kennelskogstassen

har minsann inte resulterat i  några fler smitningar från bomavgifter. Vi har blivit så duktiga! Inför helgens lilla tripp till Broderlandet hade det laddats upp i framsätet med framlagd plånbok och kreditkort, UTIFALL ATT, OM EVENTUELLT, KANSKE, det skulle dyka upp såna däringa vägavgifter, som vi svenskar, så länge vi håller oss inom våra egna gränser, ännu så länge är förskonade ifrån (såvida man inte beger sig in i kungliga huvudkommunen och tvingas betala trängselavgift, vare sig man trängs eller inte). Det dök inte upp ett enda ställe, där man kunde få visa, att man lärt läxan sedan förra utflykten i augusti. Herreminje, det känns som igår, och det var i augusti. Det låter sååååå länge sen. Då råkade vi befinna oss i Norge den dag då värmen nog nästan slog rekord på Bjerke travbana och nu lyckades vi pricka in en dag då snön for omkring i luften och gjorde vägarna glashala. Men är det hundutställning så är det! Handler med sambo plockades upp i svinottan i Nysäter och så bar det iväg västerut. I flera timmar. Ca en timme längre än vad det skulle behövt vara med normala vägar och normalt väglag. Men vinter är vinter och norrmän är bäst i världen på att bygga krokar på vägarna. Det kvittar hur landskapet ser ut, vägen är krokig likafullt!
Allt vad som blev galet på vår förra, helt oförglömliga utflykt, blev desto bättre denna gång. Vi körde inte fel. Men hur svårt kan det vara på en skala att följa E 18 till den möter riksväg 22 och sedan köra norrut några mil, därefter svänga in på 159:an i ca 2 kilometer. Och längs med 159:an ligger så Norske Varemesse utplacerad. Man kan inte missa. Men för säkerhets skull, Garmingreta var nerpackad i handskfacket. Hon hade säkert lurat oss på en tripp via Oslo (där man mitt i vintern och värstaste snöfallet, får betala extra för att köra säkert på sina dubbade vinterdäck) till Lilleström. Garmingreta fick nu inte chansen att förvirra oss. Så vi kom fram, dock en timme senare än beräknat. Men tack vare att det var gott om parkeringsplatser, att insläppet fungerade oklanderligt o s v, så var vi vid ringside i alldeles lagom tid för att plocka upp stolar, hundbo och kamera.




Och vovvarna skötte sig så exemplariskt som bara två ljuvliga hammiesar kan. Jag blir lika glad varje gång jag far iväg med mina "lantisar" och kan konstatera, att de fungerar alldeles utmärkt i vilka jobbiga miljöer som helst. Alltför många jakthundar kommer till utställning utan att över huvud taget ha tränats att gå i koppel........ Sorgligt. Och "göbbera" kan inte heller "gå i koppel". De har inte sprungit ett steg de senaste 20 åren och de snubblar över hunden femton gånger på ett varv i ringen, när de väl hittat lite fart. Suck, suck. 

MEN Norge är alltid Norge. Något konstigt måste man ju få hänga upp sig på, när man nu inte lyckats smita från vägtullar (mest beroende på att det inte var några längs den väg vi körde). VAD GÖR EN KARL (STACKARS!!!) 
utklädd till en j-a PINGVIN i finalringen?? Att han vänligen bjöd hussar och mattar på lite dricka i väntan på inträde i finalringen, förklarar ändå inte - VARFÖR EN PINGVIN??? Det är ju advent! Har man adventspingviner i broderlandet? Jag vill ha en förklaring! Någon??



??????

Och vi hittade hem oxå. Men eftersom vårt kära SMHI hade utfärdat Klass 1-varning runt Vänern, ymnigt snöfall, hård blåst och tillhörande halka, så blev hemfärden något förkortad. Avbrott i Nysäter på kvällen för nattning. Det värsta vädret skulle vara öster därom.
Så "knäfert-Ådi" fick för första gången i sitt unga liv hundbesök i sitt hem. För dig som inte vet vad är en "knäfert" är, så visas härmed bild




Det är alltså en "knä-schäfer", en s k knäfert!



Knäferten är vansinnigt glad över att matte och husse är hemma igen! Att vara på "dagis" är kul, men att vara hemma är bäst



De stackars hammiesarna fick känna av att bli vallade! Något som inte direkt ingår i deras vardagssysslor. Att ränna efter hare, okey, men att själv bli "rännd" efter och ihopsamlad, NIX, ingen förståelse alls. Super Diva Fisförnäma löste problemet på eget sätt





hon tog skydd i en stol och drog sedan upp överläppen i ett lagom brett grin för att sätta sig i respekt hos fridsstöraren. Och Lillebror körde en annan taktik - han rantade runt, fram och tillbaka och  upp- och- nedför trappan, och knäferten fick så dagens behov av motion tillgodosedd! Ska jag vallas, sa Lillebror, så ska i alla fall vallaren få jobba för det!



Lite uppdatering av Facebook före sänggåendet, och vem hjälper till, förstås?

Tänk att mitt barn och hennes sambo inte har någon som helst förståelse för hammiesarnas behov av "morgonumgås", och då helst redan vid halvfemtiden! - Natten är slut och vi är HUNGRIGA!!!!! Nåja, jag är van, men husfolket, inklusive knäfert Ådi, är inte vana! Men nu vet jag, att i alla fall dotter Nina är en hejare på att i femton graders kyla rasta hundar iförd endast morgonrock och täckjacka samt håret på ända! Oooh, vad det är skönt att vara på landet! Stackars folk i storstan (som har hund) och måste lägga full krigsmålning i ansiktet och klä sig "anständigt" (vad det nu kan vara, men det är väl ialla fall inte morgonrock och tofflor) för att morgonkissa husdjuret. Nä, nysnö i  Nysäter, morgonrock och stjärnklart. Det är grejor det!

Därefter smakar morgonte och skinkmacka alldeles jättesmaskens i tv-soffan framför Nyhetsmorgon.

Och ALLA, ska ha mysplats! Finns det ingen plats, så gör man sig en!




Och är det så att någon försöker att ta den plats man tagit sig, så kan man ju alltid grina upp sig! Inga knäfertar ska sticka upp



Och solen gick upp även denna dag och de sista 7,5 milen hem  till 2 ha Solberg avverkades.

Tjingalong, snökalsong