kennelskogstassen

en uramerikanskt, meningslös, flabbig tv-serie. Jag skäms och tittar i smyg varje kväll mellan 19.00 - 20.00 på dubbelavsnitt av 2½ män. Nåja, smyg och smyg. Skogstassehundarnas husse är inte den som konkurrerar om platsen i tv-soffan. Jobbar han ínte ute i verkstan, så sköter han bokföringen inne på kontoret, så jag kan frossa i mitt "smygande" i all ostördhet.  Jag vet, det är inte det minsta politiskt korrekt, eller feministiskt korrekt eller korrekt över huvud taget, men jag kan inte låta bli att titta på de så starkt karikerade, överamerikaniserade figurerna med alla sina nojor och fobier och sitt uppenbara  kvinnoförakt. Eller?? Det finns väl ingen som har så STORT behov av en kvinna som den "stackars"  Charlie?! D v s en ny kvinna varje dag och en flaska sprit, varje dag. Karl´n borde självantända av all sprit han häver i sig, i dubbelavsnitt varje kväll! Och hans stackars lillebror, både nykter och klok och strävsamt arbetande för att försörja f d hustru och en absolut urkorkad, urcharmig son med världens mest dum-intelligenta kommentarer om allt. Nöjd och belåten så länge uncle Charlies kylskåp och skafferi innehåller NÅGOT ATT ÄTA. Ständigt ätande (i samma grad som uncle Charlie dricker sprit, samma kapacitet).
 


Charlie Sheen, den ständigt sprit- och kvinnomissbrukande Charlie Harper i Two and a half Men

Charlie lever lyxliv i Malibu (vem skulle inte vilja det), han är äckligt rik, har hus vid stranden och dejtar alltså hejvilt och dricker sprit som en tvättsvamp. Charlies bror Alan, flyttar in hos Charlie efter en skilsmässa och med i boet följer sonen Jake, helgboende hos pappa. Dessa två män, och halva (Jake alltså) lille man och Charlies sarkastiska, absolut obetalbara hushållerska, får mig att fnittra en timme varje kväll - fast i smyg, alltså.....
Charlie, stöddig och ständigt kvinnojagande och hållande en drink i handen, retar sig förstås på sin ständigt präktige, nervöse, spände och seriöse  lillebror, Alan. Men de har EN sak gemensam - hatkärleken till modern som de är överens om har "förstört hela deras barndom" och alltså bär hela skulden till deras olika personligheter, en utan förstånd att "ta hand om sig" och den andre att "ta hand om sig för mycket". En ständig konflikt.




Jon Cryer, Alan Harper
Åsså den absolut urcharmige sonen till Alan, Jake. Som när serien började var i 10-årsåldern och fruktansvärt lillgammal, fylld med knäppa, raka funderingar. Och framför allt alltid hungrig. Han går att muta till vad som helst med en hamburgare som lockbete. Stackars Alan, han måste ju hela tiden försöka skydda sin son från brodern Charlies destruktiva leverne!!  Man får verkligen vara glad för att det är en komedi - för storyn i sig skulle faktiskt kunna bli ett fruktansvärt svart drama!



Angus T Jones - Jake Harper

Därav alltså mitt dilemma. Man ska inte fnittra åt folk som super sig fulla, har nya kvinnor varje kväll, hatar sina mödrar och ständigt kallar sina brorsbarn (och förmodligen alla andra barn oxå) för div tillmälen som jag inte ens orkar rada upp......
Men, jag är besegrad - klockan 19.oo sitter jag där i alla fall. Jag och fem hundar!

Tjingalong tv-säsong