Vårhysteri, eller??
Förr i världen, för cirka sisådär när mina barn var små (och den yngste har gubevars precis fyllt 30 år), så planterades det alltid "pangséer" till 1 maj. I bästa fall. Det hände att "pangséerna" faktiskt inte alls var riktigt klara att plantera ut så tidigt. Nu börjar de säljas någon gång i mars......... Nåja, även om jag är lite fylld av traditioner, så har jag faktiskt skjutit fram blompremiären jag oxå. De första "utekrukblommorna" har i flera år nu alltid satts till påsk. Och i år är det ju en riktigt rejält sen påsk, så det började mullra i "pangsétarmen" för tre veckor sedan redan. Och nu i veckan fick det bli uteblommorpremiär på 2 ha Solberg - i samband med att spåren efter den av "ridgenosen" mördade kudden skulle avlägsnas. Och så i torsdags var det dax att skita ner naglarna med jord och annat mojs. Härligt!
Delar av "hemburet" från Blomsterlandet
Åsså jobbas och slits det - snällaste hustomten Lennart hjälper till med att samla ihop resterna av den döda ankan som var i dunkudden
och själv "pangserar" jag fönsterlådorna till köksfönstret
Åsså måste krukorna få sitt
och allt detta under Super Diva Fisförnämas övervakning
Och i fredags dök så husse Skogstass upp efter en tvåveckors sejour i svartaste Afrika. Han hade varit ner och kollat så att svalor och sädesärlor insett att det var dax att ge sig av norröver.
Det sägs ju, att hundar lever i nuet (precis som om vi själva inte gör det. Vad är alternativet?) och att de har lite suddiga tidsbegrepp. Men ibland är jag böjd att vilja ge den s k vetenskapen en rejäl knäpp på näsan. Den som säger så, kan aldrig ha sett hur glad en hund blir när en sedan ett par veckor saknad husse/matte återvänder till hundkojan! Husse skulle anlända från utrikien vid femtiden på eftermiddagen, så tre hundar var fortfarande kvar i hundgården, när matte (efter en lång jobbardag i "la stada") och husse nästan samtidigt anlände hem. Super Diva Fisförnäma, sjukskriven som hon är, vistades ensam med daghusse Lennart, i huset. En tillvaro hon tycker är tämligen okey och passar en diva i högsta grad. Jag "behälsades" i vederbörlig ordning med svansviftningar och en sångstump i huset och med lite lagom hysteriska skällanden från hundgården vid min entré. Men sen kom HUSSE!!!!!! Super Diva gjorde väl inga större ovationer, hon hade ju haft sin matte hemma hela tiden. Men ljudet i hundgården var inte av denna världen. - Våran husse är hemma, VOV VOV, släpp in oss NU!
Men eftersom vi kan tycka att det är lite trevligt att få prata med varandra en stund UTAN en massa inlägg från fyrbeningarna, så fick de vänta en stund. Till sin förtret. Man hade ju kunnat hoppas, att deras iver att hälsa skulle mattas lite, men icke sa Nicke. De byggde upp hur mycke´ sång och svansviftningar som helst där ute. Och så var det då dax att släppa in den sjungande stövarkören från hundgården. Detta görs förvisso varje eftermiddag. Precis till kvällsmatstajm. Det innebär, att man öppnar dörren till hundhuset och släpper iväg den VANSINNIGT hungrige Lillebror Stövare på egna idiotfort springande ben, från hundhus till kök. Varje eftermiddag samma visa - hundgårdsdörren upp, Lillebror iväg som värsta trestegsraketen, där första steget ett LÅÅÅÅNGT skutt ut på gården, icke beaktande att det faktiskt är fyra trappsteg......, nästa raketsteg löses ut vid kontakt med gräsmattan och accelarationen är ett faktum tills nämnda hund kommer fram till husets entrétrappa. Denna trappa tas i regel i ett enda stort språng och så saktas farten något, om inte annat så när raketen slår bredsidan i byrån i hallen. Golvet är halt och tassarna dåligt broddade. Hade en matta där förrut, men det brukade fungera som ett fjärde steg i raketen och skjuta iväg hundarna på flygande matta rätt in i sovrummet. Därefter inträder, i bästa fall oskadd, Lillebror i köket och formligen slänger sig över matskålen. Samma trestegsraket utlöses, när Super Diva Fisförnäma släpps ur hundgården.
Nu släppte jag iväg Lillebror i ensamt majestät (Tasselina Bråkstake och den pundiga Ridgenosen måste gå i koppel hem - inte tillräckligt hungriga för att inte gå på varsin "walk-about" ) och nu skulle det bli spännande att se - vilket var mest angeläget?? Att hälsa på den nyhemkomna husse eller att käka mat? Är man stövare så är man! MATEN först," jiiiiihaaaaaaa, samma goa gamla krubb som alltid" och sen ett jätteskutt rätt upp i luften, landandes med alla fyra tassarna i husses kagge! Är det det som kallas att göra två flugor på smällen? Tuggan mat och skuttet upp i luften var ganska simultant!
Och morgonen därpå var hälsingsceremonierna inte riktigt helt avklarade! Lillebror är tämligen noga med rangordningen vid hälsning! HAN först, och sen möjligen Ridgenosen
En liten lördags-bilpromenadtur gick till ett litet kraftverk norr om Molkom. Och här ser vi vad ett läckande vattenrör in från dammen till turbinerna kan förorsaka - snöraukar mitt i bofinkens land
Och nere vid bryggan har isen släppt och snart går det att lägga Kaisabåten i sjön!
Mamma och pappa badand simmar omkring och kvackar på Kaisas plats och alla tampar väntar på att Kaisa ska komma....
Lite längre ut på fjärden dröjer sig lite svart is kvar någon dag till
Och igår blev det helt plötsligt möbleringslust på altan och möbler placerades ut och nya dynor köptes. Återstår så blomsterprakten inför sommaren.......
Och grillning på kvällskvisten - myyyysfaktor 100
Tjingalong karrésäsong!
