alltså. Och så får man ju mat utan att ställa sig vid spisen! Och frukost likaså!
Och blir underhållen skönt tillbakalutad i en skön stol i lite diffus belysning (för att dölja rynkor????) med en cool drink (utan paraply - Skogstassehusse hade inte kläm på att beställa paraply till drinken) och så kan man konstatera att allt är sig likt - från 1960-talet, när man var på Folkan på lördagskvällarna med bästa kompisgänget. Allt är sig HELT likt. T o m musiken. Om man nu inte, p g a "mårtensfoten", sönderslitna rumpmuskeln och nööö´jävla onda armen inte vill (läs gärna "kan") dansa, så har man absolut full förströelse genom att sippa drinkar och kolla andra som tultar runt på dansgolvet. Trodde man! Här "tultas" minsann inte! För när dansbanden drar igång - dagen till ära två stycken - med musiken från Paul Ankas, Elvis Presleys och Beatles dagar, då jäklar blir det spring i benen på pangschisarna! Vem buggar så drinken blåser omkull och dukarna måste spikas fast på bardisken? Jo pangschisarna, som för en timma sedan såg ut att stappla fram i kön till buffén i matsalen. Vad i hela friden serverades i maten? Finns inte en åttioåring i nattklubben som jag orkar hänga med, mina stackars 25 år till trots. NÄR SKEDDE DENNA METAMORFOS???? Ska man månne se det som att när man blir åttio då har de här barnsjukdomarna med "mårtensfoten", sönderslitna rumpmuskeln och nööö´jävla onda armen läkt ut?
Måste väl vara så, suck suck och tiofalt baahh!
Och när man nu ändå är igång med studiecirkeln intill dansgolvet så kan man lugnt konstatera, att sedan 1967 har inte mycket nytt hänt på dansgolvet, förutom att vissa har flint och andra grått hår. Typerna känns igen! Där dansar snitsiga Harry. Han skulle inte nedlåta sig till att dansa vals. NIX, bugg ska det vara även om bandet spelar en stilla tryckare. Han har definitivt vallat skorna med snabbkräm och damen i 80-årsåldern buggar så eventuella ungdomar blåser av dansgolvet. Och där är eleganta Torbjörn. Han håller inte sin högerarm varmt och ömt om Märtas nätta midja. Nädå, han har handen vågrätt läge bakom hennes rygg och har gärna dessutom lillfingret spretande rakt ut så han kan peta snitsiga Harry i midjan, om denne skulle drista sig att komma för nära. Och alla känner förstås energiske Elton. Han pumpar vänsterarmen upp och ned med kraft och emfas och hans stackars partner viker sig dubbel i sidorna åt båda håll för att hänga med i rörelserna, som går mest uppåt och nedåt och inte så mycket framåt eller i snurr, om man säger så...... Alla har vi sett nonchalanta Sune, som inte gärna släpper tuffa-stilen. Hans partner har lagt båda armarna om hans hals och själv nedlåter han sig till att slappt hålla högern någonstans i veka livet på damen medan den andra armen lite tufft är nerstucken i byxfickan.......... Och vilken dam har inte försökt hålla jämna steg med långbente Janne som älgar iväg över golvet med damens haka fastsatt i gropen mellan halsen och axeln och med de korta benen ivrigt påhejade av varandra i sina försök att nå golvet, i alla fall med stortåspetsen. Och Tryckar-Bengt, hur gullig är inte han? Ack ja, alla finns de kvar och själv är man kvar och tiden stannade nog där runt 1967. Egentligen ganska skönt att något står stilla i en hopplöst fort snurrande värld.
Men någonstans sisådär vid 23-tiden märker man att inte allt är riktigt som förr. MAN ÄR TRÖTT!!!!
Efter en stadig frukost (och varför i hela världen ska man trycka i sig frukost för tre dar på en halvtimma, bara för att man är på en båt eller på ett hotell?? Förklara det någon som kan) så ska det gnuggas lite geniknölar. I avsaknad av morgonens sudoko så får det bli lite musikgissartävling i Fun Club och lite dans igen, bara så man lixom inte stelnar till, varken i hjärnan eller i hela människan. Och så får man ju gubevars, inte glömma tax free-butiken. Undrar förrestem hur det ska gå, när nästa års världsutställning för jyckar går i Helsingfors. Alla båtar är ju tax-free. Ska ägarna till dessa modeller tvingas fara via Haparanda? Okey, den var låg......
Sen bestämmer sig solen för att skina och då måste man bara gå på Sun Deck! Och varför det inte heter soldäck, det vet jag inte. Sun Deck ska det vara. 
Den där radarn skulle jag vilja ha. Men sätter jag den på Kaisa-båten så sjunker hon väl 
Värstaste skorstenen hade vi oxå
Och värstaste bästa utsikten likaså - säga vad man vill om Stockholms skärgård, men ofult är det!
Och detta kära yngsta dotter - ÄR EN FYR 
Att läsa kartan kan ställa till problem, även bland de klokaste av personer! Men till slut kunde vi enas om att det var Oxdjupet vi passerade. Och tvisten kunde helt säkert biläggas när dessutom båten gick så nära landbacken att det gick bra att läsa på skyltarna iland!
Men så länge man kan sträcka ut armen och säga "Där ligger Ryssland", så är det lugnt! 
Liten...
blir stor..............
Vid möte med enorma (289 m lång och 50 m bred) Emerald Princess kändes helt plötslig Viking Cinderella som en "litta skärgårdsbåt". Här kan vi snacka om flytande radhuslägenheter staplade som sockerbitar i en kartong,
jisses!!
Lite lyxig är hon allt "inomhus"
Jaja, vi traskar tillbaka på fast mark i Stockholm - i alla fall i en kvart eller så. Sen var det ju det där med bussen som det stod Filipstads Buss på. 28 mil hem till 2 ha Solberg och fyra svansviftande vänner som tycker det är väldigt orättvist, när vi åker båt utan dem!
Och nu återstår det inte många dagar till semesterslutet och sommarslutet. För när hösthortensian blommar då är det dax att sätta sig på kontorsstolen och byta ut slapparkläderna till något som mer är ägnat för kontorsarbete.
och du, för att översätta Elvis till värmländska - "Tjöss mäj snabbt"
Tjingalong - snart höstsäsong
