I musörons och vitsippors rike
På med finjeansen och fram med locktången - nu är det dax för UTFLYKT minsann. Det är inte onsdag, utan påskdag, alltså söndag, men okidoki, det går oxå bra! Lekkamraten Andersson har minsann kommit på att dra med den inte helt ovilliga skogstassematten på KONSTRUNDA. 
Det är mycket man måste lära sig här i livet. Bl a att uppskatta KONST. Jag är ingen fena på det. Men jag är omgiven av goda vänner och en lekkamrat, som har ett innestående behov av att beglutta tavlor och allehanda KONSTigfikheter. Och jag lär mig................. Och inte nog med att jag lär mig - jag kan t o m drista mig till att uppskatta en och annan konstnärs alster och våga mig på en åsikt. Ni som är trogna bloggläsare vet, att jag konfronterats med både den ena och den andra konstnären. Lars Lerin är favvon och Karin Bros tillhör definitivt de konstnärer man ska titta på. Hennes distinkta porträtt av människor och djur är underbara. Åsså målar hon ju f HUNDAR. Någon som förstår förkärleken för hennes konst?
Just nu förlidna påskhelg skulle så skogstassemattes konstnärsvyer vidgas, igen. Nylockad och med nystrukna jeans och kavaj så bar det iväg mot Lövens Långa Sjö, och de av er som kan er Selma Lagerlöf vet att det är Fryksdalen som ska besökas.
Vi ska följa i den Röda Vargens spår genom dalgången - genom en Fryksdal som inte kunde ha bjudit på vackrare vyer - sol, vårvärme, stilla i luften och en bedövande fågelsång, musöronbeklädda björkar, dikesrenar fulla med tussilago, vitsippor och scilla
Men först ett besök i Borgeby, utanför Sunne. Vi måste starta dagen med fika och dopp hos Tina
Mor och dotter Andersson i samspråk
Och vi skulle ha kunnat bli kvar där ännu. Fotografen gav sig sjutton på att det ivrigt bobyggande blåmesparet skulle förevigas. Något som blåmesparet dock inte var helt överens med fotografen om!
Se där ja - någon har precis bestämt sig för att komma ut Ser ni den lilla blåmesen försiktigt komma ut ur boöppningen? En aldrig så liten vindil fick björkgrenen att retsamt fladdra förbi varje gång kameran och motivet var redo.
Nu har blåmesen i alla fall släppt taget
och ser ut som om hon hänger i luften med landningsställen uppdragna
för att sedan störtdyka ner till dikeskanten för att hämta mer torrt gräs till bobyggandet
I rabatterna hos Tina blommade denna förtjusande primula
Efter förplägnad så började så konstnärsbildningen! Först ut, 300 m från Tina, besöktes så Bernt Jansson, vars underbara akvareller tilltalade undertecknad i högsta grad! Sagolikt vackra, men så satt det röda "såld-lappar" på i stort sett allt! 
Bernt Janssons målning av höns - och höns hittade vi hos snart varje konstnär i år. Är det inne med höns? Kanske borde gå ut och plåta våra egna befjädrade vänner och göra fotokonst av dom?
Sen bar det vidare norrut längs med Frykens vackra stränder. Ett lätt soldis dolde de underbara skogsklädda höjderna i fjärran. Om jag oxå hette Selma Lagerlöf eller Gustaf Fröding skulle jag skriva om troll och oknytt i dessa vidsträckta skogar. Författare av rang blir man definitivt inte om man heter Christina Nilsson. Då förväntas man på sin höjd kunna sjunga. Och inte ens det fungerar......
Dikeskanter
Nästa Röda Varg som lockade oss till ett stopp hittade vi vid gamla järnvägstationen i Ivarsbjörke.
Anna Hedstrands emaljmåleri och textildesign gör en glad i hela kroppen! 
Jag skulle vilja äga metervis av dessa underbara, färgsprakande tyger, brickor, tallriksunderlägg, lampskärmar - you name it! 
Och utsikten från stationshuset rakt över Fryken mot den sagoomspunna Tossebergsklätten (Gurlita Klätt i Selma Lagerlöfs diktning) var en tavla i sig.....
Göran Thunström (javisst ja, Thunström kan man oxå heta om man vill bli författare) skriver
i sin bok Tjuven "Det högsta är att skåda Gud. Det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över denna värld". 
Åsså bar det av igen - mot Barbo Olssons ateljé. Måleri, teckning, blandteknik. 
och nya höns...................
Vi strävar vidare norrut och hamnar i Lysviks centrum. Det är en betydligt lugnare plats på jorden en många andra "centrum" - jag lovar
Och här hittade vi Solsieg Atelje - Solveig Ueltzhöfer-Nyqvist, delar av hennes konst har vi Karlstadsbor sett tidigare -
"Solseig" själv, som stod i sin ateljé och berättade och underhöll om sina alster
Klart att de här vackra hästarna tilltalade mig
Och minsann, hittade vi inte Selma, Akka och Nils i ett hörn hos Solveig 
Jag påstod, att vi Karlstadbor har sett Solveig Nyqvists alster tidigare - den här mannen har de flesta i stan sett
Flottaren -som står i en vacker damm utanför NWT-huset 
Men som alltid på utflykterna, så måste vi ha något i krävan. "Frykens Pärla" finns i Lysvik och där finns minsann mat, eller räkmackor som det blev denna gång
Tavlor i all ära - men Frykens klara vatten och vågskvalp är en konst i sig själv
och bästaste Nilsson tar sig en solgädda
Vi rullar vidare - njuter av utsikter, "oooh-så-vackra-dikeskanter" och "tänk-så-underbara-björkarna-är-nu" och vänder så "hundaj-fronten" mot söder efter att ha passerat Fryksände - Torsby
Ett stopp har vi kvar - sen är vi fullmättade med konst för en dag. Av konstrundans mer än 20 olika anhalter har vi i alla fall betat av en handfull! Ytterligare en pärla vid Fryken - Hotell Frykenstrand
Här var det fler än en konstnär, som visade sin konst. Måleri, monotypi/blandteknik, akvareller och KLÄDER.
Västanå Teaters egen klädmakare - Inger Hallström Stinnerbom - ett schackbräde
Och så Karin Broos absolut UNDERBARA svenska tanter! Endast Sverige svenska tanter har!!!
Visst känns tanterna igen? De fanns alla i kvarteret där man växte upp!
Nu är vi fullproppade med kultur och måste återvända söderöver - mot Karlstad, 2 ha Solberg och lite fler hektar Silkesta.
Tjingalong vårsalong
