Knaprr, knaprrr, tssst, knpr
Att försöka blunda och somna om medan man hör en liten oinbjuden gäst knapra och rassla i hundväskan är inte lätt! För att inte säga omöjligt. Att få Skogstassematte att med berott mod sticka ner en hand i väskan och därmed skrämma ut odjuret är inte tänkbart - och i synnerhet inte att skrämma vederbörande ut ur väskan och vidare ut i sovrummet. Att rulla ut väskan till trappen stod inte heller på agendan. Musrackar´n skulle kunna få för sig att rymma under färden och smita iväg mellan fötterna på skogstassematte. Såna risker tas inte!
Jaha, och vad är alternativet? Att väcka Skogstassehusse? JAAAA! Så får det bli. Men hur ska det gå till? När hundarnas husse har somnat så vaknar han inte ens om åskan slår ner i sänggaveln. Tro mig - jag har sett Skogstassehusse sova under hemska oväder som t o m väckt stenar i grannskapet! Men skam den som ger sig. Man drar bort täcket, skriker i örat, pillar på magen, skriker igen i örat, rullar på hussen och till slut så kommer det något grötigt till svar,
- Hmmgrrr, va´ gör du?
- VAKNA, det är en mus i hundväskan!!!!!!!!!!
- Jajaja, kissnödig.........
Går så upp på toa, sätter sig vid köksbordet och frågar efter morgonens suduko. Matte är på gränsen att bryta ihop!
- Erik det är inte morgon! Klockan är två på natten OCH DET ÄR EN MUS I SOVRUMMET I HUNDVÄSKAN!!!!
- Du är knäpp, det är ingen mus i väskan!
- Jo, LYSSNA för fabian, den knaprar i sig alla tävlingsböckerna och gör pulver av registreringsbevis och vaccinationspapper och den kommer att ...........
Det blev en lång diskussion om vem i familjen som var knasigast - den som påstod att sovrummet med ditställd väska innehöll en mus eller den som envist påstod att det var morgon och ville ha sitt morgonsuduko.
Nåja, för att göra denna långa historia kort - husse hörde till slut hur musen ivrigt knaprade på innehållet i väskan, varför han drog ut väskan på trappen i kylan ("vägrar du att gå i fällan din rackare, så kan du få frysa ihjäl.....") och stoppade så ner högerhanden i väskan och räddade tävlingsböckerna.
Jag vet - jag kunde ha gjort det själv. Men det är ungefär lika omöjligt att få mig att sticka ner handen i en väska där det finns en liten oförarglig (nåja.....) mus, som att få mig att sticka ner handen till en huggorm i lingonris i skogen.
Kära dotter/handler, jag hoppas musen har vett att flytta innan vi ska till Lilleström!
Den effektivaste musjägar´n (förutom husse alltså) sover skönhetssömn om nätterna!
Tjingalong mussäsong!